Ingår i temat
Likabehandling
Läs senare

Å ena sidan… å andra sidan … 

Att göra en likabehandlingsplan efter den nya diskrimineringslagen kändes som att jumpa mellan isflak. Det som är rätt och riktigt för en elev kan vara diskriminerande eller kränkande för en annan, säger rektorerna på St Olofsskolan i Sundsvall.

28 Maj 2009

Om man serverar två maträtter i matsalen för att eleverna ska kunna välja – är det då diskriminerande för barn, som inte äter griskött, att inte alltid ha två val som de andra? Är det diskriminerande för barn, som vill bada tillsammans, att dela in simundervisningen i flick- och pojkgrupper för att en del föräldrar inte tillåter sina barn att bada annars? Är det kränkande för Emma, som sitter i rullstol, om hon erbjuds att åka till simhallen för att klassen ska göra en utflykt till skogen? Och är det diskriminerande för de andra om man ställer in utflykten för Emmas skull?

Det blev många, långa diskussioner när Ingegerd Larsson, Kerstin Wikman Hansson och Ulrica Karlsson skulle skriva en ny likabehandlingsplan för St Olofsskolan i Sundsvall. Varenda diskrimineringsgrund och varje begrepp ventilerades och analyserades: Vad innebär egentligen kränkning, trakasserier och diskriminering? Vad betyder det just i den här skolan? Vad säger den nya diskrimineringslagen och vad står i skollag och kursplaner? Finns det regler i skolan som diskriminerar?

– Ju fler svar vi fick, desto fler frågor väcktes. Ena kvällen kunde vi vara överens om att vi hittat rätt till slut, för att nästa dag tycka det var helt fel när vi såg det hela från ett annat perspektiv. Det var samma känsla som att jumpa mellan isflak, säger rektor Kerstin Wikman Hansson.

Ständiga dilemman
St Olofsskolan är en grundskola F-5, grundsärskola och fritidshem; samma likabehandlingsplan gäller i alla verksamheter. Att skolan har många nyanlända elever och 34 nationaliteter gjorde arbetet ännu mer komplicerat. Det uppstod hela tiden dilemman och många dagar avslutades med "nu orkar vi inte mer …", berättar rektor Ingegerd Larsson.

– Det finns många olika trosuppfattningar och kulturella aspekter att ta hänsyn till. Jag brukar säga att ibland betyder en nick "ja", ibland betyder den "nej". Det som är rätt ur en elevs perspektiv kan vara kränkande ur en annans. Det har varit knepigt och diskussionerna kommer nog aldrig att sluta. Kanske ska de heller inte göra det.

St Olofsskolan kan vara den första skolan som tagit fram en likabehandlingsplan sedan diskrimineringslagen infördes, tror Ingegerd Larsson, Kerstin Wikman Hansson och Ulrica Karlsson. Den nya myndigheten Diskrimineringsombudsmannen har inte ens hunnit få riktlinjerna klara för att pröva och bedöma deras plan.

Att det gått så fort beror på att Jämställdombudsmannen i november uppmanade skolan att revidera sin gamla likabehandlingsplan före årsskiftet. Men eftersom de ändå skulle behöva göra om arbetet när den nya lagen infördes, så slapp de revidera och skulle skriva en ny plan i stället. De fick drygt två månader på sig.

– Det visade sig vara väldigt kort tid. Vi la allt annat arbete utom det absolut nödvändigaste åt sidan, satt dagar i sträck och använde helgerna för att mejla texter fram och tillbaka. Det är svårt att göra något som ingen annan gjort, konstaterar Ingegerd Larsson.

Från JämO fick de hjälp med vad de skulle tänka på och vad som skulle ingå, till exempel redovisning av planerade åtgärder, konkreta mål, rutiner, ansvarsfördelning, dokumentation och uppföljning. De granskade kommunala riktlinjer, styrdokument och en handledning för likabehandlingsplaner, lusläste hemsidorna för JämO och HomO, och letade på nätet efter skolor som möjligen kunde ligga steget före.

– Vi försökte lära oss ett sätt att tänka. Men vi skulle ha behövt en mall av något slag med en innehållsförteckning. Lite tips om vilken turordning allt ska komma i och en enkel skrift om vad som står i lagen. Vi har haft mycket diskussioner om vad som ska komma först och sist, flyttat stycken fram och tillbaka, hoppat hit och dit och ändrat.

I grunden för den nya likabehandlingsplanen ligger trivselenkäter och kartläggningar av verksamheten, både på individ-, grupp- och verksamhetsnivå, inom områden som studiemiljö, kommunikation och kunskapshöjande åtgärder.

– Vi slog våra kloka huvuden ihop och gick igenom dem med tanke på hur vi kan förebygga diskrimineringar och kränkningar. Hur vi vill åtgärda, vad vi vill uppnå och hur vi ska utvärdera, berättar Kerstin Wikman Hansson. 

Greppbara mål
En redan väl fungerande organisation för att förebygga mobbning, med verktyg som bland annat kamratstödjare och KRAMgrupp (Kamrat-Relation-Anti-Mobbning), underlättade tankarna kring hur åtgärderna skulle kunna se ut i olika situationer.

– Men hur vi skulle formulera målen krävde mycket diskussioner. I den nya planen ska det vara utvärderingsbara mål som innefattar alla och inte diskriminerar någon. Det gäller att inte sätta dem för högt, de måste vara greppbara, säger Ulrica Karlsson som är resurs i St Olofsskolan.

Egentligen ska den nya likabehandlingsplanen göras i samverkan med all övrig personal och med eleverna. Delvis kom deras synpunkter in genom kartläggningen, men tiden räckte inte till att göra alla delaktiga, förklarar Ingegerd Larsson. Det får komma in när planen ska revideras i början på nästa år, efter nya kartläggningar och enkäter.

– Vi skulle gärna ha diskuterat både begrepp och mål i grupper, och gjort någon form av remissrunda. Men någonstans måste man börja för att få ett avstamp. Nu har vi något att utgå ifrån och likabehandlingsplanen har blivit en fast punkt på arbetsplatsträffarna.

Det viktigaste nu är att planen blir ett levande dokument för både barn och personal; den får inte bli någon hyllvärmare. All personal har gått igenom den på sina utvecklingssamtal och flera lärare har redan satt igång med olika projekt på lektionerna.

St Olofsskolan har alltså ännu inte fått sin likabehandlingsplan godkänd. Men om den blir det ställer skolan den gärna till förfogande som diskussionsunderlag för andra, säger Ingegerd Larsson.

– Man ska inte behöva uppfinna hjulet på nytt på varje skola. Som skolledare har man så mycket annat att göra. Livet pågår ju fast det kommer nya lagar.

ur Lärarförbundets Magasin