Läs senare

Alternativ till skinkan — hett skolämne

31 Mar 2016

Skolmaten är ett ständigt omtvistat ämne. Här i Frankrike förekommer en ganska obehaglig debatt om vilka hänsyn som ska tas till barn med olika mattraditioner. Och detta trots att det förmodligen skulle vara önskvärt om fler åt i skolan. Förra året publicerades till exempel en forskningsstudie som visade att många barn äter mer varierad kost i skolan än hemma.

Men nästan hälften av barnen på låg- och mellanstadiet går hem eller blir hämtade under lunchen. En mamma som inte arbetar, en äldre släkting eller en dagbarnvårdare tar över mitt på dagen.

Priset är en av de avskräckande faktorerna. Även om maten subventioneras, och kostnaden oftast varierar med föräldrarnas inkomster, handlar det i genomsnitt om runt 25 kronor om dagen. Per barn.

Det är inte ens obligatoriskt för kommunerna att ordna med mat på låg- och mellanstadiet. Men fler och fler gör det. Och där det finns en matsal finns det lagar som säger att barnen ska ha minst en halvtimme på sig för att äta, fast lunchrasten kan vara i två hela timmar.

Det ska förstås vara näringsrikt och varierat, alltid finnas bröd, och minst tre rätter. Ofta serveras fyra: förrätt, varmrätt, ost och efterrätt. (Vi är ju i Frankrike.) Om någon undrar: Man dricker vatten. Inte ens lärarna får längre ta sig ett glas rött.

Allergiska barn har rätt att få hjälp med att värma upp en matlåda. Men annars finns inga regler om att man ska ta särskilda hänsyn till barn med olika behov.

Alltfler erbjuder ändå något vegetariskt. Och de allra flesta serverar ett alternativ åt de barn som inte äter griskött. En skiva skinka kan bytas ut mot ägg, och korven mot en bit kalkon. Så har det fungerat under flera decennier. Utan diskussioner.

Men plötsligt har frågan lett till polemik. Nyligen träffade jag borgmästaren i den lilla staden Chalon-sur-Saône i Bourgogne. Där slutade skolmatsalarna att servera alternativ till griskött i höstas.

Motiven är 1) den franska skolan är religionsneutral 2) särbehandlingen av muslimska och judiska barn leder till segregation 3) det kostar pengar.

– Om barnen inte vill äta ett visst kött får de mer av någonting annat i stället, sa borgmästaren och fick det att låta så enkelt och odramatiskt. Och välvilligt.

Men det tycks fattas något i hans analys. Och det är hur beslutet uppfattas av de främst berörda. Att det är ungefär som att slå på någon som redan ligger.

Lärare och skolledare vittnar om att känslan av övergivenhet är utbredd i de fattiga bostadsområdena, där många muslimska invånare bor. Jag har pratat med både skolledare och lärare i Chalon-sur-Saône, som säger att muslimska föräldrar sällan ställer några krav. Oavsett vad som ibland påstås i den allmänna debatten förekommer det till exempel nästan inga krav alls på att skolorna ska servera halalslaktat kött.

En nationell centerpolitiker har reagerat på fläskdiskussionen, och har presenterat ett motförslag om att det ska bli lag på att alla skolmatsalar alltid ska servera ett vegetariskt alternativ. Med målet att sätta stopp för vidare uppslitande diskussioner. Lagförslaget har ännu inte debatterats.

Men tiderna är bistra. Allt som berör den franska statens religionsneutralitet, särskilt i förhållande till islam, är just nu hyperkänsligt.

I stället för att försöka förklara för oroliga invånare att deras rädsla för det som de uppfattar som främmande (som islam) sällan bygger på rationell logik, bidrar en del politiker tyvärr till att piska upp stämningen.

Anna Trenning-Himmelsbach

Bor: I Frankrike sedan 25 år, i dag i en liten by nära Metz, 30 mil öster om Paris. Har följt det franska utbildningssystemet inifrån, från förskola upp till högskola, genom sina två döttrar.

Yrke: Utbildad till journalist i Göteborg, arbetade på lokalradion före emigrationen. Frilansar för en rad olika radioredaktioner och tidskrifter i Sverige.

ur Lärarförbundets Magasin