Ingår i temat
Legitimationen
Läs senare

Besvikelsen övergick i pedagogisk energikick

När 31 gotländska förskollärare med lokal behörighet inte beviljades legitimation var besvikelsen stor. Förskolechef Gitte Daun tycker ändå att slutresultatet blev övervägande positivt.

29 Mar 2016

Foto: Stig HammarstedtTidigt 2000-tal på Gotland. Det råder stor brist på förskollärare och barn- och utbildningsförvaltningen väljer att vidareutbilda duktiga barnskötare till förskollärare med lokal behörighet.
I samma veva blir Gitte Daun chef över tre nystartade förskolor i Visby. Ganska snart har hon anställt tio av de tidigare barnskötarna på förskollärartjänster. De nya förskollärarna är ”jätteduktiga” och betraktas som förskollärare ”på alla sätt och vis” under ett tiotal år.

Men sedan kommer kravet på legitimation. Allt vänds upp och ner. Förskollärarna med lokal behörighet får nämligen ingen. Deras högskoleutbildning är inte tillräcklig.

– De blev oerhört besvikna. De var ju förskollärare i våra ögon och hade, när de vidareutbildade sig, fått höra att så länge som de jobbar inom kommunen skulle de räknas som förskollärare, berättar Gitte Daun.

Plötsligt står hon där som chef till tio väldigt upprörda medarbetare. Till en början kämpar de tillsammans. Diskuterar med huvudman och fackförbund. Skriver till Skolverket och kollar om det verkligen stämmer att förskollärarna med lokal behörighet inte kan få legitimation. Men svaret är obönhörligt. De lokala förskollärarna är tvungna att gå en ny utbildning för att bli legitimerade.

– Det kändes konstigt även för mig. Jag hade ju betraktat dem som förskollärare i tio år, säger Gitte Daun.

Hon tycker ändå att Region Gotland tar sitt ansvar i situationen som uppstått genom att ”göra lite goa förutsättningar” för dem som vill läsa vidare. I april 2014 informeras förskollärarna med lokal behörighet om att de får tjugotvå betalda dagar för studier och all kurslitteratur betald om de väljer att läsa en VAL-utbildning på 30 högskolepoäng på distans vid Stockholms universitet under ett läsår, det vill säga på halvfart.

Fem av Gitte Dauns berörda förskollärare tackar ja och går utbildningen läsåret 2014/2015. En avvaktar och börjar hösten 2015 i stället. Två tycker att de har för nära till pension för att vilja utbilda sig mer och två tackar nej eftersom de inte är beredda att gå ytterligare en utbildning med de villkor som gäller.

– När väl förutsättningarna var lagda gjorde alla aktiva val och det fanns inte så mycket för mig att säga om det. De var alla övertygade om sina beslut, säger Gitte Daun.

För henne som chef fick medarbetarnas val framför allt två konsekvenser. Dels blev hon tvungen att hitta vikarier för de fem som valde att gå utbildningen direkt. Dels måste hon försöka rekrytera legitimerade förskollärare i stället för dem som valde att tacka nej.

– För de flesta berörda förskolechefer blev konsekvenserna inte så stora eftersom de bara hade en förskollärare med lokal behörighet anställd men för mig som hade så många märktes det mer, säger Gitte Daun.De tjugotvå dagarna som de som valde att studera fick räckte inte för att hinna med studierna så flera av dem valde att vara tjänstlediga på deltid alternativt använda sparade semesterdagar. Gitte Daun fick pengar från Region Gotland för vikariekostnader och löste situationen genom att anställa en barnskötare på en pooltjänst som täckte upp när de som studerade var lediga.

– Men hon kunde förstås inte vikariera för dem alla samtidigt när de åkte i väg till föreläsningarna i Stockholm så då fick jag ta in extra vikarier, berättar Gitte Daun.

Hon var orolig för att verksamheten skulle tappa fart under studieåret ”för hur mycket orkar man egentligen engagera sig i sitt jobb när man samtidigt studerar på halvfart” men det blev totalt tvärtom.

– De pedagogiska diskussionerna gick höga och verksamheten fick en vitamininjektion. De som studerade kom tillbaka från seminarieträffarna med ny energi och många nya idéer och arbetslagen här hemma var helt fantastiska i att stötta dem som utbildade sig. Så i slutändan överväger det positiva trots allt, tycker Gitte Daun.

Det finns dock fortfarande en del bekymmer kvar. De som valde att inte gå vidareutbildningen jobbar fortfarande kvar på sina gamla tjänster men är inte längre tillsvidareanställda som förskollärare utan som barnskötare.

Var sjätte månad kommer deras förskollärartjänster att annonseras ut. Det innebär extra­arbete för Gitte Daun men också en hel del oro för de berörda medarbetarna som inte vet om de kommer att bli tvungna att lämna sina tjänster till förmån för en legitimerad förskollärare. I så fall får de återgå till att arbeta som barnskötare på någon kommunal förskola där det finns behov.

– Än så länge har det inte stått några legitimerade förskollärare i kö för att söka deras tjänster. Men kanske blir det annorlunda nu i vår när vi måste utlysa tjänsterna igen, säger Gitte Daun.

Lokal behörighet

Att anställa någon med lokal behörighet var en undantagsmöjlighet fram till 1991. Då upphävdes bestämmelsen i skollagen. Trots detta har många kommuner fortsatt att använda sig av begreppet ända fram till nu. Begreppet har använts i stor utsträckning inom förskolan trots att det från början kommer från skolans värld.

Alla artiklar i temat Legitimationen (9)

ur Lärarförbundets Magasin