Läs senare

Chefen får vara ledsen 

De möter gärna sina uppdragsgivare innan katastrofen är ett faktum. När den väl inträffat vill konsulterna Magnus Brolin och Mikael Westrell verka i det tysta.

30 Sep 2009

 Det ringer på det ständigt tillgängliga journumret. I den lilla platta mobilen som förverkligar företagets idé att erbjuda krishantering dygnet runt, hörs en chef som ber: kom hit och hjälp!  
  Ofta vill den ledare som hamnat i ett krisläge att experterna genast ska komma och reda upp. Men BrolinWestrells konsulter rycker inte in i chefens ställe. Tvärtom är de noga med att hålla sig i bakgrunden när de kommer till den berörda arbetsplatsen.  
  – Man vill gärna att vi som konsulter ska ta bort det onda. Det är en omedveten önskan. Men det som har hänt kan vi inte ta bort, det måste de ta sig igenom med sina egna resurser, säger Magnus Brolin, psykolog och psykoterapeut och ena halvan av företaget.  
  – Det är chefen själv som ska ta hand om sin personal. Och hon eller han har massor av poäng att plocka på att göra det, säger Mikael Westrell, socionom och psykoterapeut och företagets andra halva.  
  En kris definieras som en plötslig, oväntad händelse. Tidigare erfarenheter räcker inte till för att hantera det som hänt.  
  När jag träffar de två konsulterna har en olycka precis inträffat i en skola i Jakobsberg norr om Stockholm. Tre barn i sjuårsåldern har fallit ut genom ett fönster på andra våningen och skadats, två av dem allvarligt.  
  BrolinWestrell, som bland annat erbjuder krishantering till företag och organisationer, har inte blivit anlitade i detta fall, men olyckan är ett exempel på en händelse som kastar omkull allt det invanda, där de kan vara behjälpliga.  
  En av de första saker man bör göra, menar de, är att informera de berörda så snabbt som möjligt – även om man inte har några fakta.  
  – Då kan man informera om att man inte har någon information. Då undviker man ryktesspridning, och syndabocksletande, som annars gärna uppstår, säger Mikael Westrell.  
  I ett fall som med skolan i Jakobsberg gäller det att få tag i föräldrarna snabbt, snabbt. Media arbetar så raskt i dag att risken annars är stor att de får reda på att deras barn kan ha drabbats genom att läsa om det på nätet.  
  Det bästa utgångsläget är att ha tänkt igenom i förväg hur man ska hantera en katastrof, liten eller stor. Då vet man vem som ska informera anhöriga, ha kontakt med media, informera internt. Därför vill Magnus Brolin och Mikael Westrell helst ha träffat sina kunder innan krisen inträffar. Genom utbildning och skapandet av en handlingsplan kan de hjälpa dem att upprätta en krisberedskap.  
  – Men oftast är det först när något händer som man tar kontakt med oss, säger Mikael Westrell.  
  När ska man sätta in åtgärder? Om det gäller en händelse i grannskolan, hur ska man veta om den ska uppmärksammas?  
  – Man kan gå efter hur nära det är, vilken likhet som finns och hur relationerna ser ut, säger Magnus Brolin. Det bästa är att börja prata om saken, då märker man vad som behöver göras. 

Då börjar de storgråta
Krisarbete är inte något som kan skötas av konsulter utifrån, betonar de båda konsulterna, något förvånande. Den traditionella metoden att sätta ihop ett kristeam med experter är inte den bästa. Mycket viktigare är att få samtala med dem man känner, i klassrummet och personalrummet.  
  Krishantering, i meningen samtal på plats, finns det fog för så snart människor är berörda av en händelse, anser Mikael Westrell. Som i fallet med barnen som föll ut genom ett fönster, fast det inte borde kunna ske. Det uppmärksammas i riksmedia och därmed är landets alla skolor på något sätt påverkade. Många kommer att undra om deras fönster är säkrade.  
  – Om man är berörd ska man agera, naturligtvis ska det anpassas till i vilken grad man är berörd. Man pratar om det i klassrummet, rektorn tar upp det med lärarna, mer än så behöver det inte vara, säger Mikael Westrell.  
  Krishantering har en given koppling till ledarskap, menar de. Om det fungerar, står och faller med hur chefen agerar till vardags. Är chefen van att ta tag i saker, att hitta lösningar och att delegera, då kommer krisarbetet antagligen att gå bra. Människor som litar på chefen och känner sig respekterade tar initiativ och hjälps åt.  
  Men har man däremot att göra med en auktoritär chef, som har hård kontroll och ser sig själv som den ende som kan få något gjort ? då blir det tufft, säger Mikael Westrell.  
  – Då tar de andra inget ansvar. Alla sitter förlamade, eftersom de väntar sig att chefen själv ska fixa allt. "Vår rektor lyssnar ju ändå aldrig på oss, ingen idé vi gör något."  
  Det är sällan någon av konsulterna träffar på en riktigt dålig chef.  
  – Är de sådana så ringer de nog inte ens till oss. De tänker att de inte behöver sånt där psykologtjafs, det här kan nog skolsköterskan fixa – säger Mikael Westrell.  
  De som kallar in konsulter vill förstås ha hjälp. Många tror sig inte om att kunna klara den svåra situationen där någon är svårt skadad eller där dödsfall inträffat. De vet inte vad de ska säga till sin personal. Inte minst är de rädda för att visa att de är lika ledsna som alla andra. Mikael Westrell lutar sig fram: "Varför kan du inte vara ledsen, säger jag då, det är okej att du är ledsen. Du kommer att klara ditt chefskap ändå." Då brukar de börja storgråta.  
  – Oftast har de ganska klart för sig vad som ska göras, det behövs bara lite struktur. Det handlar om att återskapa den stabilitet som fanns innan, säger Magnus Brolin. 

Fortsätt leda i krisen
Mikael Westrell, Magnus Brolin och deras kollegor tar rollen av den som håller sig på chefens rum, i bakgrunden, och stöttar. En sorts ödmjuk expertinsats, säger de. Lång erfarenhet och kunskap om ny forskning har gjort dem förvissade om att de når det bästa resultatet om de undviker att stiga ut på arenan för att visa vilka duktiga konsulter de är, för att i stället finnas till hands för att mobilisera de egna resurserna hos chefer och personal. Det finns ett viktigt skäl till varför de inte ska ersätta chefen.  
  – Om vi tar över, så tar vi bort chefens mandat, och det kan bli problem att återta det sedan, säger Mikael Westrell. Det visar sig att många, fast de först inte tror sig om att klara det, är nöjda med att fortsätta vara ledare även i krisen.  
  Chefen ska gärna vara ansiktet utåt, men däremot kan befogenheten att ta ansvar för krishanteringen med fördel gå till en annan person.  
  Då kan chefen hålla distans i den starka stressen, koncentrera sig på arbetsledning, och se till att den vanliga verksamheten inte stannar av helt.  
  Det finns också strategiska vinster att göra. Om något går fel under någon annans ansvar så kan chefen träda in och ta över. Det blir en nystart och visar på handlingskraft.

 

 

Mimmi Palm 

Beredskapsplan är ingen skyldighet

Många skolor har en handlingsplan för krishantering, men enligt skolans författningar och skollagen finns ingen formell skyldighet för skolan att upprätta en beredskapsplan. Det uppger Sara Lauri, undervisningsråd på Skolverket. Däremot har skolan tillsynsansvar för eleverna.

Kommuner måste fastställa en beredskapsplan för krishantering, enligt ”Lag om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap”. Den omfattar visserligen skolan, men innebär inte att enskilda skolor är skyldiga att ha en beredskapsplan, uppger Staffan Wikell, förbundsjurist på Sveriges kommuner och landsting.

ur Lärarförbundets Magasin