Läs senare

Exkludera på ett inkluderande sätt

InkluderingVad är rätt och fel när det gäller särskilda undervisningsgrupper? Vi söker svar i Skolinspektionens kvalitetsgranskning.

av Per Hagström
23 Maj 2017
23 Maj 2017
Illustration: Erica Jacobson

Nej, vi är inte motståndare till särskilda undervisningsgrupper. Undervisningsråd Anna Wide på Skolinspektionen vill klargöra den saken på en gång. Hon märker att myndigheten har fått ett sådant rykte.
– Grupperna finns som ett verktyg i skollagen så vi har inga synpunkter på att de förekommer. Men de ska användas som det är tänkt, säger hon.

Vi har sett i vår granskning att kemi och fysik försvinner i många fall.

Skolinspektionen brukar beskyllas för att vara snabb med kritik men snål med vägledning. Men när det gäller särskilda undervisningsgrupper har myndigheten varit pedagogisk. Både skräckexempel och ideal beskrivs utförligt i en rapport från 2014. Där möter man de fiktiva skolorna A och B som bygger på det sämsta och det bästa som myndigheten har stött på i sin kvalitetsgranskning av särskilda undervisningsgrupper (se faktaruta).

Skolinspektionen hissar

huvudmän som …

  • Prövar en variation av stödinsatser i klassen innan eleven placeras i särskild undervisningsgrupp.
  • Låter eleven gå i en särskild undervisningsgrupp på den egna skolan i stället för att behöva byta skola.
  • Omedelbart ger eleven plats i särskild undervisningsgrupp när rektor har konstaterat behovet.
  • Ser till att eleven har så många undervisningsmoment som möjligt med sin ordinarie klass.
  • Låter lärare i ordinarie klass undervisa även i de särskilda undervisnings­grupperna.
  • Ser till att samma ämnesstoff behandlas samtidigt i klassen och i den särskilda under­visnings­gruppen.
  • Synkroniserar schemat i klassen och i särskild undervisningsgrupp så att eleverna kan umgås lättare.
  • Regelbundet utvärderar om elevens placering utanför klassen ska fortsätta.

Källa: Skolinspektionens rapport 2014:06 Särskilt stöd i enskild undervisning och särskild undervisingsgrupp

Sorgebarnet skola A har problem med inkluderingen. Eleverna i de särskilda undervisningsgrupperna tappar kontakten med sina gamla klasskamrater. De får alla anpassad studiegång enligt samma mall. Och placeringen utanför klassen omprövas aldrig, för att nämna några av skolans försyndelser.

I skola B däremot lyckas man utforma särlösningar som låter eleverna stå kvar med ett ben i klassrummet. Det är en skola som kan konsten att kombinera de exkluderande verktygen med ett ”inkluderande förhållningssätt”, som Skolinspektionen uttrycker det.

Och inkludering är delvis en inställningsfråga, antyder myndigheten i sin granskning. För det som anses omöjligt i en skola – till exempel att låta elever med stora svårigheter få åtminstone delar av sin undervisning i ordinarie klass – fungerade fint på andra. Och har man en rektor som går i bräschen är det så klart en fördel, enligt Anna Wide.
– Jag minns särskilt en rektor som vi träffade som poängterade att han inte driver två verksamheter utan en. De särskilda undervisningsgrupperna var en integrerad del av hans skola.

Och den inställningen färgade av sig på hela personalen, upplevde hon. Det blev mycket samverkan mellan lärarna i särskild undervisningsgrupp och kollegorna i ordinarie klass. Och ämneslärarna från klasserna var ofta inne och undervisade i de små grupperna.
– På det sättet fick eleverna bättre tillgång till behöriga lärare. Och som bonus fick de inblick i vad som lärdes ut i den ordinarie klassen, förklarar Anna Wide.

Där eleven tvingas byta hemskola ser vi ofta stora bekymmer med inkluderingen.

Skolinspektionen är kritisk till när särskild undervisningsgrupp blir en paketlösning som ser likadan ut för alla elever som placeras där. Omfattningen av placeringen, alltså vilka ämnen som eleven läser i mindre grupp kontra ordinarie klass, måste skräddarsys för varje elev. Och ämnen får inte anpassas bort schablonmässigt för en hel grupp.
– Vi har sett i vår granskning att kemi och fysik försvinner i många fall. Och skälet är ofta organisatoriskt. Det kan handla om att den särskilda undervisningsgruppen saknar behöriga lärare eller labbsalar.

Vad blir konsekvenserna?
– Att eleverna missar kunskap som de behöver för fortsatta studier. Vi blev också bekymrade när vi såg att man hade anpassat bort SO-ämnena för tio procent av eleverna i vår granskning. Det kan slå mot deras möjlighet att bli aktiva medborgare.

Enligt Skolinspektionen ska skolan sträva efter att eleven återgår till ordinarie klass så snart som möjligt. Varför är det så bråttom?
– Styrdokumenten och forskningen är tydlig med att inkludering har betydelse för elevers kunskapsutveckling. Det kan också vara stigmatiserande att placeras utanför sin klass. Inkludering är en grundläggande princip för svenskt utbildningsväsende.

Samtidigt blir många kvar i den lilla gruppen. Vad är det som hindrar en återgång till klassen?
– Ett grundläggande problem är att skolor låter placeringen i särskild undervisningsgrupp löpa på utan att man utvärderar om eleven fortfarande har ett behov av att undervisas där.

Skolinspektionen dissar

 

huvudmän som …

  • Dröjer med att ge eleven rätt stöd i klassen tills särskild undervisningsgrupp blir den enda utvägen.
  • Tvingar eleven att byta hemskola för att få plats i särskild undervisningsgrupp.
  • Har långa kötider till kommungemensamma undervisningsgrupper.
  • Sällan låter eleven få undervisning i sin ordinarie klass.
  • Bestämmer graden av anpassad studiegång kollektivt för hela den särskilda undervisningsgruppen.
  • Låter outbildad personal ta hand om undervisningen i särskild undervisningsgrupp.
  • Anpassar bort vissa ämnen för att det saknas behöriga lärare eller ändamålsenliga lokaler.
  • Låter elevens placering utanför klassen löpa på utan att utvärdera om den är relevant.

Källa: Skolinspektionens rapport 2014:06 Särskilt stöd i enskild undervisning och särskild undervisingsgrupp

Ofta gör vårdnadshavarna motstånd när det blir tal om att flytta tillbaka eleven till klassen. Måste man inte ta deras oro på allvar?
– Jo, många är rädda för att deras barn ska få problem igen. Då måste skolan kunna förklara för både eleven och vårdnadshavarna varför det inte kommer att bli på samma sätt igen.

Och vilket arbete behöver göras i klasserna för att underlätta inkludering?
– Man måste fundera på vad det finns för mekanismer i klassen som gör att vissa elever blir utstötta. Är bilden av normalitet för snäv? Räcker det att man reagerar starkt i en situation eller pratar lite konstigt för att bli betraktad som udda?

Förutsättningarna för inkludering skapas inte bara på den enskilda skolan. Mycket hänger på hur huvudmannen organiserar sina särskilda undervisningsgrupper. Och där finns stora skillnader. På vissa håll är det upp till skolorna att inrätta egna grupper. Andra huvudmän skapar kommungemensamma grupper med specialisering mot olika diagnoser. Och det senare kan vara ett problem för inkluderingen, enligt Skolinspektionen.
– När elever tvingas byta skola för att få stöd i särskild undervisningsgrupp tappar de kontakten med sin gamla klass, konstaterar Anna Wide.

Illustration: Erica Jacobson

Och även om de får en ny klasstillhörighet på den nya skolan så blir förutsättningarna för inkludering sämre, enligt henne.
– I de fall där eleven tvingas byta hemskola ser vi ofta stora bekymmer med inkluderingen eftersom eleven inte känner klassen och läraren i den nya skolan.

Kan det inte vara bra att samla elever med en viss diagnos i en grupp så att man kan anpassa deras undervisningsmiljö?
– Diagnoser är väldigt komplexa och man kan inte säga att alla elever med till exempel autism har samma behov. Dessutom finns det fall där föräldrar inte vill att elever ska få en diagnos. Då blir det svårt att kategorisera elever på det sättet.

I en kommungemensam grupp kan man även samla personal med kunskap om en viss diagnos. Är inte det bra?
– Det elever behöver är individanpassad undervisning oavsett diagnos. En elev kan till exempel behöva arbeta i avskildhet, en annan måste ha väldigt fasta tider. Behoven måste kunna tillgodoses där de är placerade och kompetensen måste finnas där.

Nej, Skolinspektionen är alltså inte motståndare till särskilda undervisningsgrupper men tycker att de ska tillämpas restriktivt. Placeringen utanför klassen ska hållas till ett minimum och siktet ska vara inställt på en återgång till klassen. Men rektor utsätts också för ett tryck i motsatt riktning av vårdnadshavare som vill att deras barn ska få stanna kvar i den lilla gruppens trygga miljö. Och även klasskamrater och lärare kan känna oro för att få tillbaka en elev som omgärdats av mycket konflikter. Det faller på rektor att hantera inte bara motstridiga viljor utan även de motsättningar som finns inbyggda i styrdokumenten. För i skollagen lever inkluderingstanken parallellt med exkluderande lösningar som gör det möjligt att skilja elever från sin klass.

ur Lärarförbundets Magasin