Läs senare

Finland behöver läsande män

av Pamela Granskog
28 Mar 2017
28 Mar 2017

För några år sedan mötte jag en högstadie- och gymnasielärare som just genomfört ett större läsprojekt i sin skola. Den mest uppmärksammade insatsen gjordes under rasterna. Då placerades alla manliga lärare ut i skolan och på gården. Deras uppgift? De läste. De stod med en bok i handen, tysta för sig själva och läste. Rast efter rast.

Den skolan (liksom de flesta andra) visste var skon klämmer. Pojkarnas bristande motivation har oroat länge. Pisa 2015 visade exakt det som alla redan är medvetna om: de finländska pojkarna hänger inte med. Den andra bistra iakttagelsen var de regionala skillnaderna mellan skolorna. Landsbygden förlorar till förmån för städer. Visst ligger vi fortfarande högt i Pisa, men det finns skäl att fundera på vad som är på gång.

För den finlandssvenska skolans del finns det ljuspunkter, om vi bortser från läskunnigheten där de finlandssvenska eleverna fortfarande släpar efter. Den förra undersökningen 2012 väckte oro från finlandssvenskt håll eftersom de finlandssvenska eleverna hade klart sämre kunskaper i matematik än sina finskspråkiga bröder och systrar. Nu har skillnaderna jämnats ut och till och med blivit de omvända. För första gången är de finlandssvenska eleverna bättre på matematik än de finskspråkiga.

Visst ligger vi fortfarande högt i Pisa, men vi behöver fundera på vad som är på gång.

En orsak är antagligen läromedels­diskussionen som uppstod efter den förra undersökningen. Att producera finlandssvenska läromedel är ingen lukrativ historia – marknaden kan inte kallas stor. Det leder till att det sällan finns olika serier att välja mellan och man är så illa tvungen att ta den som står till buds. Oavsett om den är gammal eller ny, bra eller dålig. Det har lett till att de finlandssvenska ämneslärarna ofta själva producerar sitt pedagogiska material – på gott och ont.

Pamela Granskog

Bor: Helsingfors, Finland.

Yrke: Biträdande rektor på studieförbundet Arbis i Helsingfors.

Bakgrund: Utbildad modersmålslärare (svenska) och journalist. Har jobbat som gymnasielärare. Är en av initiativtagarna till projektet Den finlandssvenska läsambassadören.

De finskspråkiga kollegorna tyr sig till läromedlen på ett helt annat sätt. Vill man generalisera kan man också säga att det ligger i kulturen – den finska kulturen är mer normativ och auktoritär än den finlandssvenska. På samma sätt har många undersökningar visat att de finlandssvenska eleverna trivs bättre i skolan än sina finskspråkiga jämnåriga, man chillar och myser, men presterar sämre kunskapsmässigt.

Den auktoritära hållningen har fört mycket gott med sig. Professor Hannu Simola analyserar skolan i Finland ur ett historiskt och samhälleligt perspektiv och belyser i tidskriften Suomen Kuvalehti den 22 januari 2017 vad som är orsaken till Finlands framgång och vad som nu orsakat nedgången. Han menar att auktoriteten, de stundom något konservativa inlärningsmetoderna och lärarnas tilltro till sig själva är viktiga framgångsfaktorer. Enligt honom är den finländska grundskolans stora utmaning att svara mot den samhälleliga trenden som blir allt mer individualistisk – och att samtidigt behålla lärarnas auktoritet, en ­systematisk undervisning och en enhetlig skola.

Så vad behöver den finländska skolan för att klara sig i framtiden? Om vi generaliserar kort: vi behöver manliga, läsande lärare som fungerar som förebilder. De ska fixa både digitalisering och helhetsskapande tvärvetenskaplig undervisning, vilket lyfts fram i den nya läroplanen. De ska vara något auktoritära, samtidigt som de ska kunna bejaka det individualistiska hos eleverna. Extra mycket behövs de ute på landsbygden och vi tar gärna några bonusexemplar till den finlandssvenska skolan.

ur Lärarförbundets Magasin