Läs senare

För få förskollärare – då tänkte hon nytt

ReportageCarina Yngve basar över dubbelt så många avdelningar som hon har anställda förskollärare. Lösningen har blivit att låta vissa av dem coacha flera arbetslag.

av Per Hagström
28 Nov 2017
28 Nov 2017
Eva Hakamäki och Kristoffer Åberg rör sig fritt mellan avdelningarna på tre förskolor. De coachar personalen och samordnar det kollegiala lärandet på hela enheten. Foto: Andreas Carlsson

Enhet Stjärnbild består av tre kommunala förskolor i Göteborgsförorten Bergsjön. Redan 2011, då Carina Yngve tog över som chef, var det brist på förskollärare. Bottennoteringen kom våren 2016.
– Då hade jag bara tre förskollärare på en enhet som omfattar nio avdelningar. Hur skulle det räcka för att ratta runt organisationen och leva upp till skollagen?

Jag fick ingen tid över för mitt uppdrag som chef och behövde en ny organisation.

Det var en ond cirkel som var svår att ta sig ur.
– Ju färre förskollärare du har, desto svårare blir det att locka nya eftersom förskollärare vill ha utbyte med kollegor som har samma utbildning.

Enhetens placering gjorde inte saken bättre.
– Vi som verkar i stadens ytterområden har svårare att rekrytera. Det blir längre restider för personalen och för vår del handlar det också om hur Bergsjön beskrivs i medierna.

Eva Hakamäki och ­Kristoffer Åberg, högst upp till höger, coachar Hanna Hedin, ­Susanne Håkansson, Maria Robles, Rut Abaraviciute och Danka Stamenkovic på avdelningarna Grodan och Sagoslottet. Foto: Andreas Carlsson

I en situation där flera avdelningar stod utan förskollärare hamnade många frågor som borde skötas på golvet i stället i knät på Carina Yngve. Dessutom gjorde den stora personalomsättningen att hon fastnade i ständiga rekryteringsprocesser.
– Jag fick ingen tid över för mitt uppdrag som chef och jag behövde skapa en ny mer stabil organisation.

Hon bestämde sig för att möblera om genom att plocka bort förskollärarna från avdelningarna och låta dem arbeta enhetsövergripande.
– Jag tog ut dem helt ur barngrupperna och gav dem i stället uppdraget att stötta och coacha kollegor på flera avdelningar.

Det blev en ny roll med den byråkratiska titeln ”förskollärare med uppdrag att leda delegerade processer”. Till rollen hör också ett övergripande ansvar för det kollegiala lärandet på enheten. Där ingår bland annat pedagogiska forum, det vill säga återkommande möten för kollegialt lärande. Eller tillfällen att vara ”akademisk på jobbet”, som Kristoffer Åberg uttrycker det. Han är en av enhetens förskollärare med uppdrag att leda delegerade processer. Och just denna torsdagseftermiddag håller han och kollegan Eva Hakamäki ett pedagogiskt forum för personalen på avdelningarna Grodan och Sagoslottet.

Deltagarna har läst ett kapitel i boken Språkstimulera och dokumentera i den flerspråkiga förskolan av Margareth Sandvik och Marit Spurkland. Sidorna är fulla med post-it-lappar, gula överstrykningar och anteckningar i marginalerna som markerar viktiga avsnitt.
– Det var ett bra kapitel men personligen tycker jag att det var en del svåra begrepp. Predicera, honnörsord och peripeti till exempel, säger Hanna Hedin som jobbar på Grodan.

Att plocka bort förskollärarna från avdelningarna var inget lätt beslut för förskolechefen Carina Yngve. Foto: Andreas Carlsson

Hon är inte ensam om att ha stakat sig på de orden. Ingen kan riktigt förklara vad peripeti betyder, så Eva Hakamäki googlar.
– En avgörande vändpunkt i ett drama. En plötslig förändring i ett händelseförlopp, läser hon.
– Som när Askungen blir förtrollad, säger Kristoffer Åberg.
– Då förstår jag, säger Hanna Hedin.
– Se där, en peripeti för dig, svarar han uppmuntrande.

Kristoffer Åberg ansvarar för pedagogiska frågor på fyra av enhetens avdelningar. Två av dessa saknar förskollärare, vilket gör honom ansvarig för undervisningen som bedrivs där.

Hur är det att ha det ansvaret utan att faktiskt jobba där?
– Jag tycker att det fungerar eftersom jag ändå är mycket på plats i barngrupperna och har en bra dialog med personalen på avdelningarna. Det kan vara en fördel att komma utifrån för då ser man lättare vad som behöver utvecklas.

Hur mycket tid tillbringar du i dina fyra barngrupper?
– Ungefär 50–60 procent av min tid.

Borde inte du som har en förskollärarexamen jobba så mycket som möjligt direkt med barnen?
– Om jag hade jobbat fast på en avdelning hade bara de barnen och det arbetslaget fått del av min kompetens. På det här sättet kan jag stötta på flera avdelningar och samtidigt sprida goda exempel.

Hanna Hedin och Susanne Håkansson diskuterar … Foto: Andreas Carlsson
… en bok om språk­stimulans … Foto: Andreas Carlsson
… med Rut Abaraviciute och Danka Stamenkovic. Foto: Andreas Carlsson

Förskollärartätheten har förbättrats en smula på enheten sedan våren 2016 och numera finns det, förutom Kristoffer Åberg, också fyra förskollärare som är anställda ute på avdelningarna. Även de kan behöva hans stöd, tror han.
– Som ensam förskollärare på en avdelning kan det vara skönt att diskutera med någon som tillhör samma yrkeskategori och har samma förståelse.

Att garantera alla förskollärare ett pedagogiskt bollplank gör det också lättare att nyrekrytera till enheten, tror han.
– När jag pratar med sökande trycker jag på att våra förskollärare alltid får kollegial stöttning i sin yrkesroll.

Genom god kvalitet kan jag locka hit fler förskollärare.

Åter till dagens pedagogiska forum där det har blivit dags att koppla teorierna i boken till jobbvardagen i barngrupperna. Maria Robles berättar att hon och kollegorna på Grodan försöker få in en rutin att läsa mycket för barnen.
– Vi har gjort läshörnor i alla våra rum. Just nu läser vi mycket sagor, säger hon.

Kristoffer Åberg undrar om de får in några andra genrer i läsningen.
– Det här som står på sidan 78 i boken: att barnen ska få erfarenhet av fakta, fiktion, prosa och dikt.
– Vi har inte riktigt kommit till rim och ramsor än. Men jag blev tipsad av en förälder om ett program på Utbildningsradion där man rimmar på varje ord och bekräftar mycket med bilder, svarar Maria Robles.

Kollegan Danka Stamenkovic som jobbar på Sagoslottet berättar att de har gjort en inventering av böckerna på avdelningen och sorterat dem i kategorier.
– Det kan vara ”Lär dig om din omgivning” eller ”Händelser i vardagen”, förklarar hon.

Kristoffer Åberg är imponerad.
– Det där kan ni klippa rakt in i ert kvalitetsarbete, tycker han.

Vad har du för nytta av Kristoffer och Eva?

 

Maria Robles, barnskötare:

– Vi har ingen förskollärare på avdelningen så de ger stöd, till exempel i det systematiska kvalitetsarbetet.

Hanna Hedin, vikarie:

– De visar mig böcker om pedagogik. Det är också viktigt att vi ses och diskuterar det vi läst.

Arjeta Mehmeti, barnskötare:

– De hjälper mig med dokumentation och ger tips om hur vi kan jobba språkstimulerande.

På Grodan jobbar personalen med att barnen ska hitta på egna berättelser.
– Först blev det bara någon enstaka mening, berättar Maria Robles, men i dag var det en flicka som vi knappt fick stopp på. Hon började med ”Det var en gång …” och sen bara fortsatte det.
– ”Det var en gång …” Den inledningen visar på en tydlig genrekompetens, konstaterar Kristoffer Åberg gillande.

Förskolechef Carina Yngve ser många fördelar med att delegera enhetsövergripande frågor till förskollärare. Det handlar inte bara om den pedagogiska coachningen ute på avdelningarna och det kollegiala lärandet. Hon har även delegerat ansvaret för rekrytering och schemaläggning till Kristoffer Åberg och hans kollega Eva Hakamäki.
– Det ger mig tid för det långsiktiga strategiska arbetet, konstaterar Carina Yngve.

Hon ser också de två som sina ombud ute på avdelningarna.
– De ska upptäcka små problem så att vi snabbt kan ta itu med dem innan de utvecklas till stora konflikter.

Det var samtidigt inget lätt beslut att ta förskollärare från arbetslagen, tycker Carina Yngve.
– Jag funderade mycket men kom fram till att det var värt det för att skapa en stabilitet och få i gång ett kollegialt lärande. För det är genom att erbjuda en verksamhet med god kvalitet som jag kan vända skutan och locka hit fler förskollärare.

Med tio minuter kvar på dagens pedagogiska forum undrar Kristoffer Åberg om deltagarna orkar nosa på en sista fråga. Hur ska man dokumentera progressionen i barnens språkutveckling?

Grodan­personalen berättar att de har hittat en bra mall och på Sagoslottet gör personalen videoinspelningar.
– Okej, va härligt. Det blev lite varmt här inne, men wow vilket samtal. Ni var så pålästa, berömmer Kristoffer Åberg.

Innan alla går hem till sitt vill Maria Robles visa kollegorna en teckning som en flicka på Grodan har gjort.

Den är inspirerad av en dramatisk berättelse som barnen på avdelningen har hittat på tillsammans.
– Jag tycker den är så häftig. Ser ni flickan som hänger upp och ner? Det betyder att hon är död och har kommit till himlen.

ur Lärarförbundets Magasin