Läs senare

Fritids urvattnas – vem tar ansvar?

400 000 barn är inskrivna i en fritidsverksamhet som får allt mindre resurser. Nu måste skolledarna sätta ned foten, säger fritidspedagogen Hadar Nordin.

11 Dec 2012

Bild: Henrik Witt
 

En del saker går inte att snacka bort. Som att det totala antalet barn på fritids har ökat, samtidigt som antalet fritidshem har minskat. Som att antalet barn i varje grupp har ökat, samtidigt som personaltätheten har minskat. Som att kostnaden per fritidsbarn har sjunkit med tio procent på lika många år.

Helene Roslund är jurist i botten och arbetade i flera år på Skolinspektionen med att granska fritidshemmen. Hon säger att vi inte kan veta vilka effekter det får på sikt om relationerna mellan vuxna och barn i fritidshemmen präglas av stress, och om barnen har små möjligheter att dra sig undan för lugn och ro.

– De som är vuxna nu gick på fritids när det var 50 000 barn där, nu är det över 400 000. Och barngrupperna ser helt annorlunda ut i dag. Hur man organiserar verksamheten, hur man delar upp barnen i grupper, är mycket viktigare i dag. Här har rektorn ett stort ansvar.

Samtidigt är det ingen misär som möter ute på fritidshemmen – tvärtom finns det mycket som är bra, menar Helene Roslund.

– Jag tror att barnen som grupp får med sig mycket positivt från skola, fritids och förskola. Men ju sämre kvaliteten blir, desto mindre positivt blir det. Och här finns ingen forskning att luta sig mot, för ingen har brytt sig om att titta efter ordentligt.

Frågan är då varför fritidshemsverksamheten tillåts att urholkas, år efter år. Hadar Nordin, fritidspedagog och initiativtagare till sajten fritidspedagogik.se, tycker att det finns en katten på råttan-mentalitet bland de ansvariga.

– Jan Björklund säger att kommunerna ska ta sitt ansvar, kommunerna säger att skolledarna ska ta sitt ansvar. Men skolledarna tar inte heller sitt ansvar – och till slut landar allt på golvet där 400 000 barn befinner sig varje dag.

Han menar att skolledarna måste sätta ned foten och säga: ”Vi når inte målen med vår fritidsverksamhet – på vissa håll kan vi inte ens garantera barnens säkerhet”. Skolledarna måste också inse värdet av en fungerande fritidsverksamhet och visa att de vill utveckla den. I dag blir fritidshemmets uppgift ofta att kompensera för skolans brister i stället för att komplettera skolans undervisning, menar han.

Han tycker att skolledare och huvudmän ofta gömmer sig bakom siffror – att man säger att fritidshemmet är en del av skolan och därför kan man flytta pengarna lite hit och dit.

En del av problemet är att fritidshemmen inte kan fylla sina egna heltidstjänster. För vad gör man i så fall som fritidspedagog mellan frukosten och klockan tre? Verksamheterna går in i varandra, och ska också göra det.

– Men konkret i verksamheten kan man ändå se att sedan skolan blev huvudman för fritidshemmet har fritidshemmets resurser urvattnats – både ekonomiskt och personellt, säger Hadar Nordin.Bild: Rickard Kihlström

– Jag tror också att det självklart är så att skolledare fördelar pengar till den obligatoriska verksamheten, alltså skolan, om den inte når upp till sina mål.

Enligt Skolverkets statistik hade 55 procent av dem som arbetade på fritids år 2011 en pedagogisk högskoleutbildning – den lägsta siffran på tio år. Men i praktiken kan utbildningsnivån bland de vuxna som barnen möter på fritids vara ännu lägre, menar Helene Roslund.

– Min erfarenhet från att ha granskat fritidshem i hela landet är att det inte är ovanligt att personal med fritidspedagogutbildning har sitt huvuduppdrag i skolan. Först lägger man ut schemat för deras tid i skolan, och det som blir över får de på fritids. Det innebär att även om man säger att man har kanske 50 procent fritidspedagoger så, i praktiken, under den tid som barnen är på fritids, kan majoriteten av personalen bestå av barnskötare, förskollärare eller annan personal där, säger hon.

Att skolan stjäl resurser från fritidshemmet var något som även Per-Inge Hellman, strateg i Västerås stad, upptäckte för ett år sedan när han gjorde en översyn av kommunens fritidshem. Det kunde till exempel handla om att en pedagogs hela lönekostnad belastade fritidspengen – trots att han eller hon arbetade delar av sin tjänst i skolan.

– Det är inte så att man flyttar över pengar handgripligen, men man kontoför dem fel, säger han.

Nu har kommunen gjort en handlingsplan för att se över alla tjänsteförteckningar och hur de är kontofördelade. Poängen är att göra det tydligt hur resursfördelningen mellan skola och fritids ser ut, så att man kan ge rätt underlag till politikerna. Inomhus- och utomhusmiljön på alla fritidshem ska också bedömas och personalens behov av kompetensutveckling ses över. Gruppstorleken är också uppe för diskussion, men än så länge finns inget beslut om att dra gränsen vid en viss siffra.

– Det ser väldigt olika ut i olika fritidshem. Jag tycker att vi bör fundera på att använda någon form av social viktning när det gäller fritidshem, precis som att en del av skolpengen viktas efter sociala faktorer. Kanske kan gruppstorlekarna anpassas mer efter hur området ser ut.

Även i Malmö arbetar man med att förbättra verksamheten på stadens fritidshem. Helene Roslund, som tidigare arbetade på Skolinspektionen, är nu ledare för ett projekt som handlar om att utveckla det systematiska kvalitetsarbetet, och där ingår även fritidshemmen. Ute på fritidshemmen ska rektorn tillsammans med personalen identifiera de områden som behöver utvecklas, till exempel barnens inflytande, omsorgen, lokaler eller gruppens storlek. Nyckelpersoner erbjuds också att gå specialutformade kurser på Malmö högskola och Högskolan i Jönköping.

Kommunen har också tillsatt en kommission för ett socialt hållbart Malmö. Två Jönköpings-forskare, Ann Ludvigsson och Carin Falkner, har gjort en rapport över vad fritidshemmen kan bidra med – och vad som i så fall krävs av dem. Forskarna rekommenderar bland annat mindre barngrupper, ett riktmärke på 20–25 elever på två lärare, lärarut-

bildad personal och rimlig fördelning av arbetstiden mellan skolan och fritidshemmet. De vill också att stadens rektorer ska fortbildas och de avvisar idén om att fritidshemmen ska användas till lärande av skolämnen och till läxläsning.

Nu återstår att se vad kommunen väljer att genomföra och vad som kommer att prioriteras bort.

– Fler av rekommendationerna är kostsamma men om kommunstyrelsen följer några av dem kan det innebära ytterligare en skjuts framåt för fritidshemmen, säger Helene Roslund.

Fler barn på färre fritidshem
I slutet av 1990-talet bestod en genomsnittlig fritidsgrupp av 29 elever. I dag går det i snitt 39 elever i varje grupp. I takt med att grupperna har blivit större har också personaltätheten minskat. Från 1990 fram till i dag har antalet elever per anställd ökat med nästan fem elever. Samtidigt som eleverna har blivit fler har resurserna stramats åt. Mellan år 1999 och 2009 sjönk kostnaden per barn i fritidshem med 10 procent. Källor: Skolverket och Aktuellt om skola och förskola 2010 (Sveriges Kommuner och Landsting).

Läs mer om fritids
-Har någon sett Matilda? Vad fritidshemmen är och vad de skulle kunna vara. Rapport av Kommunal, 2012.
-God kvalitet i fritidshem. Grund för elevers lärande, utveckling och hälsa. Vetenskaplig rapport av Carin Falkner och Ann Ludvigsson. Malmö stad, 2012.
Kvalitet i fritidshem. Kvalitetsgranskning, rapport 2010:3. Skolinspektionen, 2010.
Kvalitet i fritidshem. Skolverkets allmänna råd, 2007.
Lära, leva, utvecklas. Aspekter på fritidspedagogik och lärande. Lärarförbundet, 2011.
Fritidshemmet – en samtalsguide om uppdrag, kvalitet och utveckling. Skolverket, 2011.
Fritidshemmet – lärande i samspel med skolan. Kunskapsöversikt från Skolverket, 2011.
Utveckling pågår – om kvalitetsarbete i fritidshem. Skolverket, 2010

ur Lärarförbundets Magasin