Ingår i temat
Mest pynt vinner!
Läs senare

Granska märkningarna med kritisk blick

CertifieringCertifieringar kan vara ett sätt att konkurrera om både elever och lärare. Men effekten på verksamheten är svår att belägga vetenskapligt.

av Enikö Koch
22 Aug 2017
22 Aug 2017
Illustration: Thomas Fröhling

De senaste årtiondena har certifieringar och ackrediteringar av skilda slag vuxit fram på den globala marknaden. Det kan handla om ISO-certifieringar, där kvalitetssäkring sker mot en gemensam europeisk standard, eller miljöcertifieringar. På senare tid har trenden nått även offentliga miljöer som sjukvård och skolor.

Ingrid Gustafsson.

De certifieringar som förekommer inom skolans värld, oavsett om det är hbtq, Qualis eller Krav, är så kallade processcertifieringar. Det betyder att det är vissa förlopp eller tillvägagångssätt som dokumenteras och observeras. Eftersom det inte är effektcertifieringar, där resultatet utvärderas, är det svårt att visa att de faktiskt leder till en förbättring av skolans verksamhet eller undervisningens kvalitet, enligt de forskare som tidningen Chef & Ledarskap talat med.
– Certifieringssystem bygger i stort på skakig grund. Det handlar mycket om administrativ kontroll. Det man säger att man gör kan vara något annat än det man faktiskt gör, säger Ingrid Gustafsson, forskare vid Score, Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor.

Hon konstaterar att det finns risker med att stat och myndigheter släpper en del av kontrollen av verksamheten till företag och intresseorganisationer.
– Det sker en förskjutning av ansvaret i det tysta, säger Ingrid Gustafsson.

Vem får certifiera?

För att en certifiering ska vara pålitlig krävs standarder som verksamheten ska certifieras mot, som exempelvis ISO-standarder.

Det ska också finnas en ackreditering, helst av någon offentlig instans som garanterar att certifieringens kvalitet håller.

Samma företag som håller i en utbildning ska helst inte hantera själva certifieringen.

Källa: Ingrid Gustafsson, Score.

Det finns många seriösa aktörer som erbjuder certifieringar som kan underlätta vardagen för skolledare, men det är inte helt oproblematiskt att ta hjälp utifrån, enligt Linda Wedlin, professor i företagsekonomi vid Uppsala universitet.
– Ska det komma in ett företag och tala om för oss hur vår verksamhet ska se ut? Det kan vara ett underkännande av den egna kompetensen, vilket är en problematisk aspekt, säger hon.

Skolledare bör fundera över när och varför de släpper in externa aktörer i verksamheten, tycker Lena Wedlin. Det måste finnas tid för att arbeta med frågorna och metoden som presenteras ska helst anpassas till den egna organisationen, vilket också kan ta tid. Certifieringen blir vad man som skolledare väljer att göra den till.
– Det är viktigt att tänka efter: Varför gör vi det här? Är det något du kan avsätta tid och energi åt, så att det inte bara blir en pappersprodukt?

Att köpa in tjänster som certifiering innebär alltid en viss störning i verksamheten och kan också leda till negativa resultat för undervisningen, påpekar Stefan Arora-Jonsson, professor i företagsekonomi vid Uppsala universitet, som forskar om konkurrensens effekter på skolors organisation.
– Alla certifieringar kräver tid och dokumentation. Har man exempelvis fyra eller fem olika löpande, kan det ta en dag i veckan från övrig verksamhet. Man måste väga vinsten mot intrånget i den professionella verksamheten.

Tänk på detta

Ingrid Gustafssons råd till skolledare som funderar på att certifiera sin skola:

  • Vem ligger bakom?
  • Vilka standarder certifierar man verksamheten emot? Vem har tittat på kraven?
  • Är det samma organisation som utbildar och sedan bedömer?
  • Är de själva kontrollerade på något sätt?
  • Med vilken frekvens gör de återbesök?
  • Har de fått klagomål?

Vilken roll spelar då certifieringar ur ett konkurrensperspektiv? På skolans marknad finns redan externa rankningslistor som vägleder elever och föräldrar. Ryktesspridning och andras uppfattning om skolan väger också tungt vid val av skola, enligt Stefan Arora-Jonsson. Dessutom spelar den sociala status som skolan ger roll, samt möjligheten för ens barn att klara av de krav som ställs.

Vid sidan av allt det har skolor några egna vägar att marknadsföra sig på och här kommer certifieringar in i bilden, menar Stefan Arora-Jonsson:
– De ger en tydligare bekräftande signal, eftersom skolan då har tagit in en extern, tredje part. Det ger större legitimitet.

Certifieringarna kan också signalera något inåt, mot medarbetarna, till exempel att skolledningen satsar på viktiga värdegrundsfrågor, vilket också kan vara lockande ur rekryteringssynpunkt. I lärarbristens tider konkurrerar ju skolorna även om arbetskraften.

Att certifieringar sprids inom en bransch kan handla lika mycket om vad ”alla andra gör” som att de verkligen behövs, enligt Stefan Arora-Jonsson. Ändå kan det vara försvarbart att skolledare köper in tjänsterna för att hävda sig på skolmarknaden, i alla fall i ett kortsiktigt perspektiv, menar han:
– Vårt nuvarande system bygger ju på konkurrens mellan skolorna. Skolledarens uppdrag är att utveckla en organisation till att bli så konkurrenskraftig som möjligt.

Läs mer

Ingrid Gustafssons avhandling: Organisering av standarder, certifiering och ackreditering som en global styrregim, Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet, 2016.

Alla artiklar i temat Mest pynt vinner! (7)

ur Lärarförbundets Magasin