Ingår i temat
Tema: Elevmakt
Läs senare

Gräsrotsdemokrati

När barnen fick mer inflytande blev gruppen lugn och samlad. Och besluten de är med och fattar berör allt från att bygga spökrum till att klippa gräs.

05 Sep 2016
Gräsrotsdemokrati
Foto: Erik Abel

Foto: Erik Abel

Det leks, byggs och ritas på förskolan Åkereds Skolväg 20 i Västra Göteborg. Men om några minuter är det morgonmöte på avdelningen Krabban.
– Vill du spara din teckning till senare, frågar förskollärare Emelie Andersson.

Sedan en tid finns det spara-skyltar på avdelningen. De visar att det är något som pågår och som ska lämnas i fred, ett bygge, en lek eller en teckning. Med legobyggena är det speciellt. Barnen har kommit överens om att de rivs på fredagar. På måndagar startar det om med nya byggen.

Numera är reglerna på Krabban få och barnen har själva kommit fram till vad som ska gälla. Tidigare var verksamheten mer vuxenstyrd och det fanns en mängd bestämmelser att förhålla sig till.

– När jag kom hit i januari hade den ordinarie personalen just slutat och det fanns egentligen ingen som höll i strukturen på dagen men barnen var snabba med att påminna mig om vad man fick göra och inte. Trots att de inte varit med och beslutat om alla regler var de noga med att upprätthålla dem, berättar Emelie Andersson.

Samlingarna var också regelstyrda och barnen hade lite utrymme att göra sina röster hörda. Det ledde till att en del barn blev stökiga och vissa undvek att vara med i gruppen. Nu kommer alla och sätter sig på den runda mattan. Emelie Andersson går ringen runt för att höra vad det finns för önskemål för dagen. Efter morgonmötet ska alla gå ut på gården, men vad vill barnen göra?

– Vi har faktiskt aldrig klippt gräset.

– Ska vi ta med saxar ut då så att de som vill kan göra det, föreslår Emelie Andersson innan diskussionen går vidare om kort gräs och långt gräs och om att gräs är en av de minsta växter som finns.

Foto: Erik AbelAndra förslag kommer också upp, ordna en springtävling, cykla, bygga en grill. Emelie Andersson frågar, uppmuntrar och tar slutligen en sista runda så att alla verkligen får möjlighet att säga sitt. Samtalet tar en stund men barnen lyssnar och räcker upp handen.

Vid sidan om ringen sitter Martina Lundström. Hon är pedagogista och just nu arbetar hon på ett antal förskolor i Västra Göteborg, i ett EU-projekt som bland annat handlar om barns delaktighet och inflytande. På samma sätt som hon inte kliver in oinbjuden till ett vuxenmöte gör hon det inte här heller utan sätter sig bredvid tills mötet är avslutat. Hon har besökt Krabban regelbundet i ett år och sett barngruppen utvecklas sedan Emelie Andersson kom till avdelningen.

– Det finns en föreställning om att en verksamhet antingen är vuxenstyrd eller präglas av en låt-gå-mentalitet. Förskolan är en reglerad plats men den är samtidigt barnens samhällsarena, det är här de har möjlighet att praktisera demokrati. Jag tycker det är fantastiskt att se att de barn som tidigare valde att sitta för sig själva nu känner att de har en plats och att någon lyssnar på dem, säger hon och Emelie Andersson fyller i:

– Det är självklart att det måste finnas ramar och vi har många fasta rutiner. Vi kan inte sitta här på morgonmötet och bestämma att vi inte ska äta lunch i dag. Men när det står klart att vi ska vara ute och leka kan jag fråga vad de vill göra, hur det ska gå till och om det är något särskilt material de vill att jag ska ta fram, säger hon.

I stadsdelen Västra Göteborg ansvarar förskolecheferna i regel för flera förskolor. Det leder till att de inte alltid är så nära verksamheten. I samband med EU-projektet kom de överens om att de behövde ge förskollärarna stöd för att utveckla verksamheten i den riktning de ville. Det var så pedagogista Martina Lundström kom in i bilden.

– Vi lever i en demokrati och det är så lätt att vi tar det för givet och tror att vi ger barn inflytande. Men egentligen är det väldigt mycket vuxenmakt i förskolan. Nu vill vi ge personalen verktyg för att förändra och problematisera kring det här, säger Anna Sörensen som är en av förskolecheferna i stadsdelen.

Många som har arbetat länge i förskolan har gått en utbildning som präglades av att det är de vuxna som ska lära barnen. Tanken med projektet är att de vuxna ska börja titta på sig själva och hur de gör för att ge barn delaktighet och inflytande.

– Det handlar inte om att vi ska lära barn delaktighet och inflytande. Det här är ett arbete som ska ske tillsammans, vuxna och barn, säger Anna Sörensen.

När Emelie Andersson kom till Krabban i januari ville Martina Lundström att hon skulle skriva ner tre punkter som hon tyckte var viktiga att ta tag i för att komma bort från den gamla strukturen. På listan hamnade lärmiljön, föräldrarnas insyn och framför allt barnens inflytande. Idén om ett morgonmöte var en av det första konkreta förändringarna och det gav genast resultat.

– Efter bara en vecka kom en flicka och sa att det är en sak jag tycker vi måste prata om, kan vi ta upp det på morgonmötet? Det är så att man blir rörd, barnen var verkligen redo för detta, berättar Emelie Andersson.

Arbetslaget som arbetade på avdelningen innan hade redan börjat göra förbättringar i lärmiljön på avdelningen men inte alls involverat barnen i arbetet. Nu ville Emelie Andersson använda barnens medbestämmande som ett verktyg. De som var intresserade fick måla sin önskeförskola och över hälften av barnen kom fram med olika förslag som sedan har diskuterats i omgångar i stora och små grupper. Efter en slutgiltig omröstning föll valet på ett spökrum som barnen varit med och målat och möblerat.

– Alla har inte varit lika delaktiga i processen men alla har varit med och tyckt och samarbetat i olika grad, berättar Emelie Andersson.

Martina Lundström ser ofta att barns inflytande på förskolan är något som sker parallellt eller enbart kring subfrågor, som att välja frukt eller bok.

– Eller som jag hörde för en tid sedan, att barnen fick välja frukt på sin födelsedag. Ja, då gäller det att inte fylla år på en lördag för då fick du inget inflytande det året, säger hon ironiskt.

När alla barn fått en extra dos solkräm är de redo att gå ut på gården. Saxarna finns med och till en början är det många som vill prova på att klippa gräset. Några barn från grannavdelningen blir nyfikna och ansluter. Men även springtävlingen och grillbygget blir av och lockar andra intresserade.

– När man ger barn inflytande så kommer det fram så många förslag. Vi vuxna diskuterar fram och tillbaka hur vi ska samarbeta mellan avdelningarna. Och nu var det barnens förslag som gjorde att det lyckades, säger Martina Lundström.

Barns inflytande går inte att välja bort, det regleras av styrdokumenten. Men ett stort hinder för att få till det, menar Martina Lundström, är att samhället är så hierarkiskt uppbyggt och att barn betraktas som mindre vetande.

– Jag brukar säga att de är mindre erfarna. Vår uppgift är att vidga deras erfarenhet. Får de inte göra erfarenheter av demokratiska processer så kan de ju inte heller lära sig att agera i ett demokratiskt samhälle.

ur Lärarförbundets Magasin