Ingår i temat
Friutrymme
Läs senare

Här är vägarna till beslut korta

FriutrymmeHon har bara en chef över sig. Men gör det rektor Eva Ulin friare än andra skolledare? Följ med till Freinetskolan Tallbacken i Ljusdal.

av Enikö Koch
26 Jan 2018
26 Jan 2018
Här är vägarna till beslut korta
I den här ljusa och ny­byggda delen av skolan hålls stormöten en gång i veckan. Eleverna får vara med och besluta om vissa frågor, vilket Eva Ulin ­uppskattar. Foto: Per Trané

Snön ligger vit och ännu orörd på sina ställen. Det är en krispig decembermorgon när vi hälsar på Eva Ulin i den idylliska skolmiljön i centrala Ljusdal. På skylten ovan skolans grind står det ”Tallbacken 20 år”, ett jubileum som firas med olika aktiviteter i år. Den gula byggnaden har tidigare inhyst ett lungsanatorium men i dag är det enbart gatuadressen, Epidemivägen, som vittnar om det. I stället är det en inbjudande, kreativt färgglad och lätt rörig miljö som väntar oss när vi kliver in i värmen.

Hade jag inte vetat vad jag ger mig in på hade jag inte vågat göra så här.

En trappa upp, centralt i skolbyggnaden mellan treans och fyrans klassrum, har rektor sitt kontor där hon oftast står vid sitt bord. Dörren är öppen, som vanligt.
– Jag sitter aldrig. I stället för att mejla går jag ut och pratar med lärarna. Ibland, när jag behöver jobba fokuserat med något, kan jag göra det hemma, förklarar hon en stund senare när vi pratar friutrymme och arbetsbelastning, två saker som delvis hänger ihop.

Eva Ulin arbetade tidigare som kommunalt anställd rektor i Ljusdal i fem år. Sedan blev hon grundskolechef och ett tag även förvaltningschef, med ansvar för Ljusdals samtliga skolor. Efter det klev hon återigen in i rektorsrollen, denna gång här på Tallbacken. Under alla dessa år har hon också varit fackligt aktiv i Lärarförbundet, både som lokal ordförande i Ljusdal i 17 år och numera i Lärarförbundet Skolledares styrelse.

Eva Ulin mejlar ogärna utan är hellre mycket på språng, ute i verksamheten och pratar med både personal och elever. Foto: Per Trané

Vi börjar med det viktigaste: Har hon mer friutrymme på friskolan än i rollen som kommunanställd tjänsteman?
– Jo, jag känner mig friare. Beslutsvägarna är mycket kortare nu, säger hon.

Över sig har hon bara en chef, Mats Ericsson, lärare, vd och ägare av skolan som han startade för tjugo år sedan tillsammans med sin fru. Mats Ericsson var själv rektor fram tills Eva Ulin anställdes för fyra år sedan. Nu ansvarar han för kök, städ och vaktmästeri, och delar ansvaret för ekonomi och administration med Eva Ulin. Hur går allt detta ihop?
– Det är klart att det kan vara problematiskt ibland. Men jag har känt Mats sedan tonåren och känt till skolan under alla år. Hade jag inte vetat vad jag ger mig in på hade jag inte vågat göra så här, säger Eva Ulin.

Här finns en ömsesidig respekt för den andras områden, styrkor och svagheter, tycker hon. Mats Ericsson är en riktig eldsjäl och entreprenör som kanske behöver bromsas ibland. Hon själv behöver tid för att formulera mål och syfte, för att reflektera och vänta in alla som behöver vara med i ett beslut.

Men att skolan är så liten och familjär gör att hon behöver tänka till lite extra. Eva Ulin har 25–30 medarbetare under sig och där ingår, lite beroende på hur man räknar, även tre medlemmar i ägarfamiljen. Dessutom undervisar Evas svärdotter här och två av hennes barnbarn är elever på skolan.
– Man får vara väldigt tydlig i rollerna. Det är jag som har personalansvaret och det pedagogiska ledarskapet för lärare och skola. På det stora hela fungerar det bra, tycker jag.

Korta beslutsvägar, alltså. Eva Ulin berättar om hur hon snabbt kan få till förändringar i både lärmiljön och verksamheten. Exempelvis tillfrågades eleverna om hur en läshörna skulle utformas. När flera svarade att det var mysigast att läsa på fönsterblecket, byggde de ett litet läsrum där elever kunde krypa upp i fönstret. Huset ägs av samma familj som driver skolan, vilket underlättar mycket när det behövs olika anpassningar, förklarar Eva Ulin.

Foto: Per Trané

Vi går en rundtur i skolbyggnaden, förbi verkstäder, genom mysigt julpyntade korridorer och kikar in i ett stort och ganska tomt rum. Här gör en klass lugna rörelseövningar. Numera har samma klass även ett kort intensivt gympapass i skolans idrottshall varje morgon. Det kom till på initiativ av fritidspedagogen Kristina Fastén Bengtsberg och kunde bli en del av skolans verksamhet utan krångliga turer, berättar Eva Ulin.
– Det finns en del forskning på det här området, hur rörelse påverkar koncentrationen. Att motorisk övning förstärker de här funktionerna. Det vill vi gärna se effekter av och sedan kanske utöka verksamheten till fler klasser.

Freinetpedagogiken skiljer sig inte nämnvärt från de idéer och värderingar som den svenska läroplanen grundar sig på, enligt Eva Ulin. Dessa principer är viktiga: elevinflytande, planering och rutiner, att handens och hjärnans arbete värderas lika och att det ska finnas en tydlig koppling mellan det man lär sig och verkligheten.

Eva Ulin anser inte att den pedagogiska inriktningen begränsar hennes friutrymme, utan snarare sätter ramar som är inspirerande och känns naturliga att förhålla sig till. Det handlar bland annat om att ha ämnesintegrerade verkstäder och ett demokratiskt ledarskap där eleverna är delaktiga i beslut. Eva Ulin visar ett stort rum som kallas konferensen – här hålls stormöten en gång i veckan, där eleverna fattar beslut genom diskussion och handuppräckning. Det kan handla om allt från snöbollskastning till matematikundervisning. Eller hur rastverksamheten ska se ut. Tanken är att fostra eleverna till demokratiska medborgare.
– Det är så hemskt lätt att säga nej som vuxen. Men vad gäller snöbollskastning, till exempel, bestämde vi en vinter att de skulle få kasta inom ett begränsat område i skogen, där vi satte upp band. En vuxen skulle alltid ha uppsikt, och de som ville kasta fick bege sig dit.

Jag önskar att det fanns en större tillit från staten att vi faktiskt gör det vi ska med pengarna.

När det kommer till pedagogiskt ledarskap lyfter Eva Ulin ett annat område: kvalitetssäkringen, som hon numera får styra själv. Enkäter fylls i av både elever och personal två gånger om året och olika områden följs upp varje månad. Det kan handla om samarbete mellan hem och skola eller en fråga som just aktualiserats i enkäten.
– Vi har ett årshjul som vi jobbar med där vi successivt sätter in förbättringsåtgärder. Jag är fri att tillsammans med min personal bestämma vilka satsningar vi vill göra.

Annat var det när Eva Ulin var anställd i kommunen, berättar hon. Krav på pedagogisk plattform och kvalitetssäkring kom uppifrån, från politiken. Rektorer levererade pliktskyldigt det som nämnden krävde, men många gånger bottnade inte rapporten i verkligheten.
– Som rektor lade jag ner veckor på att skriva ihop en kvalitetsredovisning. Men på vilket sätt använde huvudmannen det? Det fanns ingen återkoppling. På vissa skolor var det rektor och en arbetsgrupp som formulerade rapporten, men de fick inte med sig personalen.

I dag känner Eva Ulin glädjen i att inte behöva lägga tid på onödig administration. Förra året deltog hennes personal i Läslyftet. Den här terminen har hon, efter att ha sonderat behovet hos personalen, satsat på fortbildning i att möta barn i behov av särskilt stöd med hjälp av en webbaserad utbildning från Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Vad kan då begränsa en friskolerektors friutrymme? Eva Ulin är rektor i ett aktiebolag. Måste hon driva skolan med vinst?
– Nej, här finns inga vinstkrav, pengarna investeras tillbaka in i verksamheten. Jag får rysningar när det pratas vinster i välfärden, säger Eva Ulin.

Hon har ett lite större utrymme för löner och vissa personalförmåner än i en kommunal skola.
– Vi har ingen överbyggnad och andra enheter som tar resurser från oss, förklarar hon.

Eva Ulins enda chef är vd:n Mats Ericsson, som också arbetar som lärare på skolan. Foto: Per Trané

Skolan är uppskattad på orten, eleverna köar och hittills har hon inte behövt jaga behöriga lärare. Samtidigt är verksamheten sårbar eftersom den är så pass liten.
– Vi behöver gå plus vissa månader för att kunna göra investeringar, som Ipads eller för att åka på en studieresa. Jag gör prioriteringarna tillsammans med ägarfamiljen och personalen.

Eva Ulin söker alla statsbidrag skolan kan få, men när samtalet glider in på detta ämne ryser hon till igen. Det är mycket administration som går till att fylla i alla ansökningar och följa upp.
– Har du sett statsbidragskalendern? Jag tror jag har sökt åtta statsbidrag i år. Det tar tid och gör mig så frustrerad. Jag önskar att det fanns en större tillit från staten att vi faktiskt gör det vi ska med pengarna.

Med det större utrymmet att bestämma kommer också ett annat ansvar och en ökad arbetsbörda eftersom Eva Ulin måste hålla i allt själv, till exempel administration av statsbidrag och löner. Hon kan sakna vissa av de stödfunktioner som finns i en kommunal verksamhet, till exempel personalavdelningen.
– Eftersom jag måste jobba med så mycket administration skulle jag egentligen behöva ha något färre än 25–30 medarbetare. Det tar en stor del av min arbetstid.

Ett annat stöd hon saknar är det kollegiala, att ingå i ett nätverk med andra rektorer. Tidigare fanns ett samarbete mellan Ljusdals samtliga rektorer men sedan 2013 är kommunens fyra friskolerektorer inte längre med.
– Nätverket lades ner, och de hänvisar till att skolorna konkurrerar med varandra. Det tycker jag är synd, vi hade kunnat ta hjälp av varandra ändå i olika frågor.

Ute faller mörkret snart igen. På skolgården bygger ett gäng mellanstadieelever koja av gammalt bråte i den glittrande snön. För rektor Eva Ulin är det många timmar kvar tills arbetsdagen tar slut, i kväll är det fritidsmöte till klockan 20.

Fritidshemmet är något som skolan har valt att satsa extra på. För några år sedan beslutade Eva Ulin tillsammans med ägarfamiljen att lägga ner skolans högstadium och i stället ta in fler elever i de yngre klasserna. Med detta följde att fritidsverksamheten behövde utvecklas, och i dag går 115 elever på skolans fritids, jämfört med 40 för några år sedan.
– Vi disponerade om i lokalerna och tänkte ihop elevens hela skoldag. Allt detta handlar också om friutrymme.

Eva Ulin tipsar

Så skapar du friutrymme:

  • Välj bort det som inte har direkt betydelse för lärandet och eleverna.
  • Du behöver inte göra allt själv – delegera!
  • Ta hjälp av experter och funktioner som Skolverket eller SPSM, för att hitta det just din skola behöver.
  • Ha ett bollplank, gärna utanför skolans värld, till exempel en ledningscoach eller en mentor.
  • Håll i och håll ut, det tar tid med förändringar.
  • Skapa rutiner och strukturer som gör att du kan handla utanför boxen, till exempel ett årshjul. Då kan man också gå utanför det om man får inspiration från elever och föräldrar.
  • Styrdokumenten ger skolledare ett stort friutrymme – se till att använda det.

Alla artiklar i temat Friutrymme (6)

ur Lärarförbundets Magasin