Läs senare

Har kvar sin plats i klassen

InkluderingEleverna som går i särskild undervisningsgrupp får inte glömmas bort. Fyllingeskolan har byggt en organisation som ständigt påminner lärarna om det.

av Per Hagström
23 Maj 2017
23 Maj 2017
Även lärare kan behöva extra stöd om inkluderingen ska fungera, enligt rektor Fredrik Samuelsson. Foto: Anders Andersson

Alfred Nilsson Malis, sju år, sitter på knä i ringen av klasskompisar alldeles intill läraren som läser högt om Askungen. Han vrider omsorgsfullt på sitt päron för att hitta bästa stället för nästa tugga. Men när läraren vänder blad måste han slita blicken från frukten för att kolla om det är några bilder. Nej, inget spännande. Han har hört den här sagan förut och sett filmsnutten på julafton med mössen som syr. Och när läraren härmar deras pipiga röster fnissar han igenkännande.

Helst skulle jag vilja att alla elever lyckades i klassen med det stöd vi kan ge där.

Alfred Nilsson Malis har en egen bänk här i klassrummet på Fyllingeskolan i Halmstad. Men den står oftast tom. För så fort morgonens fruktstund är över kilar han tillbaka till Kristallen där han tillbringar resten av skoldagen. Kristallen är en särskild undervisningsgrupp som har sina lokaler bara några meter längre ner i korridoren. Den riktar sig till lågstadieelever men det finns motsvarande grupper på mellan- och högstadiet.

Verksamheten i de mindre grupperna har två huvudsyften, enligt skolans rektor Fredrik Samuelsson. Kunskapsuppdraget är det primära – att eleverna får undervisning i en miljö där de har förutsättningar att lära. Det andra är att de ska förberedas för en återgång till ordinarie klass.
– De får lära sig strategier i det lilla sammanhanget som de sedan kan applicera för att fungera i det stora, förklarar han.

Så organiseras Fyllingeskolans små grupper

Illustration: Erica Jacobson
  • En grupp för varje stadium.
  • Elevens tid med klassen kan variera utifrån dagsform.
  • Placeringen i särskild undervisningsgrupp omprövas var tredje till sjätte månad.
  • Lärarna i särskild undervisningsgrupp deltar i klasslärarnas arbetslagsmöten.
  • Lärarna i klassen är med när utredningar och åtgärdsprogram för eleverna i särskild undervisningsgrupp diskuteras.
  • Läraren i mellanstadiets och högstadiets grupp kompletterar varandra vad gäller ämnesbehörighet och undervisar i båda grupperna.

På en mattelektion i treornas klassrum sitter Rasmus Klinthammar som har kommit långt på sin väg från det lilla till det stora. Han brukade bli arg och frustrerad i klassen men kom till Kristallen och fick träna på att be om hjälp, vänta på sin tur och jobba i grupp. Sakta men säkert har han ökat tiden i ordinarie klass och nu är han uppe i sjuttio procent. Till en början behövde han många extra anpassningar men de har blivit färre med tiden. Fortfarande har han en egen ingång till klassrummet för att slippa stöket i det gemensamma kapprummet. Och så har han sitt skolmaterial vid bänken i stället för i ett skåp som de andra.

Rasmus Klinthammar har alltid haft många kompisar i klassen och när han är på Kristallen kommer de dit och frågar efter honom. Därför har skolan synkat hans schema med klasskompisarnas så att de kan träffas så mycket som möjligt.

Men hade han varit några år äldre är det inte säkert att han hade haft samma kontakt med sitt gamla kompisgäng. Tidigare hade Halmstads kommun nämligen centrala särskilda undervisningsgrupper. Det betydde att eleverna var tvungna att byta skola för att komma till en mindre grupp. Systemet fick kritik av Skolinspektionen. För det första uppstod långa kötider till de centrala grupperna och för det andra blev det svårare med inkluderingen när eleverna rycktes upp ur sina hemskolor, enligt myndigheten.

Efter kritiken avvecklades de centrala grupperna. I stället blev det varje rektors sak att inrätta grupper vid behov på den egna skolan. Fredrik Samuelsson tillhör dem som har sett behovet.
– Helst skulle jag vilja att alla elever lyckades i klassen med det stöd vi kan ge där. Men det finns de som mår bra av att vara i ett mindre sammanhang.

Personligt schema, tidtagarur och hjälp mig-lapp ger flyt i skolarbetet. Foto: Anders Andersson

Han tror att behovet skulle minska om man satsade rejält på att höja alla lärares kompetens inom neuropsykiatriska funktionshinder.
– Men vi skulle ändå inte kunna ta bort de små grupperna helt.

Han är inte övertygad om att lokala grupper alltid är bäst. Enskilda skolor kan ha svårt att rekrytera lärare med specialpedagogisk kompetens. Med centrala grupper kan också elevunderlaget bli så stort att det går att göra undergrupper för till exempel introverta och extroverta elever.

Inkludering uppstår inte heller automatiskt bara för att man har lokala grupper. Det krävs en nära samverkan mellan lärarna i de små grupperna och de stora klasserna, poängterar Fredrik Samuelsson. Klasslärare och mentorer kan lätt glömma bort eleverna i de mindre grupperna även om de finns på samma skola. Han försöker påminna om att särskild undervisningsgrupp är en form av särskilt stöd som eleven bedöms ha behov av just nu.
– Är du klasslärare eller mentor så är det fortfarande din elev, konstaterar Fredrik Samuelsson.

Han försöker också organisera för en känsla av gemensamt ansvar. Lärarna i klassen är med på viktiga möten som rör eleverna i särskild undervisningsgrupp, till exempel när en bup-utredning redovisas eller när en elev har fått nytt åtgärdsprogram.

På samma sätt är lärarna i de särskilda undervisningsgrupperna med på arbetslagsmöten för mentorer och ämneslärare.
– De har ett uppdrag att bevaka sina elevers intressen så att de blir involverade i aktiviteter och projekt som är på gång i klassen.

Lärarna har ett uppdrag att bevaka sina elevers intressen så att de blir involverade.

En särskild utmaning för många skolor är att ordna så att elever i särskild undervisningsgrupp får undervisning av behöriga lärare. Fredrik Samuelsson har sett till att läraren i mellanstadiets särskilda undervisningsgrupp och läraren i högstadiets motsvarighet har olika ämnesbehörigheter så att de kompletterar varandra. Då kan de två gå in och undervisa i varandras grupper. Och om ingen av dem är behörig i ett ämne kan oftast en lärare från klassen komma in och undervisa.

Och precis som eleverna i den lilla gruppen behöver strategier för att klara det stora sammanhanget behöver lärare som jobbar i stora klasser skaffa sig strategier för att undervisa i den lilla gruppen, märker Fredrik Samuelsson.
– En del blir frustrerade när de inte kan göra på samma sätt som de är vana.

Han försöker peppa genom att förklara hur viktig deras insats är för eleverna i den lilla gruppen.
– Jag säger att det är det bästa alternativet för eleverna att få en behörig mattelärare som kommer in och undervisar.

Några elever är gärna med på klassens sagostund men är resten av dagen på ­Kristallen, en särskild undervisningsgrupp. Läraren Josefine ­Kleinfeld läser. Foto: Anders Andersson

Lärare som är vana att undervisa i klassen behöver också sänka sina förväntningar på vad de kan uppnå i den lilla gruppen, enligt honom.
– Det låter kanske fel men i praktiken är det så. De behöver acceptera att allt blir väldigt annorlunda och känna ett lugn i det.

Det går kanske inte att få i gång diskussioner i en grupp med fyra elever som har helt olika behov.
– Jag brukar uppmana dem att samarbeta med den ordinarie läraren i den särskilda undervisningsgruppen som känner eleverna bättre.

Och det är skolans personal som måste driva frågan om inkludering, menar Fredrik Samuelsson. Trycket från föräldrarna går oftast i motsatt riktning. De upplever att det är i den lilla gruppen som barnen kan få bäst stöd och hjälp.
– För en förälder är det viktigaste att eleven trivs i skolan. Men ibland ser vi att eleven skulle utvecklas mer i klassen även om det innebär motgångar på vägen.

Det kan finnas en tvekan även hos klassläraren eller mentorn när en elev ska tillbaka till klassen, enligt Fredrik Samuelsson.
– De kan ha upplevt problem kring eleven som finns kvar i minnet. Det är ofta elever som har hamnat mycket i konflikter.

Men om eleven trivs och lär sig i den lilla gruppen, varför är det så viktigt att få tillbaka honom eller henne till den ordinarie klassen? För rektor Fredrik Samuelsson handlar det om de långsiktiga målen. Fyllingeskolan utbildar elever som ska vidare till gymnasiet för att sedan gå ut i vuxenlivet och bli goda samhällsmedborgare, poängterar han.
– Då behöver de möta vardagliga situationer som uppstår i en större grupp och få redskap att hantera dem.

ur Lärarförbundets Magasin