Läs senare

Inget barn växer av att uteslutas

28 Maj 2009

Ont ska med ont fördrivas! Ut med stök och bråk och in med ordning och reda!

I samband med att en ny skollag ska formuleras höjs röster för att införa nya disciplinära åtgärder såsom skriftliga varningar, försittning och möjlighet för rektor att stänga av elever från skolan.

Men är det verkligen kaos i den svenska skolan?

Är det inte i själva verket en idé producerad av politiker, ivrigt påhejade av media? Först ska en eländes-beskrivning målas upp sedan ska nya lagar stiftas för att komma till rätta med eländet.

Jag vill påstå att den bild som målats upp inte stämmer. Vi som arbetar i skolan blir lika trötta och nedstämda varje gång vi hör om hur dåligt det är i den svenska skolan, att lärarna är odugliga mesar och elevernas kunskaper är sämre än någonsin.

Vi har en väl fungerade skola – och det gäller nog även för övriga skolor i Jönköping. Skolledare och lärare arbetar utifrån att ha ett professionellt bemötande och att skapa goda relationer med eleverna. Kompetenta lärare anstränger sig hårt för att få nära och förtroendefulla relationer med eleverna och deras föräldrar, vilket skapar trygghet och lugn och ro. Vår skola har tydliga regler och krav på ordning och arbetsro, utarbetat i samverkan med elever och föräldrar. Kunskapsutveckling och lärande står i centrum. Vi har höga krav och förväntningar på våra elevers prestationer. Våra elever känner sig sedda, presterar goda resultat och uppför sig i de allra flesta fall på ett trevligt och respektfullt sätt.

Självfallet finns elever som på olika sätt ställer till bekymmer. Självfallet kan situationen se olika ut i olika skolor. Självfallet finns andra förutsättningar för skolor som verkar i storstadsregionernas segregerade skolsystem.

Men är inte avstängning och skriftlig varning i själva verket en till synes lätt lösning på ett betydligt mer komplicerat problem? Kan man verkligen stänga av en elev när han eller hon enligt lag är skyldig att gå i skolan?

De elever som på olika sätt behöver stöd i skolan har ju faktiskt enligt nuvarande lagstiftning rätt att få den hjälp och det stöd som den behöver. I de fall då eleven inte klarar av att till exempel följa skolans regler måste detta ses som ett misslyckade för skolan och de vuxna som finns runt eleven. Det är vi vuxna som inte kunnat ge eleven de bästa förutsättningarna. Det är ologiskt att det är eleven som ska straffas.

Vart har tanken om inkludering tagit vägen? Inget barn växer av att uteslutas. Inget barn växer av att bestraffas. Ingen pedagog växer av att besvärliga barn stängs ute. I en inkluderande skola utvecklas kompetens och kunskap bland skolans pedagoger så att de bättre kan möta och arbeta förebyggande med elever som är i behov av stöd.

Alla elever behöver sin skola, särskilt de elever som ställer vår förmåga och vårt tålamod på prov. Det har i flertalet studier bekräftats att inkludering alltid är mer framgångsrikt och bättre än exkludering.

Det är vi i skolan som tillsammans med elevens föräldrar måste hitta vägar till framgång. Om man har ett gott samarbete med elevens föräldrar kommer man långt. Man kan i det samarbetet hitta en mängd både konventionella och okonventionella lösningar förutsatt att man är överens med föräldrarna om vilka regler som gäller och hur konsekvenser ska formuleras.

Det är återigen vuxenvärlden som måste slå sina kloka huvuden ihop, tillsammans med olika kompetenser och i samverkan med olika myndigheter stötta och stödja föräldrar och elever.

Jag skulle i stället vilja att det skrivs in i den nya skollagen att vi vuxna i skolan måste berömma varje elev minst tio gånger varje dag. Fokusera på det som är positivt, hitta ”växandets punkt” och stärk detta.

FAKTA
Namn: Irena Hanze
Ålder: 44 år
Bor: Jönköping
Befattning: Rektor
Läser just nu: Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren
Senaste teaterbesök: High School Musical i Stockholm
Bästa webb-tips: Biljettbokning på www.sf.se

ur Lärarförbundets Magasin