Läs senare

Jämställdhet en liten bit kaka 

"Inställningen att flickor är flickor och pojkar är pojkar, är trams. Sånt tål jag inte." Som rektor vann Peter Fredriksson pris för sitt arbete för jämställdhet.

28 Maj 2009

Jämställdhetsarbete är mums. Det vill säga, precis som i skolutveckling i allmänhet finns fyra faktorer som är viktiga för att det ska lyckas: Mål, Utbildning, Metoder och Styrning: MUMS.

– Man måste veta vad man vill, man måste få en fördjupad förståelse och veta hur man ska nå dit. Och med styrning menar jag resultatuppföljning, säger Peter Fredriksson. Han korsar benen och lutar sig lite åt sidan.

– Det är inte alltid som resultatet får styra arbetet i skolan. Man kanske vet att pojkars resultat är tio procent sämre än flickors, men man handlar inte utifrån det. Det tycker jag att rektorer ska göra. Detta vill han förmedla till de 25 skolledare i Malmö stad vars utbildning om genusfrågor han anlitats för att leda.

Tills för två år sedan var han rektor för Mariaskolan, en F- 9-skola i Stockholm. Där ledde han ett uppmärksammat arbete för att åstadkomma jämställdhet, också det mumsigt strukturerat. Nu har han gått vidare till en tjänst som grundskolechef i Haninge.

Pojke vill vara Lucia
Utbildningen av rektorer i Malmö läggs upp som en serie träffar, där han vid varje tillfälle kort går igenom ett ämne, men mötena tar utgångspunkt i skolledarnas egna frågeställningar. När det visade sig att de ville prata om genus i förhållande till ledarskap i stället för att sätta eleverna i centrum, blev Peter Fredriksson glad, eftersom han menar att det pedagogiska ledarskapet alltför sällan diskuteras. Man talar ofta om rektorns ansvar, men sällan om rektorns arbete.

– Om skolledarna får diskutera, och ta del av forskning så får de hjälp att utveckla verksamheten.

Hittills har de pratat om utvecklingsarbete, och läst och resonerat om begrepp inom genusforskningen. De har också synat knepiga situationer i de egna skolorna. Att en pojke i tvåan i grundskolan vill vara lucia kan stöta på motstånd i en skola med ett traditionellt genusmönster. Hur hanterar man det?

Peter Fredriksson ser skolledarnas genusutbildning som en process där man går från synliggörande, via fördjupning, till målet: Att kunna möta genusrelaterade problem medvetet. Så beskriver han också processen i Mariaskolan. Ett arbete ur genusperspektiv var påkallat bland annat eftersom det fanns mycket av traditionellt flick- och pojkbeteende bland eleverna. De stökiga pojkarna sysselsatte de vuxna medan de tysta flickorna fick klara sig själva.

Hans intresse för jämställdhet kommer sig – förutom av att det står i läroplanen att man ska verka för det – av en insikt om att människor inte har likadana förutsättningar i livet. Kön är en av faktorerna som påverkar människors möjligheter, klass, etnicitet och sexualitet är andra. Att öka personalens kunskaper om jämställdhet är ett sätt att ge dem kompetens att möta alla olika elever. Det får eleverna att trivas, vilket ger bättre resultat överlag, menar han.

– När de lärare som höll i sex- och samlevnadsundervisningen i Mariaskolan ville att informatörer från Rfsl skulle komma för att undervisa om homosexualitet- "för det kan inte vi för vi är heterosexuella" – då tänkte jag att sån undervisning kan vi inte ha. Lärare måste kunna berätta om saker som de själva inte har erfarenhet av.

Fördjupa det man påbörjat
Den kognitiva omstruktureringen, eller som han säger "ommöbleringen av hjärnan" hos personalen i Mariaskolan påbörjades 2003 när Peter Fredriksson var ny som rektor. Under ett år las mycket tid på arbete utifrån genus- och queerperspektiv. Arbetslag och ämnesgrupper granskade sig själva, de läste, lyssnade på föredrag av forskare, debattörer och politiker. Det fanns två genuspedagoger i skolan, en aktiv föräldragrupp och en jämställdhetsgrupp som Peter Fredriksson ledde.

Man började resonera normkritiskt. Ett exempel: En elevs föräldrar kan vara ett enkönat par, alltså säger man inte självklart "din pappa och mamma", utan mer neutralt "dina vårdnadshavare".

Peter Fredriksson fick Stockholms stads jämställdhetspris för arbetet i Mariaskolan. Men när han leder Malmörektorerna pratar han inte så mycket utifrån den erfarenheten. Då handlar det om kursdeltagarnas egen vardag. Men han förmedlar några viktiga förutsättningar för att lyckas. En är att inte hänga upp ett utvecklingsarbete på eldsjälar. Det håller inte, för de har inget verkligt mandat och man lyssnar inte ordentligt på dem. En annan är att hålla tag i arbetet så att det inte dör ut efter den första roliga initieringsperioden. Det krävs uppföljning varje termin, liksom att rektorn frågar efter resultat, annars blir inget gjort.

– En sak som rektorn kan göra är att låta nya saker som pockar på engagemang stanna utanför skolan. Det kan vara befriande att slippa börja med något nytt varje termin för att i stället fördjupa det man påbörjat.

ur Lärarförbundets Magasin