Läs senare

Kollegialt lärande – från snack till verkstad

Vill du få kollegialt lärande att bli mer än bara prat? Delaktighet, tillit och en gemensam bild av vad som behöver förbättras är några förutsättningar för att det ska hända.

24 Maj 2016


Kollegialt lärande kan, i denna avgörande fas för svensk skola, antingen bli en utmärkt startmotor och gaspedal för en positiv förändring – eller en besvikelse för lärarna och ett lätt mål för kritikerna.

Så skriver är Andy Hargreaves i Pedagogiska magasinet nr 1/16. Hargreaves är ett av de stora namnen inom internationell skolforskning och här har jag tidigare skrivit om hans böcker Hållbart ledarskap i skolan och Professionellt kapital. Nu känner Hargreaves en oro för att det går för snabbt när det kollegiala lärandet ska svepa fram i svensk skola – det kan bli ”ansträngt, konstlat och påtvingat uppifrån”, varnar han. Så min undran vid läsningen av några nyutkomna böcker är: Kan vi undvika dessa fallgropar?

Oscar Öquist riktar sig i sin nya bok Konsten att hålla i rodret i första hand till rektorer, men även till andra ledare. Öquist är psykolog och ledarskapskonsult och har sedan 1980-talet skrivit böcker om systemteori och ledarskap – små i formatet men med rikt innehåll.

Öquists bok är likt hans tidigare inget för den som vill ha en snabbmanual i ledarskap. Utifrån begrepp som uppmärksamhet, problemlösning och beslut reflekterar han kring rektorers ledarskap.

Han bygger på sina konsulterfarenheter från skolans värld och tar i boken upp betydelsen av att ge komplexa besluts- och förändringsprocesser tid. ”Bakom varje problem som dyker upp och inför varje beslut som ska tas, finns en vidare terräng som behöver göras synlig och förstås”, skriver han. Det är först när man läst kartan ordentligt som lösningarna infinner sig. ”Hindret för att skaffa sig denna helhetsbild är framförallt tiden”, skriver han och uppmuntrar varje ledare att ta tiden till hjälp, inte se den som ett hinder.

Infallsvinklar som direkt belyser just kollegialt lärande ges i den nyutkomna forskarantologin Kollektivt lärande i arbetslivet. Bokens redaktörer är Otto Granberg och Jon Ohlsson vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet.

Boken baseras på organisationspedagogisk forskning om lärande i arbetslivet och dess syfte är att bidra till ökad insikt om kollektiva lärprocesser. Antologins övergripande perspektiv är att kollektivt lärande inte bara handlar om att förvärva ny kunskap i sig, utan om att utveckla strategier för att omsätta kunskaperna i praktisk handling, så att kollektiv kompetens uppstår.

Just själva görandet – den pedagogiska praktiken i skolvardagen – är i fokus i Pär Larssons bidrag i antologin. Larsson är psykolog och studerade i sin avhandling fyra skolors varierande framgång med införda förändringar i ett större skol­utvecklingsprojekt. Han kunde se att en central framgångsfaktor var att man på den skola som lyckades bäst såg varandra i handling i pedagogiska vardagssituationer genom att flera lärare oftast var involverade i samma undervisningssituation.

Dessa gemensamma erfarenheter bildade sedan grunden för samtal och reflektioner – inte tvärtom, att samtalen var startpunkten. Hans poäng är viktig, för hur ofta är det inte som pedagogiska förbättringsambitioner stannar vid prat om vad som borde göras, utan att det blir tydligt hur detta nya ”borde” egentligen går till? ”Just detta att man ser varandra i handling tycks, i kombination med att man ofta diskuterar erfarenheter från undervisningen, vara viktigt”, skriver Larsson.

På den skola som lyckades bäst i Pär Larssons studie fanns också en föreställning om den egna skolan som ett ”vi” – en bild som tog fasta på just helheten, inte på lärarnas individuella utmaningar. Larsson formulerar det som att ”en stark identifikation med den egna organisationen främjar viljan att samarbeta och att tillgängliggöra sina egna erfarenheter och kompetens” till andra. På en skola med en sådan organisationsföreställning känner man stöd och hjälp från kolleger och tycker sig ha stora möjligheter att lära sig nya saker.

En av de fallgropar Hargreaves varnar för är att satsningarna på kollegialt lärande kan kännas påtvingade uppifrån. Att lära tillsammans är inte enkelt, och om inte alla känner sig respekterade, delaktiga och engagerade kan det lätt ta stopp. Detta är ett av många teman i Anne-Marie Körlings nya bok Undervisningen mellan oss.

I kapitlet om att underhålla lärares lärande resonerar hon kring hur vi kan förhålla oss till det nya som ska prövas, och hon identifierar några stationer som ”hjälper mig att se mitt lärande och den process jag går igenom för att slutligen ha förändrat min undervisning”.

Centrala begrepp i Körlings stationer för att pröva och integrera det nya är grad av deltagande, medverkan och påverkan från lärarens sida – och hennes sätt att vrida och vända på dessa begrepp kan vara till stor hjälp när en kollegial lärprocess ska utformas på en skola.

Körlings övergripande tema är samtalet om det vi gör i skolvardagen: ”Det fina med undervisning är att vi kan tala om hur med varandra.” Och bäst blir de samtalen när vi frigör oss från de fastlåsta bilderna av vilka vi är genom att ”undersöka vilka vi blir genom det vi får mötas i”, som hon formulerar det.

Körlings resonemang pekar på att en grundbult för att kollektivt lärande ska fungera är att lärare tillsammans vill lära nytt, är trygga med varandra och är beredda att pröva sina invanda bilder av sig själva och sitt sätt att undervisa.

För att tala med ett av Oscar Öquists centrala begrepp är vi därmed tillbaka till kontexten, det vill säga sammanhangen, mönstren och helheten. Har man som ledare inte kontexten klar för sig går man vilse, poängterar han – och som ledare behöver vi skapa rätt kontext för det kollektiva lärandet.

Annars kan vi fatta hur många beslut som helst om dess införande – som bara stannar på våra papper.

 

Otto Granberg, Jon Ohlsson (red.)

Kollektivt lärande i arbetslivet

Studentlitteratur (2016)

 

 

  

Anne-Marie Körling

Undervisningen mellan oss – pedagogiska utmaningar

Lärarförlaget (2015)

 

 

  

Oscar Öquist

Konsten att hålla i rodret – om rektors och andra ledares roll och arbete

Carlsson (2016)

 

  

   

ur Lärarförbundets Magasin