Läs senare

Kommunikation för delaktighet 

Kommunikation är en förutsättning för den delaktighet som allt arbete på Stella Nova i miljonprogramsområdet Hallonbergen i Sundbyberg bygger på. 

01 Jun 2006

 Jurate Kupcinskaite, som är grundskollärare har arbetat i skolor i Norrbotten. Nu har hon en förskollärartjänst på fyra- femårsavdelningen på Stella Nova Förskola AB i Sundbyberg. 
– Det är annorlunda information här än i skolan, säger hon. Där fick vi lärare en form av information och föräldrarna en annan. Här får alla samma, vi kopierar den åt föräldrarna regelbundet.
Informationen, som framför allt handlar om vad som är på gång, är tydlig och genomtänkt, tycker Jurate Kupcinskaite. Den tolkas på var och en av de fem avdelningarna, och det gör att konsekvenserna många gånger blir olika.
– Vi utgår ju från vilka barn vi har.
En gång i månaden har hela huset ett internfortbildningsmöte på cirka tre timmar. Till det kan personal och föräldrar föreslå vad som ska tas upp och ingen är rädd att prata.
Ett viktigt led i informationen är också att alla barn, föräldrar, praktikanter och nyanställda som börjar på Stella Nova presenteras i ord och bild på avdelningarna.

Förskollärare Jenny Chen, som har arbetat i kommunala förskolor, drabbades nästan av en ”informationschock” när hon började på Stella Nova.
– I de kommunala förskolorna handlade den i stort sett bara om föräldramöten och vilka punkter som skulle tas upp. Nu har vi en dialog med föräldrarna hela tiden. Det är bara inte att det finns fler fora för dem, som Förskolerådet och alla våra olika möten.Här är allt öppet för föräldrarna.
– Har vi till exempel projektplanering så är några föräldrarepresentanter med. Det var otänkbart tidigare att de skulle sitta och lyssna och tycka till om vårt arbete.Då var det vi som planerade, och så berättade vi vad vi kommit fram till – utan att tänka på om dekunde tillföra något.
Det är också givet att personalen informerar alla föräldrar – även de som har barn på en annan avdelning om det behövs.
– Vi arbetar ju tillsammans i ett hus, personalen, våra familjer och våra barn. Här är det inte ”man”,”dom”och ”vi”, utan vi använder alltid namnen. Alla är involverade över avdelningarna. När jag arbetade kommunalt var det uppdelat och vi hade inget ansvar för det som hände utanför min grupp eller utanför huset.
– Här blir föräldrarna delaktiga på ett helt annat sätt. Och de som får vara med om det tar med det till andra skolor och påverkar personalen där. I den föräldragrupp jag ska släppa är de väldigt intresserade och angelägna om att fortsätta med det. Det är viktigt att de har fått den kulturen och ser att det fungerar.
– Här får familjerna inte bara direkt information utan de deltar direkt i verksamheten. Men tolkar inte personalen och föräldrarna informationen olika?
– Jo-o! Det kan vara som natt och dag, som viskleken, säger Jenny Chen. Jag kan uppfatta informationen från chefen på ett sätt. Sen diskuterar jag med någon på en annan avdelning, och då har vi uppfattat det helt olika.Ibland tror jag att när det kommer tillbaka till chefen,så säger han att det där har han aldrig sagt.
Närheten till chefen gör att alla går direkt till honom och diskuterar eller frågar om det behövs.
– Han tar för givet att de som får information som rör avdelningen kommunicerar med de andra. Och det gäller allt, inte bara saker som ska göras på avdelningen.
– Ända från början har han arbetat för attvi ska se det som att vi är ett helt hus, att det är våra familjer tillsammans, att det är våra barn. Då är det inte heller konstigt att kommunikationen förs mellan avdelningarna i hela huset.
Det är ett annat tänkande än det som fannsi den kommunala verksamheten. Där kunde någon gå till chefen och fråga om någonting de ville göra,och så kunde andra undra ”Varför fick de göra så, men inte vi?”
– Här ger han oss verktyg hela tiden även om han ”bara sitter på kontoret” genom kommunikationen, för att vi ska kunna genomföra det vi vill när det gäller pedagogiken. Det kan gälla digitalkameror, lamineringsapparater eller vad det kan vara som behövs för dokumentationen.
– Han har väldigt bra uppsikt över vadsom händer.Alla arbeten vi gör går in till honom på kontoret. Han skriver rent dem och sedan diskuterar vi vilket språk vi använder, att vi inte använder anonyma ord som ”man”,”vi” eller slangord och så vidare.Det här är viktigt för dem som är nya, att de förstår att språket är viktigt, att vi vill att barnen ska lära sig ett bra språk.

Så hela tiden pågår det en kommunikation med chefen därinne som också har med vår utveckling att göra, säger Jenny Chen.
Men det finns så klart också saker som är bestämda för att det ska fungera. Sådant som inte är så mycket att diskutera: hur barnens böcker ska se ut, vad som ska finnas i dem, vad barnen och familjerna har rätt till varje termin,principer och värden som Stella Nova står för.
Det finns också information som kan tolkas olika så länge det håller sig inom det Stella Nova står för.

– Vi tolkar det utifrån våra egna erfarenheter. Och vi har värdegrunden, som ingen som arbetar här bryter mot. Det är familjerna insatta i. Det skapar starka band och nätverk bland dem och med oss.
– Vi arbetar för att skapa barn och ett samhälle som vi tror på. Och barnen växer upp i det och ser hur familjerna stöttar varandra eller bara har roligt tillsammans. Det hör vi också i barnens diskussioner, att det är fina tankar som växer fram. Väldigt djupa och breda tankar som inte bara rör sig om det som;är närmast, utan de går ut över hela världen.Kommunikation är viktig för dem också.
Jenny Chen ger ett exempel från sin femsexårsavdelning: Till nästa studiebesök ska barnen laga mat och bjuda gästerna på. Då vill de skriva namnlappar åt alla som kommer, annars vet de inte vad de heter, och då kan de inte säga:”Varsågod,Anna-Lena”och så vidare när de presenterar maten och serverar.

Det är ingen tvekan om att det är tankarna från chefen, Nevelle Harper, som ligger bakom,säger Jenny Chen.
– Jag kommer ihåg första dagen han kom hit. Jag var på väg härifrån. Jag tyckte att det bara var rörigt och tänkte att när barnen varstökiga så har de det så och så hemma. Det fanns inget ansvar i arbetet. Men egentligen spelar det ingen roll vad som händer utanför, det är mitt ansvar vad jag gör av situationerna i förskolan.
– När Nevelle kom hit pratade han om att lyssna på barnen. Han skrev ner deras tankar och lyssnade verkligen på familjerna. För mig var det helt främmande. Men jag kände att jag ville vara kvar, för här var det någon som talade ett annat språk. Då fanns det inga diskussioner om att barnen var kompetenta,men Nevelle förde dem innan läroplanen för förskolan ens var påtänkt.
Jenny Chen tror att delaktighet med familjerna är en svår fråga för många förskolor. Man får ju inte vara rädd för att släppa in dem,lyssna på dem och lita på att de också är komptenta och har mycket att tillföra.
Men det är just den filosofin som fortfarande är grunden för arbetet i Stella Nova.
– Delaktighet är en av våra grundläggande principer.Utan den skulle vi inte ha kunnat få hälften gjort,vi skulle inte kunna ha en vettig inställning till någonting.Vi är beroende av alla våra familjers delaktighet. Och det är väldigt enkelt på papperet – alla har rätt att vara med på allt, säger Stella Novas chef Nevelle Harper.
– Men så fort vi glömmer det en gång har vi missat ett tillfälle, fortsätter han. Så det måste anammas av alla vuxna, från chefen och neråt. Chefen kan alltid säga att det finns, men vi måste också reproducera det hela tiden.Varje vecka måste det finnas levande exempel på våra principer. Delaktigheten måste genomsyra allt och vara synlig i allt vi gör.

Nu finns det familjerepresentanter på alla de sex områdena med spridning över alla åldersgrupper.
– Sen har du det där alldagliga.Våra teorier i all ära, men en stor del faller på det dagliga arbetet.Att fru Habib är intresserad av att delta i avdelningsplaneringen en gång i månaden, behöver hon bli påmind om.
Men det finns hjälpmedel; Nevelle Harper har både ett manuellt system och ett datasystem som påminner honom.
– Nu kan jag nå åttiofem av nittioåtta familjer, tror jag. Men jag kan inte lita på att de läser sina e-postmeddelanden.
Så visst behövs också den personliga kontakten.
– Vi är inte bara ute efter de mest verbala.Tio procent av kommunikationen ägnas åt de familjer som behöver hjälp med svenska språket.Familjerna som inte kan ska ha mest!
Stella Nova har förresten inga föräldramöten.
– De borde avskaffas överallt! Det kan vara femtielva punkter på ett möte.Vi har avdelningsmöten i stället. Och då har vi roligt. Då umgås familjerna, säger Nevelle Harper.
En annan del av kommunikationen mellan alla som är involverade i Stella Nova handlar om ”det inre livet”.
– Jag försöker sätta ord på det som händer i huset, säger Nevelle Harper, som började med förändringsarbetet i augusti 1987.
– Arbetet på Stella Nova bygger på att principerna måste levas av varje person som arbetar här,säger han.Det gäller att upptäcka och leva dem själv och samtidigt samarbeta. Varför ska varje enhet leva ett eget isolerat liv? Vi kommunicerar och traderar våra värden i huset. Ord ska levas! säger Nevelle Harper.

LENNART NILSSON 

ur Lärarförbundets Magasin