Ingår i temat
Påfyllning pågår
Läs senare

Kraven på utbildning stressar skolledarna

Få skolledare känner att de hinner med sin kompetensutveckling, visar flera undersökningar. Trots det finns förslag om ytterligare obligatorisk fortbildning.

05 Nov 2015

"Rektor använder kompetensutveckling som en hävstång i skolans förbättringsarbete.” Så lyder en av de framgångsfaktorer som Skolinspektionen listar i en rapport om skolans ledarskap. Troligen avses kompetensutveckling för all personal. Men hur ser möjligheterna till professionell utveckling för skolledarna själva ut egentligen? Vilken typ av fortbildning bör man satsa på? Och hur mycket kan man förvänta sig att hinna med?
– Enligt statistiken anställs en skolledare vid 44–45 års ålder och har alltså 20 år till pensionen. Efter rektorsprogrammet, som tar tre år, är vissa lite utbildningströtta. De flesta kan avsätta ett par dagar per läsår till eget lärande – mer än så räcker inte arbetstiden till, säger Mats Ekholm, professor emeritus på Karlstad universitet, som varit med och utvecklat den svenska skolledarutbildningen under flera decennier.

I OECD:s senaste Tailis-studie (The teaching and learning international survey) fick rektorer från olika länder svara på vilken typ av kompetensutveckling de deltagit i de senaste tolv månaderna och hur många dagar den pågick. De svenska rektorerna lade sju dagar på att vara med i professionella nätverk, mentorsprogram och forskning, åtta dagar på kurser, konferenser och studiebesök och sju dagar för andra typer av aktiviteter. Alltså 22 heldagar på ett år (genomsnittet i alla länder: 43).

Totalt angav 96 procent av de tillfrågade svenska rektorerna att de deltagit i någon typ av kompetensutveckling de senaste tolv månaderna, vilket är fler än genomsnittet.

Men tid är ett vanligt hinder mot att delta i kompetensutveckling enligt Talis. Sex av tio tillfrågade svenska skolledare uppger att de avstått från fortbildning för att det krockat med arbetsschemat. Även kostnaden och brist på stöd från arbetsgivaren anges som hinder.

Liknande resultat visar Skolverkets utvärdering av Rektorslyftet som gjordes förra året. Ungefär hälften av deltagarna tycker att de haft för lite tid till fortbildningen. Tre av fyra svarar att arbetsgivaren ”i ganska liten utsträckning” eller ”inte alls” bidragit till möjligheten att gå Rektorslyftet.

Den här bilden bekräftas ytterligare av en undersökning som Lärarförbundet Skolledare presenterade förra året. När medlemmarna fick frågan om de hinner med den kompetensutveckling de själva behöver svarade bara 9 procent ”ja”.

Många hindras alltså från att fortbilda sig för att de inte hinner, och en majoritet känner sig pressade när de väl går en utbildning. Inte särskilt förvånande i ett yrke där tidsbrist är ett ständigt problem. Men anmärkningsvärt, eftersom det statliga rektorsprogrammet är obligatoriskt. I Rektorn och styrkedjan (SOU 2015:22), som kom i våras, föreslås en ny obligatorisk fördjupningsutbildning som ska påbörjas ”snarast möjligt efter att det gått tre år sedan rektor avslutat rektorsprogrammet”. Detta har fått kritik från facket.

– Redan i dag vet vi att många som går den statliga rektorsutbildningen gör det utanför sitt uppdrag. Då har jag svårt att se att en ytterligare pålaga i form av utbildning skulle göra någonting bättre. Och vi är inte outbildade. En majoritet av skolledarna har en lärarutbildning i bagaget, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman, ordförande i Lärarförbundet Skolledare.

Magnus Erlandsson, lektor vid institutionen för skolutveckling och ledarskap på Malmö högskola, är kritisk till rektorsprogrammet av flera skäl, bland annat att det är just obligatoriskt:

– Det är ett omyndigförklarande av skolledarna. Budskapet är: ”Om vi inte tvingar er så kommer ni inte att gå någon fortbildning alls”.

Han menar att utbildningen är alltför likriktad och saknar ett kritiskt förhållningssätt.

– Jan Björklunds rektorsprogram är väldigt standardiserat. Alla skolledare i landet får samma utbildning oavsett vilka utmaningar de har på sina respektive skolor.

Enligt Magnus Erlandsson lär rektorsprogrammet ut hur man underkastar sig styrdokumentens krav och förväntningar, i stället för att problematisera dem.

– De som går utbildningen riskerar att bara bli förvaltare som följer instruktionen. Jag ser hellre självständiga och ifrågasättande än ängsliga, skolinspektionsrädda skolledare. För att bli det behöver man reflektera över de ramar man förväntas hålla sig inom och få möjlighet att ta ut lite distans till den genomreglerade och styrda vardagen.

Därför fyller annan fortbildning en viktig funktion, menar han. Tillsammans med en kollega från Malmö högskola har Magnus Erlandsson bland annat bildat nätverket ”Skolledarskap på vetenskaplig grund” med deltagare från olika skånska kommuner.

– Man märker vilket stort behov skolledarna har av att utbyta erfarenheter med varandra. Det är närmast terapeutiskt. Många är helt ensamma i sin situation hemma på arbetsplatsen.

Ett uppskattat inslad i de fortbildningar som Malmö högskola anordnar är så kallade ”kritiska vänner”, en jobbskuggning där fyra–fem skolledare från olika kommuner följer varandra under en arbetsdag.

– Att verkligen åka iväg och se hur en skolledarkompis funkar i sin vardag ger mycket mer än att bara presentera olika arbetssätt för varandra. Men det behövs en utomstående som tar initiativet, få skolledare riggar sådana möten själva.

Professor emeritus Mats Ekholm tycker också att man ska satsa på lokala ”aktioner” som ett komplement till rektorsprogrammet. Han har själv sett hur yrket förändrats över tid och vilka nya kompetenser som krävs.

– Förr var rektorn en ordningsman med ansvar för till exempel tjänstefördelning och schemaläggning. I dag handlar det om att kunna bedöma kvalitet och att bevaka så att barn och ungdomar får den utbildning de har rätt till. Det har gjort jobbet både rikare och intressantare, men också svårare.

De få dagar per läsår som han beräknar att skolledare kan lägga på eget lärandet bör ägnas åt att utveckla förmågan att analysera den egna verksamheten: Hur förändras elevernas kunskaper över tid och hur kan lärarna bli ännu bättre på att ta fram ett underlag som synliggör lärandet?

– Ett bra sätt är att gå samman med andra skolledare i sin kommun och gärna ta hjälp av utomstående experter. Det finns duktiga akademiker som kan ta fram forskningsbaserad kunskap kring hur sådana processer ser ut. Att hålla fast vid sin undervisningsgrupp från rektorsprogrammet och fortsätta att träffas och diskutera yrkesfrågor är också klokt, säger han.
 

Hinner du med den kompetensutveckling som du själv behöver? 

  • Ja 9 %
  • Oftast 23 %
  • Ibland 44 %
  • Nej 24 %

Källa: Lärarförbundets enkät till skolledare.

Skolverkets utvärdering av Rektorslyftet 2013

Fråga: I vilken utsträckning tycker du att du har kunnat avsätta tillräcklig tid för Rektorslyftet under 2013?

  • I mycket stor utsträckning: 11%

  • I ganska stor utsträckning: 47%

  • I ganska liten utsträckning: 36%

  • Inte alls: 0 6%

Alla artiklar i temat Påfyllning pågår (7)

ur Lärarförbundets Magasin