Ingår i temat
En chef i tiden
Läs senare

Ledarna ska få ta tillbaka rodret

Demokratiska och vetenskapligt förankrade skolledare. Det kommer att behövas om professionen ska lyckas ta tillbaka makten från klåfingriga byråkrater.

av Per Hagström
31 Jan 2017
31 Jan 2017
Illustration: Pia Koskela

Högvis med dokumentation, mäthysteri och detaljkontroll. I åratal har kritiken varit hård mot den styrningsmodell som brukar kallas new public management. Men nu sjunger den på sista versen, enligt Ingela Thylefors, psykolog och expert på ledarskap inom offentlig sektor. Hon tror att modellens biverkningar har blivit uppenbara för de flesta.

– Framför allt märks professionernas brist på inflytande över den egna verksamheten.

Kritikerna har också fått en mäktig allierad i civilminister Ardalan Shekarabi (S). Han har tillsatt en delegation som ska få bukt med den klåfingriga styrningen och ge självbestämmandet åter till den offentliga sektorns proffs. Lärare, vårdpersonal och poliser ska få ta över rodret på sina skutor och styra mot en ny era: post new public management.

New public management

NPM är ett samlingsbegrepp för olika organisations- och styrformer inom den offentliga sektorn.

Ofta kommer inspirationen från den privata sektorn.

Viktiga inslag är en ökad användning av prestationsmått, utvärdering och dokumentation liksom konkurrensutsättning och kundanpassning. Begreppet NPM myntades under 1990-talets första hälft.

Källa: Nationalencyklopedin

Men vad väntar där? Ingela Thylefors tror att vi kommer att få se en comeback för arbetsplats­demokratin och därmed också för den demokratiska ledaren:

– Den typ av ledare som är övertygad om att medarbetarna är en tillgång när det gäller att komma fram till bra problemlösningar.

Hon menar att chefer inom offentlig sektor på senare år har fjärmat sig från sina medarbetare och stärkt sin roll som arbetsgivarens företrädare. Men det duger inte längre. En demokratisk ledare måste vara lyhörd både uppåt och neråt i organisationen.

– Det handlar inte om att införa majoritetsstyre på arbetsplatsen. Chefen ska inte gå i medarbetarnas ledband men en ledare måste ta in de anställdas åsikter.

Det har länge talats om den administrativa bördan inom skolan, men nu syns liknande problem även inom förskolan. Lena M Olsson, utredare på Lärarförbundet, berättar att hon och kollegorna får signaler om att förskollärare lägger allt mer tid på dokumentation. Nyligen träffade hon förskol­lärare i en större kommun som måste dokumentera ”varje barn, varje dag utifrån läroplanens mål”. Det är något som kommunen har bestämt.

– Det låter inte klokt och det tar förstås mycket tid från verksamheten och från umgänget med barnen, säger Lena M Olsson.

Hon ser det som ett typiskt uttryck för new public management. Det värsta, enligt henne, är att mätandet också blir styrande för verksamheten.

– Om någon har bestämt att personalen ska mäta hur långt varje barn kan räkna så hamnar just räknandet i fokus även om det finns andra viktigare behov i barngruppen.

Skolor kommer att behöva dokumentera elevernas utveckling mot läroplanens mål även i framtiden, menar Lena M Olsson. Men hon hoppas att det kommer att ske enligt modeller som personalen själv har inflytande över.

– Tycker personlen att metoden för utvärdering är skräp så kommer den inte generera något förbättringsarbete.

Skolledarna har en viktig roll att skräddarsy en modell för skolans systematiska kvalitetsarbete tillsammans med personalen. Syftet ska vara att hjälpa den egna verksamheten framåt och ge personalen svar på om den är på rätt spår i sitt arbete, anser hon.

– I dag upplever jag att många huvudmän mäter för att kunna jämföra olika skolor, vilket kräver att alla använder samma modell.

Ulf Blossing, vetenskaplig ledare för Rektorsprogrammet i Göteborg, tror inte att trycket utifrån på skolan kommer att minska. Man kommer även i fortsättningen att få stå till svars för elevernas resultat och det kommer att finnas krav på att kvaliteten mäts och redovisas på olika sätt. Utmaningen blir att styra mot mätningar som blir användbara i ett pedagogiskt sammanhang och han tror att skolan är på väg i den riktningen.

– Det är så vi fungerar som människor. När pressen inte upphör försöker vi göra något meningsfullt av den, säger Ulf Blossing.

Även han har noterat den omfattande data­insamlingen som görs i många förskolor.

– Man har jättemycket pedagogisk dokumentation i form av text och foton men ofta ingen aning om vad man ska få ut av den.

Om skolledare ska ta kommandot över vad som mäts och dokumenteras så måste de också behärska den vetenskapliga processen, anser han.

– Det är viktigt att påminna sig om vad man vill förbättra och hur dokumentationen ska ge svar på de frågor man har.

Betyg och resultat på nationella prov blir sällan mer än mått på elevprestationer, enligt Ulf Blossing. Men han tycker sig se positiva tendenser där huvudmän börjar ställa intressanta frågor utifrån resultaten.

– De går vidare och frågar sig varför en viss elevgrupp har mycket sämre resultat i ett specifikt ämne, hur undervisningen i det ämnet skiljer sig från andra och vad man kan göra åt det.

Det återstår att se om new public management verkligen har gjort sitt inom skolan. Kommer staten och huvudmännen dela makten med professionen när det verkligen kommer till kritan? Förhoppningsvis blir vi lite klokare när Shekarabis Tillitsdelegation presenterar sitt förslag till en ny styrmodell. Det ska ske senast i juni 2018.

Alla artiklar i temat En chef i tiden (8)

ur Lärarförbundets Magasin