Ingår i temat
Inspektion
Läs senare

Linköping har en egen inspektion

InspektionElisabeth Stärner och hennes team av observatörer granskar skolor i Linköping för att lyfta goda exempel. Identifierade brister hanteras diskret så att skolorna slipper dålig publicitet.

av Per Hagström
28 Nov 2017
28 Nov 2017
Linköping har en egen inspektion
Foto: Lasse Hejdenberg

Du är samordnare för Intern insyn grundskola i Linköpings kommun. Vad är det?
– Det är en modell för att undersöka kvaliteten på undervisningen i våra kommunala grundskolor och som ska lyfta fram det positiva.

Ni ska vara ett komplement till Skolinspektionen. På vilket sätt?
– Skolinspektionens tillsyn är än så länge inriktad på att identifiera det som inte fungerar. Och Skolinspektionen går sällan in i klassrum för att titta på undervisningen.

Men det gör ni alltså?
– Ja, när vi besöker en skola har vi med oss tre team av observatörer som är med på uppemot femton lektioner under en dag. Dessutom intervjuar vi 20–30 elever och lärare.

Tillitsdelegationen

Intern insyn grundskola i Linköping har valts ut som en av tolv försöksverksamheter inom ramen för Tillitsdelegationens arbete. Tillitsdelegationen har utsetts av regeringen och ska arbeta för en mer tillitsbaserad styrning i välfärdssektorn.

Vilka är observatörerna?
– Det är förstelärare från andra skolor i kommunen. Det är viktigt för legitimiteten att det här görs av lärare för lärare.

Vad är det observatörerna tittar på?
– De söker exempel på god undervisning enligt den definition som vi har tagit fram utifrån svensk och internationell forskning. Det handlar om fem fokusområden som vi anser är särskilt avgörande för elevernas kunskapsutveckling.

Hur sprider ni de goda exemplen?
– Genom att observatörerna tar med sig goda exempel hem till sina skolor eller genom områdeschefer och kvalitetskoordinatorer som deltar vid den återkoppling vi ger efter ett besök.

Kan man bedöma kvaliteten på en skolas undervisning på en dag?
– Ja, det vi får höra från skolorna är att vi lyckas fånga det som de själva upplever som sina styrkor och ömma punkter. Plus att vi uppmärksammar ytterligare utvecklingsområden.

Många rektorer är trötta på att det kommer människor utifrån för att mäta deras verksamhet och peka ut prioriterade utvecklingsområden. Möter ni sådana invändningar?
– Nej, som regel är det rektorerna själva som bjuder in oss och de kan till viss del styra inriktningen på våra besök genom att ange ett syfte.

Vad kan det handla om?
– Det kan till exempel vara en rektor som har infört ett tvålärarsystem och som ber oss att titta på hur det fungerar. Eller en skola som har bestämt sig för att arbeta språkutvecklande och undrar om det märks i klassrummen.

Hur återkopplar ni era observationer till skolans personal?
– Vi har först ett möte med personalen där vi ger dem en utförlig muntlig återkoppling om styrkor och utvecklingsområden som vi har sett. Därefter lämnar vi över en betydligt mer kortfattad skriftlig sammanställning.

Varför har ni det upplägget?
– Vår chefsjurist har gett oss rådet att inte skriva ner för mycket eftersom skolan är en utsatt arbetsplats som är hårt bevakad av media. Därför återkopplar vi främst muntligt till rektorer och lärare. De får gärna göra egna anteckningar men det blir deras eget arbetsmaterial.

Personalens anteckningar blir alltså inte allmänna handlingar som journalister kan begära ut?
– Nej, det som diarieförs och kan begäras ut är den korta skriftliga sammanställningen.

Ger ni råd om hur skolan ska utveckla de svaga punkter som ni har pekat på?
– Det är inte vårt uppdrag utan där kan rektor få stöd av förstelärarna på skolan eller kommunens kvalitetskoordinatorer.

Följer ni på något sätt upp om sko­lorna vidtar åtgärder utifrån era observationer?
– Vi har ett uppföljningssamtal med rektorerna ett år efter genomfört insynsbesök. Men det är inte så att skolorna måste arbeta med de utvecklingsområden som vi har identifierat. Rektorerna och lärarna bestämmer själva vad de tycker är viktigast att gå vidare med.

Alla artiklar i temat Inspektion (8)

ur Lärarförbundets Magasin