Läs senare

Okej jobba extra – men skada inte förtroendet

JuridikHar din medarbetare något extraknäck – eller funderar du själv på att ta ett uppdrag vid sidan av? Då finns en hel del regler att förhålla sig till.

22 Aug 2017
Illustration: Emelie Zetterberg

Att ha många järn i elden anses ofta som något positivt och ger intryck av att personen i fråga har hög kapacitet. I dagens samhälle anses det ofta beundransvärt att som en renässansmänniska utföra många sysslor och uppdrag och odla sina intressen. Men den anställdes rätt att åta sig andra uppdrag än sin huvudsakliga anställning kan vara kringskuren med hänsyn till arbetsrättsliga regler. Om du som rektor eller förskolechef funderar på att ta ett extrajobb – eller om någon av dina anställda gör det – finns det alltså en del att tänka på.

I de flesta kollektivavtal finns det regler om bisysslor. Till exempel i friskoleavtalet står det: ”Det är inte tillåtet att för egen eller någon annans räkning utföra arbete som konkurrerar med företaget. Arbetstagaren får inte heller åta sig uppdrag eller bedriva verksamhet som kan inverka negativt på hans arbete. Den som tänker åta sig bisyssla av mer omfattande slag ska först rådgöra med arbetsgivaren. Arbetstagaren har rätt att åta sig statligt, kommunalt och fackligt förtroendeuppdrag.”

Inom det statliga och kommunala området förbjuder lagen om offentlig anställning förtroendeskadliga bisysslor. Det är en anställning, uppdrag eller verksamhet som kan rubba förtroendet för den anställdes opartiskhet eller som kan skada myndighetens anseende. I de statliga och kommunala kollektivavtalen förbjuds också arbetshindrande och konkurrerande bisysslor.

Kirsi Piispanen, förbundsjurist.

En arbetshindrande bisyssla kan vara att en lärares arbete hos en annan arbetsgivare gör att hen kommer sent till lektionerna. Ett typexempel på en konkurrerande bisyssla är att starta ett företag som erbjuder samma slags tjänster till samma kundgrupp.

I högskolelagen finns det däremot en uttrycklig reglering som tillåter bisysslor för lärare vid en högskola om bisysslan avser forskning eller utvecklingsarbete inom anställningens ämnesområde. Bisysslan får dock inte skada allmänhetens förtroende för högskolan och extrajobbet måste hållas klart åtskilt från lärarens ordinarie arbete. Undantaget motiveras av behovet att stärka forsknings- och utvecklingssamarbetet mellan högskolan och näringslivet. Högskoleläraren är dock skyldig att självmant upp­lysa arbetsgivaren om sina bisysslor om de har anknytning till anställningens ämnesområde.

Syftet med att förbjuda förtroendeskadliga bisysslor är att värna om allmänhetens förtroende för offentliga verksamheter och myndigheters objektivitet och integritet. Förbudet kan härledas från regeringsformens krav på att alla som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (objektivitets-principen). Förbudet gäller i princip även när den anställde är tjänstledig, vilket innebär att det krävs en bedömning om de sysslor som den anställde kommer att ha under tjänstledigheten är förtroendeskadliga eller inte.

I förarbetena till lagen om offentlig anställning sägs dock att fackliga, politiska och andra ideella förtroendeuppdrag, uppdrag på grund av domstols förordnande enligt föräldrabalken (till exempel god man) och statliga eller kommunala uppdrag i allmänhet inte är i strid med lagens bisyssleförbud. Men även dessa uppdrag kan i ett enskilt fall vara förtroendeskadligt.

Så säger lagen om bisysslor

Bisysslor enligt lagen om offentlig anställning:

”Omfattar varjehanda sysslor vid sidan av den anställning som får anses vara en tjänstemans huvudtjänst. Även extraarbete för huvud­arbetsgivaren eller annan ­myndighets räkning kan vara att betrakta som en bisyssla, liksom tillfällig eller kortvarig verksamhet på fritid. Däremot träffar lagregeln inte sådan verksamhet som typiskt sett får anses höra hemma på området för den anställdes privatliv och vad därmed omedelbart har samband.”

Källa: Proposition 1970:72.

Ett mål i Arbetsdomstolen 2011 handlade om huruvida arbetsgivaren fick förbjuda två poliser att inneha uppdrag i socialnämnden i den kommun där de arbetade. Arbetsgivaren ansåg att uppdragen var förtroendeskadliga. Arbetsdomstolen godkände dock bisysslorna och konstaterade att även om det fanns viss risk för förtroendeskada var den inom ramen för vad som kunde tolereras.

Lagen om offentlig anställning tar endast sikte på förtroendeskadliga bisysslor. När det gäller bisysslor som kan anses som arbetshindrande och konkurrerande finns det alltså regler i de flesta kollektivavtal. Arbetsdomstolen har ansett att det är en så kallad ”arbetsgivarventil” inom det kommunala området. Det betyder att arbetsgivaren får pröva om det är fråga om en otillåten bisyssla så länge arbetsgivaren inte nyttjar regeln på ett godtyckligt eller otillbörligt sätt.

Arbetsgivaren har alltså relativt stor frihet att bestämma om bisysslan ska anses som arbetshindrande eller konkurrerande. Enligt de allmänna bestämmelser som nu gäller mellan kommuner och Lärarförbundets och Lärarnas Riksförbunds samverkansråd är den anställde på begäran skyldig att upplysa om sina bisysslor. I allmänna bestämmelser som gäller mellan andra parter har det nyligen införts en ordning som innebär att anställda är skyldiga att självmant informera arbetsgivare om sina bisysslor. Kommunalt anställda rektorer och förskolechefer behöver alltså hålla koll på och följa båda skrivningarna.

ur Lärarförbundets Magasin