Läs senare

På barnens sida

Fredrik MalmbergLyssna på barnen – och våga höra svaren. Före detta barnombudsmannen Fredrik Malmberg har blivit generaldirektör för landets största skolmyndighet.

av Elisabeth Cervin
28 Nov 2017
28 Nov 2017
För Fredrik Malmberg är det en självklarhet att Specialpedagogiska skol­myndigheten står på barnens sida.

Vad vill jag som människa egentligen tycka till om? funderar Fredrik Malmberg, nytillträdd generaldirektör på Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM).
– Tänk, alla konstiga frågor du får som konsument! utbrister han. Hur kändes det att köpa den där rakapparaten? Jag struntar väl i det! Men om det handlar om något som verkligen är viktigt i mitt liv, då vill jag ha information, då vill jag förstå, då måste det göras begripligt för mig.

Det får inte vara skolan som väljer bort barnet utan barnet som väljer till något annat.

Därför blev han ofta upprörd av de samtal med barn med funktionsnedsättningar som han hade i egenskap av barnombudsman (BO). De hade fått sin diagnos på papperet, och skolan meddelade: ”Du får det här och det här, det är vad du har rätt till.”
– Insatserna var säkert kloka var och en för sig, men eftersom man inte hade frågat barnet vad det ville, så låste det sig fullständigt ibland.

Just när det gäller stöd i skolan, är barn alltför sällan delaktiga i processen, anser Fredrik Malmberg. Varför blir det så?
– Det kan finnas en rädsla för vad barnet ska säga. Vill jag som vuxen höra svaret, och hur ska jag ta hand om informationen? Sedan finns också missförståndet att delaktighet betyder att barnet rakt av får bestämma, när det också kan innebära att man förklarar varför det inte kan bli på ett visst sätt.

Fredrik Malmberg

Aktuell: Generaldirektör för Specialpedagogiska skolmyndigheten sedan 1 juli.

Bor: Täby, norr om Stockholm.

Familj: Fru och två barn, 17 och 12 år.

Förebild: Eglantyne Jebb, som grundade Rädda Barnen 1919. ”Efter första världskriget tog hon strid för att man inte skulle hämnas på barnen i de besegrade länderna. För det hamnade hon i fängelse, hon var modig.”

Kopplar av: ”Vandra, åka skidor, komma ut i naturen. Och hänga med vänner, så klart.”

Ja, SPSM har fått en generaldirektör som brinner för barns delaktighet. Innan Fredrik Malmberg blev BO jobbade han sju år för Rädda Barnen; i Sverige, Asien och Afrika. Varför har det blivit så stort barnfokus i hans yrkesliv?
– På något sätt har det alltid varit så. Jag jobbade på Göteborgs-Postens ledarsida i slutet av 80-talet och skrev då flera artiklar om barns rättigheter. De andra höll på att ramla av stolen, varför ville en 20-åring skriva om våldsutsatta barn? På ledarplats skulle man skriva om ekonomi och andra stora frågor.

Kanske har det att göra med mamma,funderar han. Fredrik Malmberg växte upp i Norrköping, med sin ensamstående mamma och en yngre bror. Det var en bra uppväxt, men eftersom mamman hade egna, svårare erfarenheter pratade de ofta om att alla inte hade det så bra som de själva.

Fredrik Malmberg minns sin egen första samhälleliga protest, när han gick i lågstadiet. Tillsammans med några andra barn åkte han skoltaxi till skolan. De tyckte sig märka att chauffören var berusad ibland.
– Han var hur som helst inte snäll mot oss barn. Vi startade en strejk och vägrade åka med honom.

Snacket gick om att chauffören först hade kört vuxna, men att han efter protester från dem hade fått ta barnen. Efter missnöjet bland lågstadiebarnen fick han skjutsa barnen i särskolan. Ingen snygg utveckling, konstaterar Fredrik Malmberg.

Mer än 35 år senare blev pojken i skolskjutsen landets BO. Och nu, efter över åtta år på den posten, leder han alltså en skolmyndighet.

SPSM är kanske en av Sveriges minst kända myndigheter. Varför ville du dit?
– Jag gillar att vi jobbar hands-on, direkt med och för elever, i skolans vardag. Som BO träffade jag barn i alla möjliga situationer, främst svåra. Det som alltid återkom var skolans oerhörda betydelse. I positiv bemärkelse, när skolan hade fungerat bra och hade kunnat väga upp svåra omständigheter. Men också i negativ bemärkelse, när skolan inte hade fungerat. Därför kan jag inte tänka mig någon viktigare myndighet än den här att få leda.

Foto: Anders G Warne

När BO gav ut rapporten Respekt om situationen för barn med funktionsnedsättningar slogs Fredrik Malmberg av en motsägelse: Barnen tog stort ansvar, utvecklade strategier för att hantera sina svårigheter och funderade över hur deras funktionsnedsättning påverkade föräldrarna.
– Samtidigt som de alltså var tydliga subjekt i sina egna liv, beskrev de hur lite ansvar de anförtroddes, hur lite information de fick och hur små möjligheter de hade att påverka beslut som rörde dem. Det var en verklig paradox.

Barnrätt plus funktionsrätt förde alltså Fredrik Malmberg till SPSM. I det fall generaldirektören blev lite stött för att jag nyss förminskade hans nya arbetsplats, döljer han det bra, men inflikar snyggt:
– Sedan har vi förstås en utmaning i att få känner till att SPSM är Sveriges största skolmyndighet med sina 1 100 anställda.

I Skolverkets rapport Attityder till skolan uppger 44 procent av lärarna att de saknar hjälp på sin skola för att undervisa barn i behov av stöd.
– Det är oroväckande och det säger något om vilka verktyg lärarna får med sig från lärarutbildningen. Det visar också behovet av SPSM och vår expertkunskap. Är det något skolan behöver i dag så är det just stödjande åtgärder.

SPSM har, till skillnad från Skolverket och Skolinspektionen, en uttalad stödjande funktion gentemot förskolor, skolor och vuxenutbildningar. Detta görs genom allt från längre utredningsuppdrag till kortare telefonrådgivning. Myndigheten har kunskap om såväl specifika funktionsnedsättningar som mer generella frågor kring extra anpassningar och tillgänglighet.

Hans egen skolgång gick upp och ned, säger Fredrik Malmberg. Skolstarten var trög, delvis beroende på att familjen nyss hade flyttat hem från utlandet och för att föräldrarna skilde sig i samma veva. Sjuårige Fredrik placerades i skolmognadsklass.
– Jag vet inte riktig varför, det berodde väl på någon teckning jag ritade. Jag tyckte illa om den klassen, vi var liksom utanför de andra.

Efter några månader var Fredrik skolmogen, och fick börja i vanliga ettan.
– Mellanstadiet var jättekul, högstadiet ”pestigt”. Jag gillade skolan, läste mycket och var en plugghäst. Men i min skola var det inte det som räknades.

Naturvetenskaplig linje på gymnasiet, sedan internationell ekonomi på universitetet. Det politiska intresset hade väckts och Fredrik Malmberg blev ledarskribent på liberala Göteborgs-Posten, och därefter förbundsordförande för Liberala ungdomsförbundet. Hans engagemang i dåvarande Folkpartiet påverkar inte hans ställningstaganden i skolfrågor i dag, menar han.
– Det jag tar med mig från politiken är en förmåga att värdera argument, lyssna på andra och inse att det inte är farligt att tycka olika.

Det är inte heller farligt att göra olika, anser Fredrik Malmberg. På den oundvikliga frågan till SPSM:s generaldirektör ”Vad är inkludering för dig?” säger han att han inte förstår sig på dogmer som pläderar för en enda lösning.
– Barn är olika. Det handlar om att involvera barnet och vårdnadshavarna i vad barnet behöver. Då kan lösningen se olika ut. Om man tillsammans ser att barnet behöver något annat – en resursskola, särskild undervisningsgrupp, teckenspråkig skola – så är det bra. Men det får inte vara skolan som väljer bort barnet, utan barnet som väljer till något annat.

Vi finns till för att barnen ska nå sina utbildningsmål, oavsett funktionsförmåga.

Insatser är inte sällan lika med pengar. Hur ska en förskolechef eller rektor balansera budgeten med kraven på att alla barn och elever ska få det de har rätt till? Fredrik Malmberg påpekar att det är ett ”feltänk” att ett barnrättsperspektiv alltid kostar. Barnets önskemål behöver inte bli dyrare, framhåller han.
– Men jag har respekt för att stöd ibland blir en resursfråga. Då är det viktigt att föra en diskussion med huvudmannen och att ta emot det stöd som finns, exempelvis från SPSM.

Den viktigaste chefsegenskapen hos en förskolechef eller rektor är att kunna fokusera på uppdraget, anser Fredrik Malmberg.
– Som chef är det så lätt att tappa fokus i vardagen när allt tränger sig på. Alla chefer behöver fråga sig: Vad är vi till för? Vilka är vi till för? Vad är vi här för att göra? Som skolledare måste målet vara att alla elever ska få en bra utbildning. Att behålla den målinriktningen är en viktig uppgift.

Fredrik Malmberg levererar kritiska åsikter under en lugn och diplomatisk framtoning. Endast en gång under intervjun låter han ana att frågan provocerar något. Jag säger att många berörda barn och föräldrar är missnöjda med skolan, och undrar vems parti han ska ta.

Som BO stod du på barnens sida, nu representerar du en skolmyndighet. Har du bytt sida?
– Verkligen inte! En skolmyndighet står på barnens sida. Vi finns till för att barnen ska nå sina utbildningsmål, i vårt fall oavsett funktionsförmåga. Jag tror vi behöver ha en ödmjukhet inför och lyssna på de här föräldragrupperna, som vittnar om en så pass svår skolsituation för sina barn, att de ibland inte ens går till skolan. Vi måste förstå vad vi kan göra för att de ska komma till skolan.

Men i din nya roll kommer du att träffa lärare och skolledare som säger ”vi har verkligen försökt”.
– Då är det vårt vuxna ansvar att försöka igen.

ur Lärarförbundets Magasin