Läs senare

Föräldrarnas flykt satte spår

Mikael LevyHans föräldrar undkom Förintelsen. För rektor Mikael Levy är det självklart att stå upp för människolivets okränkbarhet och solidaritet med utsatta.

Foto: Andreas Carlsson

En regnig vardagskväll hösten 2015 står Mikael Levy på torget i Kungsbacka. Sverige har nyligen stängt gränserna, och i medierna har hjärtskärande artiklar om människor på flykt och volontärer som ställer upp frivilligt ersatts av ­svarta rubriker om ”flyktingkris”. Iklädd regnjacka lyfter han mikrofonen och håller ett försvarstal för en värdig migrationspolitik:

”Vi är här för att vi vet att människolivet är lika och okränkbart. Mina judiska föräldrar kom till Sverige på 1940-talet. De var på flykt undan nazism och förintelse. Tyska tioåringar på 1930-talet fick lära sig matte genom att räkna ut hur många småhus man kunde bygga om man såg till att inte romer, judar, homosexuella eller andra icke önskvärda grupper fick sjukvård. De fick lära tidigt att det fanns ett tydligt vi och ett tydligt de, och att vi endast kunde växa på bekostnad av dem. I dag får jag som människa, jude och medborgare obehagliga flashbacks.”

Talet på torget i Kungsbacka är förevigat och utlagt i sociala medier av organisationen Tillsammans för Kungsbacka. Mikael Levy skrattar när jag berättar att jag sett det.
– Det var helt fantastiskt. Det kom 500 personer. Trots att det regnade häftigt och var becksvart.

Jag förstår inte varför vi inte ser de här ung­domarna som en tillgång och investering.

Mikael Levy

Foto: Andreas Carlsson

Gör: Rektor på Lindåsskolan i Billdal strax söder om Göteborg.

Bor: I Vallda i Kungsbacka kommun.

Familj: Fru och två barn.

Talang: Musik. Piano är favoritinstrumentet, men han spelar ett antal andra instrument också. Har även spelat i ett vispopband och spelar världsmusik.

Nästa engagemang: Är föreslagen som ordförande för Män för Jämställdhet i Göteborg. ”Under mina 40 år i skolan har jag sett att killar står för nästan allt våld och skadegörelse. Det är så tydligt en mans- och killfråga. Det är sorgligt att se hur mycket talang och kreativitet som kastas bort.”

Tillsammans för Kungsbacka är ett nätverk som på olika sätt stöttar integration i Mikael Levys hemkommun. Föreningen ordnar språkkaféer, drar i gång manifestationer och har stödverksamhet för flyktingar. För Mikael Levy är det självklart att engagera sig ideellt.
– Jag behöver inte ha någon särskild bakgrund för att förstå varför människor flyr eller vad som nu händer i Sverige. Men om det är någon som ska ställa sig i främsta ledet är det kanske Förintelsens barn och barnbarn. Vi har de bästa förutsättningarna att känna igen de här tendenserna och har därför ett extra stort ansvar.

Samma dag som vi träffas rapporteras det om en misstänkt mordbrand i en muslimsk förenings­lokal i Kungälv ett par mil norrut. Helgen innan vandaliserades det muslimska bönerummet på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Och i Göteborg sitter tre personer från nazistiska Nordiska motståndsrörelsen häktade för tre olika bombdåd mot asylboenden och ett vänsterkafé. I ett av dåden skadades en man allvarligt.

Mikael Levys föräldrar berättade inte så mycket om vad de varit med om. De ville lämna det bakom sig för att barnen skulle få växa upp lyckliga och leva i lugn och ro. Men de var tydligt märkta av upplevelserna. Pappan hade ständig huvudvärk. Varje dag. I hela livet. Han lämnade Hamburg bara någon dag efter Kristallnatten. 16 år gammal flydde han i båt till Norge, och därefter vidare på lastbil till Sverige.

Mikael Levy tar sig tid att delta i skolans språkkafé.
Foto: Andreas Carlsson

Mamman föddes i Wien, tvingades först fly till Paris och sedan igen till ett flyktingläger i Schweiz när tyskarna invaderade Frank­rike. Hon kom till Sverige efter kriget.
– Mamma sa alltid att hon kom från Guldheden i Göteborg. Hon och pappa blev väl mottagna i Sverige. Jag brukar tänka att jag inte hade funnits om det inte vore för Sverige.

Det är alltså i Guldheden i Göteborg som Mikael Levy är född och uppvuxen. Han beskriver sig själv som en ”lat elev” i skolan, men eftersom han hade lätt för sig och tyckte att det var roligt gick det bra ändå. Efter gymnasiet pluggade han juridik i Lund. Det var dock musiken som var det viktigaste. Han spelar flera instrument, har gjort en skiva och turnerat med ett vispopband, och han träffade sin blivande fru under en kurs i västafrikansk dans på Falu folkmusikfestival.
– Jag kan inte föreställa mig ett liv utan musik. Det är omöjligt. Musik binder samman människor.

När han bytte juridikstudierna mot lärar­högskolan i Mölndal utbildade han sig föga för­vånande till musik- och historielärare. Nu är det drygt 40 år sedan han tog examen. Under åren som gått har han jobbat i samtliga skolans stadier och sedan ett par år tillbaka är han rektor på Lindåsskolan. Det är en F–9-skola i det välmående villaområdet Billdal vid havet i södra Göteborg.

När det började komma allt fler flyktingar sommaren och hösten 2015 drev Mikael Levys chef på för att stadsdelen skulle ta sitt ansvar. Mikael Levy såg till att det skapades en förberedelseklass och att skolan tog emot nyanlända elever från främst Frölunda vars skolor hade blivit fulla.
– Det har varit ett lyft för skolan. Det här om­rådet är otroligt segregerat, fast åt andra hållet. Det är bara vit medelklass som bor här. Det är bra för alla att världen får komma hit och att det får ske möten. Personal, föräldrar och elever har varit jättepositiva. Men vi i skolledningen har också varit väldigt tydliga med att vi vill detta. Vi har nog inte lämnat utrymme för något annat.

Förintelsens barn och barnbarn har ett extra stort ansvar.

Samtidigt som Lindåsskolan välkomnade de nya eleverna förändrades samhällsklimatet. Politiker och tjänstemän på både riksnivå och lokalt började prata om att ”ta människors rädsla på allvar”. På många orter ordnades offentliga möten inför byggandet av asylboenden, där allmänheten fick vädra sin oro för vad som skulle hända med orten och skolan om det flyttade in flyktingar.

Med organisationen Tillsammans för Kungsbacka åkte Mikael Levy runt till flera av dessa möten.
– De var som gjorda för kritik. De kommunala tjänstemännen radade upp sig som måltavlor längst fram på ett podium. Vi ville vara en positiv motkraft. Vi ställde frågor såsom ”hur kan vi hjälpa till?”

I frustration över utvecklingen skrev han en debattartikel som publicerades i Göteborgs-Posten förra vintern. I den argumenterade han för att politiker och tjänstemän banar vägen för rasism när de ”lyssnar på folks oro” i stället för att aktivt mot­verka främlingsfientlighet. Hans poäng var att politiker och offentliga tjänstemän, som rektorer, måste ta tydligare ställning.
– Det ingår i mitt uppdrag. Det står i skollagen och läroplanen att skolan ska verka för allas lika värde och visa solidaritet med svaga och utsatta.

Språk- och läxkaféet sker i samarbete med lokala frivilliga krafter.
Foto: Andreas Carlsson

Eleverna i förberedelseklassen på Lindåsskolan är främst ensamkommande ungdomar från Afghanistan och Somalia. De är nu inne på sitt andra år och går en stor del av skoldagen i ordinarie klasser. Det innebär utmaningar för personalen men har också förbättrat integrationen.
– Ute i klasserna sker det en naturlig blandning. Men i bamba sitter våra nya elever fortfarande ofta vid ett eget bord och när dagen är slut tar de bussen hem till Frölunda. De knyter inte de här banden till varandra. Tyvärr.

Vi sitter i skolans uppehållsrum som på tisdagseftermiddagar förvandlas till språkkafé. Vid bordet bredvid sitter två ensamkommande ungdomar från Afghanistan. De har gjort en resa jämförbar med den som Mikael Levys pappa gjorde, i ungefär samma ålder. Nu sitter de och spelar kort med två äldre kvinnor som är volontärer i språkkaféet.

Musafa Rezai blandar kortleken och delar ut. Spelet påminner om vad volontären Inger Hägg Johansson kallar ”Åsna”.
– Det spelade jag när jag var barn. Det sitter kvar i huvudet, säger hon.

Medan kortspelet fortgår vindlar samtalet vidare om Afghanistan, Iran, släktingar, skolan och framtiden. Flera av de ensamkommande har väntat i upp till ett och ett halvt år på ett asylbeslut. En av dem har magrat påtagligt de senaste veckorna och behöver mycket professionell hjälp. Flera andra mår också mycket dåligt av väntan och oro. De har alla kompisar som har fått avslag eller sin ålder uppskriven, eller både och.
– Jag förstår inte varför vi inte ser de här ungdomarna som en tillgång och investering, säger Mikael Levy.
– De har så mycket energi och initiativkraft. Flera av dem har också en bra skolgång. De är snart vuxna och kan bli en produktiv del i samhällsmaskineriet.

Språkkaféet är ett gemensamt initiativ av skolan, Billdals kyrka, lokala politiker och andra frivilliga krafter i Billdal. Det är över 30 volontärer som turas om att komma på tisdagseftermiddagarna. Mikael Levy väljer att se ljust på framtiden.
– Det är fantastiskt att se alla som ställer upp och hjälper till. Det positiva i den utveckling som sker nu är att civilsamhället reser sig. Det är häftigt att se det.

ur Lärarförbundets Magasin