Ingår i temat
Friutrymme
Läs senare

Rätten till ett eget rum

FriutrymmeHur stort är egentligen en skolledares handlingsutrymme? Mycket större än de flesta tror, menar seniorprofessor Gunnar Berg. Statsvetaren Maria Jarl, däremot, poängterar att man aldrig kan frigöra sig från det politiska systemet.

Rätten till ett eget rum
Illustration: Felicia Fortes

Skolans och förskolans mål och uppdrag formuleras i skollagen och läroplanerna. Det är också där skolledarens uppdrag definieras. Genom de politiska intentionerna lägger man fast hur stor makt olika aktörer ska ha.

Men hur kommer det sig då att det ser så olika ut i landets kommuner?

På ett håll avböjer en rektor att delta i kommunens obligatoriska skolsatsningar med hänvisning till att lärarna på hens skola har större behov av att utveckla något annat just nu.

På ett annat håll fortsätter rektorn att låta eleverna gå ut på prao och trotsar därmed nya direktiv som går i motsatt riktning.

Maria Jarl.

Varför har skolledare större friutrymme i vissa kommuner än i andra?

Maria Jarl, statsvetare och skolforskare vid Göteborgs universitet, har länge studerat skolans styrning och organisation. Hon menar att man måste skilja på teori och realitet.
– Teoretiskt sett är det lagar och regler som anger vilka uppgifter en skolledare har. Men reellt görs olika tolkningar och begränsningar av styrdokumenten – av olika skäl. Är man till exempel skolledare hos en huvudman som inte har så mycket egna mål och anvisningar så har man ju större friutrymme än hos en huvudman som har det, säger hon.

Blickar man tillbaka kan man se att rektorns friutrymme har förändrats och varierat i storlek. På 1980-talet var skolan statligt styrd och det fanns tydliga regler och anvisningar för både rektorer och lärare, vilket gjorde friutrymmet mindre. Under 1990-talet genomfördes både kommunaliseringen och friskolereformen, och skolan gick från att vara regelstyrd till att bli målstyrd. Plötsligt fanns det inga direktiv om vad undervisningen skulle innehålla eller hur den skulle bedrivas, enbart mål att uppnå. Under den här tiden var skolledarnas friutrymme stort.

Men, poängterar Gunnar Berg, seniorprofessor på Mittuniversitetet i Sundsvall, att friutrymmet formellt var stort innebar inte att det användes i någon större omfattning.
– Nya regler och omständigheter förändrade inte något automatiskt. Rektorerna arbetade på som de hade gjort under 1980-talet, säger han.

Redan 1981, när Gunnar Berg, skrev sin avhandling i pedagogik, använde han begreppet frirum. Sedan dess har han ägnat en stor del av sitt yrkesliv och sin forskning åt att utveckla det han kallar frirumsteorin, inte bara kopplat till skolledarskap utan även till lärarrollen, lokala utvecklingsarbeten och skolans utveckling i stort.
– Det hela bygger på att skolans styrning är så pass oklar och diffus, så mångfasetterad och konfliktfylld. I skarven mellan olika styrimpulser, i korstrycket som vi brukar kalla det på rektorsutbildningen, där uppstår ett frirum. Ju mer oklar styrningen är, desto större blir frirummet, säger Gunnar Berg.

Gunnar Berg.

Statsvetaren Maria Jarl är inte helt bekväm med begreppen frirum och friutrymme. Skolan är en offentlig verksamhet, man verkar i ett politiskt system och det är politiska aktörer som styr.
– Fri från politiken, från huvudmannen, det är man ju inte – man är en del av, säger hon.

Däremot, menar Maria Jarl, finns det teorier om frontlinjebyråkrater eller gräsrotsbyråkrater, som det kallas i statsvetenskapliga sammanhang, som befäster att tjänstemän på lokal nivå egentligen har ganska stort handlingsutrymme.

Ett målstyrt system – skolan – bygger på att den övergripande nivån sätter upp målen men sedan inte lägger sig i så mycket när det kommer till hur det ska utföras. Det är de lokala tjänstemännens – skolledarnas – ansvar att utifrån sin professionella kompetens utforma hur det ska gå till.

Maria Jarl påminner också om förarbetena till besluten om kommunaliseringen och decentraliseringen. Där står att det är professionella skolledare som ska göra egna professionella bedömningar utifrån sin kompetens och att de ska fatta egna beslut om hur de ska utveckla och utforma verksamheten lokalt.
– Det där var en förutsättning för att hela kommunaliseringsreformen skulle lyckas. Staten förväntade sig väldigt mycket av både lärare och rektorer och de fick ett stort handlingsutrymme och ett stort ansvar lokalt. Och det handlingsutrymmet har egentligen bara ökat, säger hon.

Så, forskarna är alltså överens om att det finns ett friutrymme, och att det till och med är ganska stort. Men varför upplever inte skolledarna själva det här? På senare år har staten visserligen börjat lägga sig i mer och mer, till exempel genom olika insatser kring kompetensutveckling. Men i skollagen står det tydligt att det är rektorn eller förskolechefen som ska leda och samordna det pedagogiska arbetet samt besluta om sin enhets inre organisation.

Maria Jarl drar paralleller till hur man ser på chefsrollen i andra verksamheter. Är man chef med ansvar både för att leda och utveckla verksamheten så är det självklart att det finns stödjande strukturer runt om, exempelvis kopplat till ekonomi och personalfrågor.
– Det jag ibland hör när jag träffar skolledare är att man drar sig för att anställa den typen av nyckelpersoner. Även om man formellt har makten att styra över budgeten så prioriterar man kanske inte sin egen funktion och vad man själv skulle behöva. Det uppfattas som att man tar resurser från verksamheten, från lärarna och eleverna, och det vill man inte, säger Maria Jarl.

Det här är inget som kan beläggas i forskning, poängterar Maria Jarl. Men om det stämmer då handlar det ju om att rektorn själv måste ta ansvar för och värna om sin egen funktion och inse sin egen betydelse.
– Rektorn har ju också en chef över sig och den chefen har ju naturligtvis ett ansvar för att rektorerna har en rimlig arbetsbörda, säger hon.

Gunnar Berg menar att vi måste vidga begreppet. Att vara skolledare handlar inte bara om att förhålla sig till styrdokument, lagar, regler och budgetar. Skolan styrs av så mycket mer än så. Gunnar Berg talar om en skolkultur som innebär att det på varje skola finns ett oskrivet regelsystem, informella regler, som styr väldigt hårt.
– De informella reglerna kan till och med styra mer än de formella reglerna. En skolkultur kan vara så stark att den har en återhållande kraft på frirumsanvändningen, säger han.

Samtidigt, understryker Gunnar Berg, har det stor betydelse att skolledare använder sig av sitt frirum. För att bedriva skolutveckling och pedagogisk utveckling är det helt avgörande, menar han.
– Skickligheten i ledarskapet har ju avgjort med att göra hur man använder frirummet. En skolledare är ju också en chef som ska visa vägen, inte enbart en administratör, och då måste man ha stenkoll på skolkulturen och se vilka möjligheter den ger till att bedriva ledarskap, säger han.

På rektorsprogrammet på Mittuniversitetet, där Gunnar Berg fortfarande är aktiv, använder man en konkret modell för att skolledarna ska få syn på sin skolkultur. All personal på skolan, och helst också eleverna, får skriva öppenhjärtiga brev om hur de upplever verksamheten och klimatet på skolan. Breven tas om hand av en analysgrupp som går igenom både det som står på och mellan raderna för att synliggöra strukturer och se vad som kan utvecklas.

Men det är inte alltid som en kulturanalys faller i god jord i kollegiet.
– En analys kan ju hota den rådande kulturen. På vissa skolor, där analysen kanske behövs som bäst, ja, där är det inte säkert att det ens går, säger Gunnar Berg.

En stark skolkultur kan alltså minska skolledarens friutrymme. Men det finns också andra hot. Gunnar Berg pekar på att ju mer staten stramar åt regelsystemet, desto mindre blir det tillgängliga utrymmet.
– Men som det är nu är frirummet mycket, mycket större än vad många inom skolans värld tror. Det finns stora möjligheter även inom snäva ekonomiska ramar. Det gäller bara att upptäcka det och använda det.

Så har friutrymmet växt fram

Illustration: Felicia Fortes

1985

Ny skollag ersätter den tidigare skollagen från 1962: ”Rektorn skall hålla sig förtrogen med det dagliga arbetet i skolan. Det åligger rektorn att särskilt verka för att utbildningen utvecklas.”

1991

Kommunaliseringen genomförs och styrningen av skolan decentraliseras. Krav på kommunerna att ha egna skolplaner.

1992

Friskolereformen genomförs och systemet med skolpeng införs.

Illustration: Felicia Fortes

1994

I och med Lpo94 går skolan från att vara regelstyrd till att bli målstyrd. Inga direktiv för hur och vad som ska göras, enbart mål som ska uppnås, vilket skapar stort utrymme för lokala anpassningar.

Målstyrt och komplext

I det regelstyrda systemet var uppdraget tydligare men det gav samtidigt mindre möjligheter för rektorn att gå egna vägar och hitta sitt frirum. I det målstyrda systemet är frirummet större men samtidigt är uppdraget mer komplext och otydligt.

2000

Röster börjar höras om behovet av statliga insatser för fortbildning och för att höja lärarnas kompetens. Samtidigt hörs kritik mot kommunaliseringen: Kommunerna klarar inte av sitt uppdrag och att upprätthålla kvaliteten.

Illustration: Felicia Fortes

2008

Skolinspektionen inrättas, staten skärper kontrollen.

2010

Ny skollag. Rektorn och förskolechefen får ett större ansvar. I skollagen står att det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor. Det pedagogiska arbetet vid en förskoleenhet ska ledas och samordnas av en förskolechef. Rektorn och förskolechefen ska särskilt verka för att utbildningen utvecklas. Rektorn och förskolechefen ska besluta om sin enhets inre organisation.

Alla artiklar i temat Friutrymme (6)

ur Lärarförbundets Magasin