Läs senare

Rektorn som promenerar och observerar

Inspiration från en blogg och Skolinspektionens hemsida. Rektorn Jenny Saar har funnit ett roligt och enkelt sätt att följa lärarnas arbete i klassrummen.

16 Okt 2013

Bild: Nicke JohanssonInspiration från en blogg och Skolinspektionens hemsida. Rektorn Jenny Saar har funnit ett roligt och enkelt sätt att följa lärarnas arbete i klassrummen.– Hej! Kan jag ringa upp dig senare? Några ungdomar har sladdat runt på skolgården i helgen, och sprängt bildäck och hällt ut olja …

Jenny Saar berättar att hon bollas fram och tillbaka mellan miljö- och hälsokontoret, räddningstjänsten och polisen. Fastän det är det första som händer på måndagsmorgonen låter hon glad.

En stund senare gör vi upp om ett möte och några dagar efter det tar hon emot på Henåns skola på Orust.

I personalrummet i lågstadiets lokaler sätter sig lärarna med förmiddagskaffe i sofforna. De pratar om skolor de arbetat på och chefer de haft. Läraren Carina Nilsson hade en före detta militär som rektor.

– Han var tydlig, och den första chef jag hade haft som gav mig beröm. Då var jag inte van vid det, men nu har jag också en rektor som ger feedback.

Hon nickar åt Jenny Saars håll.

Lärarna ska strax gå tillbaka till arbetet. Vi kommer att ses igen i deras klassrum, men först följer jag med Jenny Saar in på hennes kontor.

Vi står vid hennes skrivbord, upphissat i ståhöjd.

– Jo, min pedagogiska promenad är schemalagd och inskriven i kalendern, för annars kommer den bort i allt annat administrativt …

Det knackar på glasrutan. Utanför står två män i bruna overaller. De vill inspektera hissarna, men Jenny Saar förklarar att huvudbyggnaden är bommad, så de får återkomma.

Hon kliver in på kontoret igen. Idén till en promenad med pedagogiska förtecken har hon fått från den föreläsande och bloggande läraren Anne-Marie Körling. På sin blogg föreslår hon en morgonpromenad genom skolan. Inspirerande och möjligt att genomföra, tyckte Jenny Saar, och började ”promenera”, i början skedde det sporadiskt. Nu, på den pedagogiska promenadens andra termin, är hennes ambition att en gång i veckan gå från klassrum till klassrum i f–3 som hon är rektor för, och stanna en kort stund i varje.

– Jag vill kunna gå in i ett klassrum utan att det är en stor grej. Alla barn ska veta vem jag är. Och för att kunna göra ett bra jobb vill jag veta vad som händer i klassrummen.

Till skillnad från i början har promenaden nu en tydlig struktur. Jenny Saar pekar på ett stort observationsschema på anslagstavlan, hämtat från Skolinspektionens hemsida. Där finns förslag på områden att observera, exempelvis lärandemiljön. Kan jag se att lärarna har positiva förväntningar på eleverna och stöttar deras självtillit? är den fråga hon tänker ha i bakhuvudet i dag. Mer konkret ska Jenny Saar se på om lärarna lyssnar på eleverna, om de ger positiv respons och uppmärksammar dem som är passiva.

Hon ser på mig lite strängt, underifrån.

– Det handlar om att tänka på vad jag faktiskt ser, och inte vad jag antar, säger hon. Om det till exempel gäller studiero, så kan jag anta att en lärare alltid har lugn i klassrummet, men om det är kaos när jag kommer in så är det vad jag ska notera, oavsett hur jag tror att det brukar vara.Bild Nicke Johansson

Ser hon något som hon undrar över tar hon upp det enskilt med läraren, men promenaden sker främst ”För att samla guldkorn”. Så står det på pärmen till Guldboken i vilken hon skriver ned vad hon iakttagit. På pärmen sitter 12 guldstjärnor, en för var och en av verksamheterna i skola och fritidshem som hon ansvarar för. Lärarna kan också ta del av de gyllene fynden i veckobreven.

När hon har lagt ifrån sig mobilen börjar vi vandringen. Klassrummen ligger på rad, inrymda i flyttbara moduler. De beställdes hit efter att det visat sig att Henåns nya skolbyggnad orsakade hälsoproblem och måste utrymmas, bara ett halvår efter att den stod färdig. Då hade Jenny Saar haft tjänsten som rektor i två år.

I det första klassrummet sitter Annette Sjöquists tvåor i en ring på golvet. På de gröna pappbitar de håller i händerna finns mattetal som de ger varandra i uppgift att lösa. Jenny Saar sätter sig en bit bort och lyssnar tyst. En pojke får inte riktigt kläm på hur han ska tänka, trots att läraren hjälper till.

Vi kommer in i nästa modul.

– Ni ser att de inte bryr sig om oss alls, de bara fortsätter med sitt, viskar Jenny Saar, medan elev efter elev i Maud Löwbeers trea bakom ryggen på rektorn vrider huvudet mot oss.

De vill veta vad vi ska fotografera och skriva om.

– Det ska handla om rektorns arbete, säger Jenny Saar. Vet ni vad jag har för jobb?

Hon ser sig om i klassen. En flicka räcker upp handen.

– Du ska göra så att barnen mår bra och trivs.

Läraren frågar om rektorn gör bara det, och en pojke fyller på:

– Du skriver en miljon papper vid datorn!

Flera elever vet att det till exempel är schemat som skrivs, och att rektorn läser i en stor bok där det står vad alla ska göra i skolan.

Också i nästa tredjeklass, där Carina Nilsson är lärare, berättar eleverna med uppsträckta händer att rektorns jobb är att se till att alla har det bra och att läsa en massa papper.

– Det lät nästan inövat, säger Jenny Saar när vi är tillbaka på kontoret.

– Det kommer sig av att de minns mitt tal vid skolstarten, då visade jag dem läroplanen. Och de fick glass.

Så här direkt efter promenaden glädjer sig rektorn åt att eleverna vågar föra resonemang med henne. Utan att tveka konstaterar hon att det framgår att lärarna har tilltro till eleverna.

– De litar på att de kan ställa frågor, och de förmedlar att de kan klara saker själva, som matteövningen.

Men en av eleverna gick inte riktigt i land med uppgiften.

– Det blev lite jobbigt för honom. Kanske drogs det ett snäpp för långt. Frågan är om han blev störd av oss, eller om han inte hade lyssnat på instruktionen.

Det är ett exempel på sådant hon kan ta upp med läraren, men en mer noggrann genomgång av enskilda lärares arbete hör snarare samman med de klassrumsbesök som hon nyligen börjat med och som ska ske två gånger per termin hos varje lärare. Då stannar hon en timme, observerar och ger feedback.

Ämnet för besöket ska utgå från lärarnas egna önskemål. Uppslag kan de få i en lista som hon delar ut.

Hur samspelet i klassrummet ser ut, och om läraren kan få eleverna engagerade i uppgifterna är några saker som lärarna har bett Jenny Saar att iaktta. Att läraren inför klassrumsbesöket föreslår att hon bara ska sitta med en stund, eller vara med som en resurs, accepterar hon inte.

– Då får vi reda ut det, lärarna måste förstå att syftet är en pedagogisk diskussion.

Promenad och klassrumsbesöken är en del av skolans systematiska kvalitetsarbete. Bland annat vill Jenny Saar etablera en vana vid insyn hos lärarna, som hon hoppas också ska leda till ett större kollegialt samarbete.

På hennes bord ligger Guldboken, tillgänglig för alla som vill läsa i den. Vad lyste fram i dag?

– Jag kommer att skriva att det var lite speciellt med reporter och fotograf på besök. Och att jag är stolt över att barnen visar våra gäster intresse och ett trevligt bemötande, och över att det är lugnt i klassrummen

Pedagogiskt ledarskap i praktiken
 

I en serie artiklar följer vi skolledare och deras arbete med att utveckla sin verksamhet. Den här gången är vi med och samlar guldkorn i en skola på Orust.

ur Lärarförbundets Magasin