Ingår i temat
Friutrymme
Läs senare

Rektorn som vägrar bli toppstyrd

FriutrymmeAlf Solander går hellre ronden i skolans korridorer än sitter i möten på förvaltningen. Han vill leda sin verksamhet från golvet och freda den från påbud uppifrån.

av Per Hagström
26 Jan 2018
26 Jan 2018
Foto: Anna Rut Fridholm

Först var det projektet könsneutrala klassrum och läridentitet. Sedan skulle alla anställda i Botkyrka kommun utbildas i interkulturalitet. Och nu senast var det Läslyftet. Rektor Alf Solander på Tumba gymnasium har tackat nej varje gång.
– Det fanns en stark förväntan från förvaltningen att vi skulle gå in i Läslyftet. Men vi ville inte tappa fart i vårt eget utvecklingsarbete och stod över.

Vi får inte bli överkörda i så fundamentala frågor som fortbildning för vår personal.

Beslutet var ”inte jättepopulärt”, som han uttrycker det, men ibland är det värt att ta strid.
– Vi får inte bli överkörda i så fundamentala frågor som fortbildning för vår personal. Om lärare ska ryckas bort från undervisning och rektorer från arbetsplatsen måste vi tro på konceptet.

Eleverna Nawres Saaid, David Sarkis och Harvin Singh Gill följer Alf ­Solander en bit när han går ronden på skolan. Foto: Anna Rut Fridholm

Det är inte helt lätt att hänga med i svängarna när 192 centimeter långa Alf Solander älgar fram i Tumba gymnasiums gemensamma utrymmen. Han har som rutin att göra två större ronder i skolan varje vecka. Första stoppet är kafeterian där han hejar på personalen och lånar en disktrasa. Sedan plockar han papper och torkar bord i entréhallen samtidigt som han småpratar med eleverna som sitter där. Det är en medveten strategi han har att synas och använda ”rektorspersonens signalvärde”.
– Om jag tittar bort när det ligger skräp på golvet så kommer lärarna titta bort och då kommer också eleverna att titta bort, förklarar han.

Man kan känna igen tankarna från Alf Solanders egen förebild, den amerikanska skolledarikonen Lorraine Monroe som lyckades vända utvecklingen på en utsatt skola i Harlem, New York, med en stor dos synligt rektorskap. Alf Solander ser med oro på hur många svenska skolledare sugs upp i diverse projekt och uppdrag på förvaltnings- eller koncernnivå.
– Det är inte ovanligt att rektorer är borta från sina skolor 40–50 procent av tiden. Inom näringslivet skulle man aldrig acceptera en operativ ledning som är frånvarande så mycket.

Alf Solander avbryts i sitt resonemang när han får syn på ett gäng elever som står och bolmar i den rökfria zonen utanför huvudentrén. Han behöver inte mer än visa sig i dörren för att de ska skingras.
– Ställ er där borta i solen i stället så får ni lite energi, hojtar han glatt efter dem.

Nej, som skolledare måste man vara aktsam med sin tid, fortsätter han. En rektors viktigaste uppgift är att vara på jobbet. Men det är inte alla huvudmän som har fattat det.
– De tror att de skapar utveckling genom att dra rektorerna till sig och ta deras tid i anspråk för diverse konferenser där mål och handlingsplaner ska formuleras. Men det är meningslöst om man inte ger rektorerna tid för att verkställa på golvet.

Alf Solander

Ålder: 57 år.

Aktuell: Har skrivit boken Konsten att leda en skola – att göra det omöjliga.

Familj: Sambo och tre barn.

Bor: I Hammarby sjöstad i Stockholm.

Gör: Rektor på Tumba gymnasium i Botkyrka kommun.

Bakgrund: Lärare i religion, svenska och historia. Biträdande rektor på Fryshuset, gymnasiechef i Botkyrka kommun 2010–2013.

Målstyrning uppifrån är över huvud taget ett rött skynke för Alf Solander. Varje skola är unik och cheferna på förvaltningen saknar den kontextkunskap som krävs för att göra rätt prioriteringar, anser han.
– På Tumba gymnasium existerar inget måltänkande. Vi har fyra fokusområden som vi håller fast vid och ständigt förfinar.

Det handlar om god arbetsmiljö, digitalisering, språkutveckling och att vara en attraktiv arbetsgivare.
– Om vi håller i och utvecklar de här områdena så kommer resultaten av sig själva. Vi uppfyller förvaltningens mål utan att ens titta på dem, säger Alf Solander självsäkert.

Och självsäker kan han vara eftersom Tumba gymnasium har utvecklats starkt sedan han tog över 2013. Andelen förstahandssökande har skjutit i höjden och elevernas resultat är numera över i stället för under det nationella snittet.

Vid ett bord i en av korridorerna sitter några naturvetare som pluggar för ett prov om judendomen. Alf Solander, som är gammal religionslärare, tar chansen att visa sig på styva linan.
– Ni kan fråga mig om vad som helst, uppmanar han.

Eleverna bläddrar bland instuderingsfrågorna.
– Nämn en viktig person inom judendomen och berätta om den, läser en av eleverna.
– Ja, det finns ju många men Mose är outstanding. Han ledde Israels folk ur Egypten och tog emot tio guds bud, säger Alf Solander.

Han följer upp med en utläggning om monoteism och polyteism och flaggar för att hinduismens idé om en världssjäl är svår att placera i något av dessa fack. Sedan önskar han eleverna lycka till med studierna och vandrar vidare längs raderna av elevskåp. Då och då kommer han till en klassrumsdörr och kikar in genom det runda fönstret.
– Få se nu vem vi ska störa, viskar han.

Han väljer att gå vidare, tar några stora kliv uppför en trappa och öppnar en dörr som leder till en skarpt upplyst bilverkstad. Den är tom så när som på några bilar som väntar på service. Inga fordonselever syns till. Han letar vidare och hittar dem i en liten teorisal i anslutning till verkstaden.
– Tjena Roger, vad händer här då? frågar han och dimper ner i läraren Roger Linds stol längst fram i klassrummet.

Knack, knack. Rektor Alf Solander ­över­raskar läraren Roger Syrén med ett ­spontant klass­rumsbesök. Foto: Anna Rut Fridholm

Det står en dator på katedern och Alf Solander läser från skärmen.
– Vad är en kortslutning?

Eleverna flackar osäkert med blicken och läraren får rycka in.
– Det är vad du orsakar i mina elevers hjärnor nu, tillrättavisar han sin rektor.

Men rektor Alf har ett ess i rockärmen.
– Jag hoppas ni gillade lunchen. Egentligen tänkte de servera pannkakor på torsdag men jag förklarade att mina fordonstreor är ute på praktik på torsdagar så då fick det bli i dag i stället.
– Du är bäst Alf, skrattar eleverna.

De tror att de skapar utveckling genom att dra rektorerna till sig och ta deras tid i anspråk.

Skollagen från 2011 är egentligen rätt tydlig, tycker Alf Solander. Den pekar ut rektorn som befälhavare för sin skola. Problemet är att lagen inte har slagit igenom mentalt i förvaltningar och koncernledningar.
– Det sitter mycket duktigt folk där, personer med bakgrund som förskolechefer eller rektorer. Många är vana att ha ett operativt ansvar och det leder lätt till detaljstyrning, upplever han.

Alf Solander borde veta eftersom han själv har varit gymnasiechef. I sin bok Konsten att leda en skola ägnar han ett kapitel åt skolledarens relation till sin närmaste chef. Han skriver att grundskole- och gymnasiechefer visserligen är chefer över ett antal rektorer men poängterar att det inte gör dem till rektorer över ett antal skolor.
– Det är bara förskolechef och rektor som har ett tydligt mandat i skollagen. Cheferna i förvaltningen saknar det, konstaterar han.

Mirjam Hildal pluggar animation och visar sin senaste film. Foto: Anna Rut Fridholm
Zain ­Fendukly och David ­Malinowsky testar en laboration som ska ­användas i under­visningen. Foto: Anna Rut Fridholm
Alf Solander torkar av bord i skolans entréhall. Samtidigt får han en pratstund med några elever. Foto: Anna Rut Fridholm

Personligen tycker han att förvaltningar och koncernledningar ska koncentrera sig på att bygga starka skolor. Det vill säga se till att de har fungerande lokaler, rimliga resurser, tillräcklig bemanning och en professionell skolledning med mandat att klara sitt uppdrag. Men han ser i stället en övertro på centralstyrning.

Hur gör man då som skolledare för att sätta gränser? Hur säger man nej till sin chef?
– Man kan inte säga nej till allt för då blir man dysfunktionell, utan man måste göra en avvägning. När jag säger nej så försöker jag vara pedagogisk och förklara, säger Alf Solander.

Skolledaren beslutar om fortbildning

Skollagen slår fast att rektorn och förskole­chefen beslutar om sin enhets inre organisation. I det ingår att besluta om kompetensutveckling av personalen.

Källa: 2 kap. 10 § skollagen och proposition 2009/10:165 s. 253

Och blir man ålagd att gå in med sin personal i ett stort fortbildningsprojekt så gäller det att vara diplomatisk om man tänker sätta sig på tvären som rektor.
– Du kanske inte ska blåneka. Säg hellre att din skola inte är redo just nu men att det kan bli aktuellt nästa år.

Det är lätt för Alf Solander att bita ifrån, kan man invända. Han som har varit skolledare i 17 år och basar över en skola med 1 200 elever och 100 lärare. Han som när som helst kan söka stöd i en ledningsgrupp med fem biträdande rektorer. Han inser att det kan vara svårare om man är ny i yrket och leder en mindre skola eller förskola.
– Men man ska åtminstone inte säga ja direkt utan alltid ge sig själv tid att tänka efter och be att få återkomma.

En skolledare har nämligen inte råd att vara toppstyrd, anser Alf Solander. Den som leder måste ha trovärdighet hos personalen. Och om personalen har en känsla av att någon annan bestämmer – varför ska de då följa rektor?
– Om jag kör över min biträdande rektor kommer lärarna strunta i honom. Om en gymnasiechef demonstrativt hoppar över mig så kommer personalen tänka att jag är en marionett.

Alf Solander är tillbaka i entréhallen där han började. Han lämnar tillbaka disktrasan i kafeterian, tackar för lånet och går in på rektorsexpeditionen. Ronden är slut för den här gången.

Alla artiklar i temat Friutrymme (6)

ur Lärarförbundets Magasin