Läs senare

RISKFYLLD NOLLNINGSKULTUR

Som förälder skulle jag ha börjat gråta, säger Stockholmspolisen Jonas Elling. Förra året blev han vittne till en nollning i Vitabergsparken på Södermalm. Nu manar han alla till att bryta den negativa trenden.

07 Sep 2008

Det var mörkt när polisen Jonas Elling gick in i Vitabergsparken i Stockholm vid niotiden en fredagskväll i september förra året. Uppe vid Sofia kyrka stannade han till. Lyssnade till de högljudda rösterna nerifrån parken.
– Det var ett jädra liv. Jag förstod att det var någon form av nollning. De sprang en bana och mellan stoppen skulle de dricka alkohol.
Han kallade på förstärkning. Medan han väntade på att kollegorna skulle sluta upp hörde han uppmaningar som "din jävla fitta – tryck i dig spriten nu".
– Även om jag är polis och har varit med en del så blev jag bestört. Som förälder skulle jag ha börjat gråta.
Han blir tyst ett slag.
– Sen undrar jag hur känner de som nollas sig? Vågar de säga ifrån?
Grövre och med större inslag av alkoholhets och förnedring. Så sammanfattar Jonas Elling utvecklingen av nollningskulturen. Orsakerna till att nollningar ibland spårar ur är flera.
– Det är ett väldigt laddat tillfälle. Man är ny och vill passa in, vara någon och dessutom ska man dricka alkohol. Många tänjer på sin gräns för vad de tycker är okej.Tänker att "äsch, jag måste våga detta".
Det räcker med att det finns en eller två starka individer som driver på nollningen i en viss riktning för att det ska gå överstyr, tror Jonas Elling.
Avsaknaden av vuxna lyfter han också fram som ett problem.
– Vissa ungdomar klarar inte av att anordna en nollning. Men om vuxna var med skulle de unga hantera situationen på ett bättre sätt.
Bland dem som har blivit nollade finns många som inte tycker att erfarenheten var negativ. När Sandra Folchi började S:t Eriks gymnasium i Stockholm för två år sedan blev hon nollad,och det var bara roligt,tycker hon.Det hela gick annorlunda till jämfört med nollningen i Vitabergsparken. Precis som på många andra håll föregicks nollningen av rykten – ettorna fick tidigt veta att treorna på skolan skulle inviga dem. Ett datum var bestämt och lappar sattes upp i korridoren.
– Det stod något i stil med "passa er, på fredag smäller det".

Nervös och pirrig
Sandra Folchi kände sig nervös och pirrig innan, men inte orolig. Lärarna uppmanade henne och de andra att inte gå med på något de inte ville. När fredagen väl kom samlades ettorna i uppehållsrummet.Treorna tog med dem ut på stan. Iklädda svarta sopsäckar fick de bland annat göra fånig jympa på Sergels torg, be förbipasserande om att få klippa av deras kalsong- eller troslappar, och göra armhävningar på McDonalds.
– Det var pinsamt, men jag kände mig aldrig obekväm.
De fick också ställa sig i sexiga poser och bli fotograferade i Gallerian.Då var det några som inte ville vara med, minns Sandra Folchi.
– Då behövde de inte det. Fast jag tycker att den som är med i leken, får leken tåla.
De som inte ville vara med hade ju kunnat avstå, resonerar hon.
Aktiviteterna följdes av en fest, som hon inte var med på.
– Det var fest efteråt när man kunde supa men ingen blev tvingad till något.

?Supa ner småungarna? I år har hon själv börjat i trean och ser fram emot att nolla ettorna. Själva poängen är att de ska få lära känna andra elever i skolan. S:t Erik är Stockholms största gymnasieskola och riktigt hur de kommer att organisera nollningen vet hon inte än. Men ingen ska tvingas till något, understyrker hon.
– Att vissa kör på att ?nu ska vi supa ner småungarna? det förstår jag inte. Det kanske har med mognad att göra. Eller så har man olika syn på vad som är kul helt enkelt.
Hon är kritisk till att medierna ofta skriver om nollningar som gått snett. Polisen Jonas Elling tycker tvärtom att det är bra att medierna tar upp frågan och belyser vilka risker som faktiskt finns. Ett fall som fick mycket uppmärksamhet förra hösten var den 16- åriga flicka som drack så mycket i samband med en nollning i Observatorielunden att hon var nära att dö.
Något liknande vill Jonas Elling aldrig vara med om igen. Han hoppas att polis, föräldrar, lärare och skolledning ska kunna kommunicera ännu bättre med eleverna och att det ska finnas goda alternativ för hur man ska välkomna ettorna.
– I år ska vi banne mig ha ett bättre resultat.

EMILIE STENDAHL

ur Lärarförbundets Magasin