Läs senare

Rockstjärneprofessorn

Micael DahlenI skolan fick han sitta i ett eget rum för att hans frågor störde. I dag är Micael Dahlen professor i ekonomi och ifrågasätter fortfarande det mesta – till exempel betyg.

03 Okt 2017
Han är professor, författare och föreläsare. Och idrottsman. Fysisk träning är en av Micael Dahlens stora passioner. I somras bröt han foten, men det hindrade honom inte från att delta i Midnattsloppet i Stockholm – på kryckor.
Foto: Viktor Gårdsäter

Han brukar kallas rockstjärneprofessorn i medierna. Det långa håret, de svarta naglarna och tatueringarna på hals och händer för onekligen tankarna till en svettig och rökig rockscen snarare än till ett anrikt och prestigefyllt lärosäte. Och visst var det så att Micael Dahlen en gång började på Handelshögskolan bara för att ha något att göra i väntan på att rockstjärnedrömmen skulle ta fart. Han spelade i ett band och dyrkade Kiss. Men hans val av stil har också en annan förklaring.
– I början av min karriär hade jag ett stort behov av att bygga murar runt mig. Mitt huvud är fullt av tankar och frågor, men jag är också en känslig och blyg person. Att avvika utseendemässigt var ett sätt att visa folk att ”börjar du prata med mig så kan det bli ett konstigt samtal, ur min mun kommer inte det du förväntar dig”.

Jag vill ha studenter som tänker själva. Och det blev mycket bättre när betygen var borta.

I dag är han inte lika obekväm med att vara konstig och bryr sig inte lika mycket om vad folk tycker om honom.
– Men det skulle kännas märkligt att vara utan nagellack, jag skulle inte känna mig lika fin då, säger han och ler stort.

Att Micael Dahlen påbörjade ekonomistudier på ”Handels” var alltså ingen genomtänkt karriärsatsning. Men här har han blivit kvar.

Med toppbetyg från naturvetenskapliga programmet på gymnasiet hade han många alternativ. Efter studenten skrev hans föräldrar en lista på tänkbara utbildningar för den begåvade sonen.
– De var skilda, och det här var i princip den enda gången vi tre satt ner vid samma bord.

Micael Dahlen

Foto: Viktor Gårdsäter

Ålder: 43 år.

Familj: Tyra, Dante och Ingela.

Läser: Mycket. Just nu Sören Bondessons Lögnen är en annan sanning.

Tittar på: Allätare. Senast tv-serien Fargo.

Lyssnar på: Rammstein, Marilyn Manson och Kanye West, men inte så mycket däremellan.

Fritidsintressen: Försöker separera jobb och fritid så lite som möjligt, men träning är ett stort intresse.

Överst på listan stod läkare.

– Men det insåg jag direkt att jag var för blödig för. På plats nummer två fanns företagsekonomi. Okej, sa jag.

Grundutbildningen med inriktning mot marknadsföring tog han sig igenom utan någon jättestor entusiasm och när han blev tillfrågad om han ville doktorera tackade han ja eftersom han inte hade något annat för sig. Men då, när han inledde avhandlingsarbetet, hände något.
– Jag insåg att nu, äntligen, får jag helt och hållet följa min nyfikenhet. Då hittade jag hem.

År 2001 disputerade han med en avhandling om marknadsföring på internet. Han har publicerat en rad vetenskapliga artiklar om varumärken, reklam, innovationer och kreativitet som fått internationell spridning. 2008 blev han utsedd till professor i företagsekonomi med särskild inriktning mot marknadsföring. Då var han 34 år gammal.

Året därpå kom hans första populärvetenskapliga bok som gjorde honom känd även utanför den akademiska och ekonomiska världen. I Nextopia beskriver Micael Dahlen det han kallar för förväntningssamhället. Han förklarar allt från varför man är lyckligare före giftermålet än efter, till varför Ipaden kunde utses till världens bästa pryl innan den ens nått handeln.

I samma veva som boken klättrade på försäljningslistorna blev Micael Dahlen en eftertraktad föreläsare. I dag håller han föredrag om allt möjligt.
– Jag har hamnat i den lyxiga situationen att jag som person lockar, snarare än ämnet. Jag brukar få bestämma själv vad jag ska prata om.

Men nu tar han ett års paus från föreläsandet.
– Jag har gjort det så mycket att jag är rädd att tappa lusten, att det bara ska bli ett jobb. För att det inte ska hända behöver jag en paus.

Ett sista gig i Tyskland ska han hinna med först bara. Som middagsunderhållning på en jubileumsfest för en branschorganisation inom mode och skönhet.

Han pratar långsamt, mån om att det ska bli rätt. Han funderar en stund innan svaret kommer, gungar lite på stolen i sitt arbetsrum, ändrar position på de långa benen, lägger upp fötterna på skrivbordet en stund.

Trots att han anser att Handels är en fantastisk ”plattform” för honom, tog Micael Dahlen tjänstledigt för några år sedan. Tiden ägnade han bland annat åt att gräva djupare i det som hela tiden varit hans drivkraft: hur allt hänger ihop.
– Det jag inte förstår, det måste jag undersöka. Politik, filosofi, mänskligt beteende. Och ekonomi. Vårt system med marknadsekonomi går inte ihop, då skulle vi inte ha konjunkturcykler och börskrascher, så varför består systemet?

Jag insåg att skolan bara var något man skulle ta sig igenom.

Funderingarna resulterade i boken Kaosologi, som handlar om hur vi kan hitta logiken i kaoset. Boken tar sin utgångspunkt i det första projekt Micael Dahlen företog sig under sin tjänstledighet.
– Forskning säger att det tar en vecka att skapa en vana, om man ligger i. Jag ville testa om det stämmer, så på 40 veckor bestämde jag mig för att skapa 40 nya vanor.

Det gick. Bland annat vande han sig vid att gå, tidigare sprang han överallt. Han vande sig vid att krama folk och han slutade med vita lögner.

Kaosologi blev också en hyllad föreställning som Micael Dahlen först satte upp på Scalateatern i Stockholm och sedan turnerade landet runt med.
– Det var fantastiskt roligt.

Micael Dahlen är född och uppvuxen i Stockholm. Föräldrarna skiljde sig tidigt och han fick aldrig några syskon. Han beskriver sig själv som ett ensamt barn vars sociala värld bestod av skolan. Men där ansågs han udda, av både elever och lärare.
– Redan då bubblade mitt huvud av frågor och funderingar, men när jag yttrade dem blev jag nedtystad med motiveringen att jag störde de andra.

Foto: Viktor Gårdsäter

Hade detta varit i dag, hade Micael Dahlen kanske blivit klassificerad som särbegåvad och fått lite mer stimulerande uppgifter. Då, i början på 80-talet, blev han flyttad till ett eget klassrum när han frågade för mycket.
– När jag satt där för mig själv så insåg jag att skolan bara var något man skulle ta sig igenom. Utan att ifrågasätta vad man skulle med den till. Så jag ändrade strategi, satte mig längst bak och var tyst, gjorde det man skulle och såg till att få högsta betyg i allt. Att det skulle gynna min framtid förstod jag.

Han låter sorgsen när han pratar om skoltiden.
– Priset jag fick betala, förutom att jag hade tråkigt, var att den sociala och personliga utvecklingen stannande av. Det kämpar jag fortfarande med att ta igen.

I dag är Micael Dahlen engagerad i barn och unga som vill ha mer intellektuell stimulans än skolan kan erbjuda. Genom Brainpool, en medlemsklubb för särskilt begåvade barn, träffar han regelbundet elever med liknande erfarenheter som han själv.
– Min roll är att vara inspiratör, provokatör och lekkompis. Det är jättekul, ett sätt för mig att ta igen det jag missade under min skolgång.

Han menar att skolans metoder att möta unga särbegåvningar har förändrats och förbättrats mycket sedan han var barn. Men därmed inte sagt att det är bra i dag.
– Det faktum att Brainpool träffas regelbundet skvallrar om att skolan fortfarande inte stimulerar dessa barn fullt ut, säger han.

Micael Dahlen har många tankar om dagens grund- och gymnasieskola. Han är till exempel stor motståndare till betyg. Redan tidigt i sin karriär bestämde han sig för att ta bort betygen på sina kurser på Handelshögskolan. Ledningen gick i taket och just då var Micael Dahlen förmodligen inte så populär hos sin arbetsgivare.

Men det där är preskriberat nu och den nya ledningen har accepterat att hans kurser är betygslösa.
– Undersökningar visar att studenter är mer homogena i sitt tänkande efter en utbildning än före och den minsta gemensamma nämnaren är läraren. Mina studenter försökte förstå vad jag var ute efter. Men det jag vill ha är studenter som tänker själva och som kommer på lösningar som jag inte har tänkt på. Och det blev mycket bättre när betygen var borta.

Han menar att hela betygstänket som det gestaltar sig i skolan är föråldrat.
– Allt vi ser i dag när det gäller såväl ekonomi som politik och skola är kompromisser av strukturella förutsättningar som gällde i går. Förr i tiden gick det inte att göra individuella multidimensionella bedömningar, vi behövde konvergera det till något, ett betyg. Så är det inte i dag. Vi behöver komma bort från tanken på att ett system ska ersättas med ett annat. Det finns företag som med hjälp av tester och simuleringar kollar av studenternas förmågor och kunskaper, de ligger långt före skolan.

Micael Dahlen jämför betyg med pengar. Han menar att vi i båda fallen har glömt bort att de ska vara medel, inte mål. Som mål gör varken pengar eller betyg någon lycklig.
– Ett betyg säger ingenting om vad du kommer att göra på jobbet, det säger vad du har gjort i skolan.

ur Lärarförbundets Magasin