Läs senare

Så kan skolorna bli framgångsrika

LitteraturStabilitet i ledarskapet, tydliga mål och höga förväntningar på eleverna. Peter Fowelin hittar nycklar till en lyckad skolutveckling i några nyutkomna böcker.

I början av sommaren såg jag Sameblod, spelfilmen om sameflickan Elle Marja som på 1930-talet går på samisk internatskola, men efter förnedrande rasbiologiska undersökningar stjäl sin svenska lärarinnas kläder och rymmer till Uppsala. Det enda val hon ser för att kunna studera vidare och få en plats i det svenska samhället är att förneka sin samiska identitet.

Samerna lever än i dag ett utsatt liv. Psykisk ohälsa och självmord bland unga samer är ett allvarligt problem som forskare först på senare tid ägnat uppmärksamhet. Det samiska språket har också fortfarande svårt att hävda sig. Vetenskapsrådet har gett medel till forskningsprojektet Literacitet i Sápmi vid Umeå universitet, där man kan se att attityden till nordsamiskan bland elever i Sápmi, det samiska området i norra Sverige, Norge, Finland och Ryssland, blivit mer positiv, men att insatserna inte minst i Sverige behöver öka för att stärka språkets ställning i skolan.

Literacitet i Sápmi är ett av de forskningsprojekt som presenteras i publikationen Resultatdialog 2016, den senaste utgåvan av den årliga presentation av utbildningsvetenskaplig forskning som finansieras av Vetenskapsrådet. Ett annat projekt som presenteras där är Att organisera för skolframgång vid Göteborgs universitet, där forskarna Maria Jarl, Ulf Blossing och Klas Andersson jämfört fyra framgångsrika respektive icke framgångsrika skolor.

Studiens resultat kan man nu läsa om i boken Att organisera för skolframgång – strategier för en likvärdig skola. Där ställs frågan hur det kan komma sig att det är så stora variationer i elevernas studieresultat mellan olika skolor, även när förutsättningarna när det gäller resurser och elevunderlag är likartade. Svaret finner de i hur skolorna har organiserat sin verksamhet. På de icke framgångsrika skolorna råder en norm som säger att ”lärarnas arbete bygger på att varje lärare ska ta ansvar för sin klass och sitt klassrum”, medan de framgångsrika skolorna utmärks av ”gemensamma normer om att samarbeta, att stödja varandra och att dela erfarenheter”.

Resultatdialog 2016

Vetenskapsrådet (2016)

 

 

Maria Jarl, Ulf Blossing, Klas Andersson

Att organisera för skolframgång – strategier för en likvärdig skola

Natur & Kultur (2017)

 

Anna Lund & Stefan Lund (red)

Skolframgång i det mångkulturella samhället

Studentlitteratur (2016)

På de framgångsrika skolorna är elevens lärande och resultat hela tiden i fokus och man anser att det är skolans ansvar att se till att eleverna klarar sina studiemål. På de icke framgångsrika skolorna tänker man mer i termer av att ”vi har de elever vi har” och att det snarare är eleven själv än skolan som till syvende och sist måste ta ansvar för lärandet. Där varierar också undervisningens former i högre grad än på de framgångsrika skolorna, eftersom varje lärare själv har friheten att utforma sina lektioner. På de framgångsrika skolorna lägger man tvärtom stor vikt vid att finna undervisningsformer som är gemensamma och som gör att eleverna känner igen sig och möts av samma förväntningar.

Den andra viktiga slutsatsen i boken är att de normer, föreställningar och regler som forskarna har observerat på de framgångsrika skolorna har rått under lång tid; där fanns en påtaglig stabilitet. På de icke framgångsrika skolorna har i stället förändringar och ryckighet präglat verksamheten, i form av täta rektorsbyten, tillfälliga utvecklingsinitiativ eller ständig omorganisering.

Hur ska då en skola som i dag inte fungerar bra påbörja arbetet mot att bli en framgångsrik skola? Jarl med flera betonar att det inte finns någon enskild faktor som är avgörande: ”Förbättringsarbetet behöver ta ett helhetsgrepp om såväl regler som normer och föreställningar, med sikte på att skapa nya relationer och förväntningar mellan lärarna som kan driva utvecklingen i enlighet med det statliga uppdraget.” Det handlar helt enkelt om att skapa en ny kultur på skolan.

Forskarna pekar också på att rektorn på tre av de framgångsrika skolorna haft en viktig roll för att ange färdriktningen. De formulerar det som att ledaren ”genom sitt sätt att vara och uttrycka sig, axlar de mål eller den vision som är central”. Rektorn är ett slags ”målhävdare” med tydliga idéer om vad verksamheten ska utvecklas till. Intressant att notera är också att på den fjärde framgångsrika skolan är det i stället pedagogerna själva som stått för den stabila färdriktningen.

Skolframgång ur ett annat perspektiv tas upp i antologin Skolframgång i det mångkulturella samhället. Antologin bygger på material från ett forskningsprojekt som genomförts på gymnasieskolor i Malmö. Ett centralt begrepp i antologin är ”mångkulturell inkorporering”, där man ser olika kulturella identiteter som likvärdiga och där dubbel kulturell tillhörighet värdesätts. Frågan som undersöks i boken är hur mångkulturella skolmiljöer och dess skolkultur kan generera skolframgång.

Trots de stora utmaningarna är det inspirerande att se att det går att lyckas. En fallstudie i boken handlar om hur elever med mer eller mindre svensk identitet ser på orsakerna till att de presterat jämförelsevis bättre i gymnasiet än på högstadiet. Bland de betydelsefulla faktorerna fanns att lärarna har höga förväntningar, respekterar ”den jag är” och uppmuntrar eleven att ge uttryck för åsikter och tankar. Andra faktorer som nämns i den avslutande analysen av Mats Trondman, professor i kultursociologi vid Linnéuniversitetet, är en hög känsla av tillhörighet i skolan, att elever umgås över kulturgränserna, elevens övertygelse om vikten av skolframgång och tydliga kunskapsmål i undervisningen.

Det är inte ofta jag torkar tårar ur ögonen när jag läser forskningsbaserad litteratur om skolutveckling. Men den varma, hoppfulla skildringen i en av bokens fallstudier om hur eleverna upplever skolgången på ett introduktionsprogram berör starkt – och får det att kännas som att det gått flera hundra år, inte knappt etthundra sedan studiebegåvade Elle Marja nekades att förverkliga sina studiedrömmar i sin samiska internatskola på 1930-talet.

ur Lärarförbundets Magasin