Läs senare

Ser inga hinder

Reportage”Här är olikheter en tillgång.” Kanske har du skrivit just så i platsannonser? Rektor Andreas Ekberg lät orden bli verklighet och anställde läraren Johan Bredberg, som har en cp-skada.

av Elisabeth Cervin
28 Mar 2017
28 Mar 2017
Datorn är Johan Bredbergs viktigaste arbetsredskap. Han ger eleverna allt lektionsmaterial på nätet.
Foto: Karl Nilsson

Just i dag har läraren strul med tekniken. Den så kallade huvudmusen till datorn, som han styr med en reflex i glasögonen, funkar inte. Datorn är ett grundläggande arbetsredskap för Johan Bredberg, svensklärare på Hultsfreds gymnasium. Han är född med en cp-skada som gör att han är rullstolsburen och behöver assistans dygnet runt. En lärare i behov av extra anpassningar, helt enkelt, med skollagens term för elever som behöver särskild hjälp.

Det viktigaste var att han hade den behörighet vi var ute efter.

Denna tisdagsförmiddag får Johan Bredbergs assistent Henrik Olofsson försöka reda ut tekniken medan läraren drar i gång lektionen.
– Ni ska ju ha nationella prov efter sportlovet, så jag har tagit fram en övning från ett tidigare nationellt prov, säger Johan Bredberg till eleverna i samhällstrean och fortsätter att ge dem instruktioner om den krönika de ska skriva.

Rektor Andreas Ekberg hade aldrig tidigare anställt en rullstolsburen lärare, men han såg det inte heller som en stor sak. Johan Bredberg visste själv hur hinder skulle överbryggas.
Foto: Karl Nilsson

Eleverna sprider ut sig och Johan Bredberg börjar åka mellan grupprummen. Tre elever har sökt lugnet i ett smalt och tajt möblerat mate­rielrum där läraren med nöd och näppe kommer fram med sin rullstol. I början var det svårt att förstå Johan på grund av hans talsvårigheter, men det har blivit bättre sedan han fick en mikrofon, säger de. Johan förmedlar en känsla av att allt går – ja, många i klassen trodde nog inte ens att det var möjligt för någon med så pass stor fysisk funktionsnedsättning att bli lärare, funderar de.
– Jag tror att Johan kan vara en förebild för andra. Vi ska inte döma, utan ge alla en chans, säger eleven Henrietta Ottosson.

Olikheter som en tillgång och ge alla en chans. Rektor Andreas Ekberg skriver under på båda formuleringarna men säger att det inte primärt var en värdegrundsfråga att anställa Johan Bredberg.
– Det viktigaste för oss var att han hade den behörighet vi var ute efter och att vi bedömde att han skulle kunna göra ett gott jobb i klassrummet. Sedan ser jag det som ett mervärde att Johan har en funktionsvariation. Det innebär att öppna ögonen för olikheter, och det tror jag både kollegor och elever mår bra av.

Men alla tänker inte som Andreas Ekberg. Johan Bredberg vet.
– Jag var jättelycklig när jag hade tagit lärarexamen – ända tills jag sökte jobb och insåg att ingen ville ha mig.

Jag tror att Johan kan vara en förebild för andra.

Då, runt 2008–2009, sökte Johan Bredberg ett hundratal jobb. Han fick ofta komma på intervju – ”men när de såg mig, ja, då tog de någon annan”. Under lärarutbildningens praktikperioder hade han också känt att han inte togs på allvar.
– Det som förvånade mig mest var att det största motståndet kom från lärarna, inte eleverna. Man läser mycket om människors lika värde på lärarhögskolan, men praktiken, den fanns inte.

Johan Bredberg började vikariera inom gymnasiesärskolan och fortsatte söka jobb. 2009 anmälde han en kommun till diskrimineringsombudsmannen sedan en rektor plötsligt – när han under pågående telefonsamtal fick reda på att läraren satt i rullstol – inte längre var intresserad av att boka in en anställningsintervju.
– Det blev så tydligt den gången. Som tur var hade jag högtalartelefonen på och flera personer blev vittne till samtalet. Droppen blev när skolan sedan anställde en obehörig.

Kommunen betalade ut ett skade­stånd, sedan Lärarförbundet drivit ärendet. Men Johan Bredbergs lärarlust var förlorad. Under sex års tid drev han i stället ett företag kring personlig assistans.

Lärarkollegan Erica Kessén stämmer av några saker med Johan Bredberg.
Foto: Karl Nilsson

Det var när lärarbristen blev en samhällsfråga som några vänner uppmanade honom att börja söka lärarjobb igen inför höstterminen 2016. Hultsfreds gymnasium nappade.
– Min första tanke när jag hörde att Johan satt i rullstol var att vi skulle hitta ett bra rum för intervjun. När vi väl träffades berättade han om sin cp-skada, hur den skulle kunna påverka jobbet och vad vi behövde göra, säger rektorn Andreas Ekberg.

De kom fram till att det inte var så mycket. Först och främst behövde Johan Bredberg en egen dator, en projektor och ett bra intranät. På grund av sina tal­svårigheter räknade han med att lägga upp texter på nätet inför varje lektion.
– Jag har ett speciellt tonläge som blir jobbigt att lyssna på. Jag kan inte hålla långa muntliga genomgångar utan får i stället ge eleverna mer skriftligt material och använda mig av ljudböcker och film.

Andreas Ekberg säger att han och hans rektorskollega ganska snabbt blev trygga med att anställa Johan Bredberg.
– Vi såg att Johan hade bra idéer om hur han skulle överbrygga tänkbara hinder, säger Andreas Ekberg.

En bit in på höstterminen visade det sig att flera elever hade sagt till sina mentorer att de hade svårt att förstå den nya läraren. Andreas Ekberg besökte lektioner och beslutade att köpa in en ljudanläggning. På grund av utrustningen fick Johan Bredberg börja undervisa i ett och samma klassrum, vilket också minimerade den tid han lade på förflyttningar.

För de arbetsgivare som får större utgifter för en anställd med funktionsnedsättning finns bidrag att söka (se faktaruta), men detta blev aldrig aktuellt för Hultsfreds gymnasium. Kostnaden för ljud­anläggningen tog skolan. ”Småpengar”, säger Andreas Ekberg.

Icke desto mindre skulle man kunna tycka att Andreas Ekberg var modig som anställde en lärare med behov av anpassningar. Tycker han det själv?

Vägen till lärarjobbet var lång för Johan Bredberg.
Foto: Karl Nilsson

Andreas Ekberg funderar ett tag.
– Ja, på ett sätt var det modigt. Jag är inte säker på att alla rektorskollegor i landet skulle ha tagit samma beslut som jag. Även om vi verkligen tycker att olikheter be­rikar, så tror jag att det finns en rädsla att pröva något nytt. Som rektor kan man bli rädd för om­givningens reaktioner: tänk om eleverna inte hör vad han säger, tänk om föräldrar hör av sig.

Han sticker inte under stol med att en rektor är rädd om sin skolas rykte. Man vill att allt ska fungera perfekt. Minimera risker.

Andreas Ekberg tillägger att alla förändringar, såsom att anställa en lärare med tal- och rörelsebegränsningar, kräver en invänjnings­period.
– Och om man väl får något att fungera som på förhand inte var givet, då är det jättepositivt för ­skolan.

Dessutom, säger Andreas Ekberg, behöver man som rektor inte vara rädd för att inte få reda på om det finns ett missnöje bland elever eller föräldrar.
– Min erfarenhet är att jag sällan behöver söka upp problem. Finns det problem så kommer de fram till mig.

När de såg mig, ja, då tog de någon annan.

Att Johan Bredberg har en assistent med sig i skolan är varken en för- eller nackdel, tycker Andreas Ekberg. Assistenterna är anställda av ett assistansföretag och är till för Johan Bredberg. Det viktiga, understryker både rektorn och läraren, är att assistenten inte blir en extralärare i klassen.
– Det har hänt att eleverna ställer frågor till assistenten men då är jag snabbt där och tar över, utan att göra en grej av det. Vi ska inte glömma att det handlar om tonåringar. Det händer mycket i deras liv och att de går till fel person är ingen stor sak, säger Johan Bredberg.

Efter det att Johan Bredberg började arbeta på skolan har Andreas Ekberg uppmärksammat mötes­situationerna. När många lärare träffas får Johan Bredberg svårt att göra sin röst hörd. Några gånger har rektorn haft lust att gripa in, men då har han upptäckt att situationen löser sig ändå. De lärare som är vana vid att jobba med Johan Bredberg vet att de behöver pausa för att vänta in honom. De har sett till att så sker också i den större gruppen.

Rektor Andreas Ekberg har fått upp ögonen för mötessituationer sedan Johan Bredberg började i kollegiet.
Foto: Karl Nilsson

– Omgivningen är bra på att anpassa sig när den behöver. Det är en av de lärdomar som jag har ­dragit av att ha Johan i kollegiet.

Läraren själv då? Hur trivs han? Bra, summerar Johan Bredberg. Bättre än han trodde. Han lägger mer tid på jobbet än vad som ingår i hans 60-procentstjänst. Huruvida det beror på att saker faktiskt tar längre tid för honom eller att han helt enkelt är ny i lärarrollen, vill han låta vara osagt.

Den som läser Johan Bredbergs blogg Ett cp till lärare vet att han ägnar fredagskvällar åt att lyssna på Moa Martinsons böcker med en läshastighet på 140 procent i ljudboksprogrammet, för att hinna igenom de böcker som eleverna ska redovisa.

Något större intresse för lärarens cp-skada visar inte eleverna, säger Johan Bredberg.
– Det känns som att de skiter i den, på ett positivt sätt.

Bidrag att söka

Arbetsgivaren har skyldighet att anpassa arbetsplatsen efter den anställdes behov – exempelvis att tillgänglighetsanpassa en skola för en rullstolsburen.

För insatser ut­över det ordinarie ansvaret finns bidrag att söka:

Under de första tolv månadernas anställning av en person med funktionsnedsättning kan arbets­givaren få ersättning från Arbetsförmedlingen för att köpa, hyra eller reparera ett arbetshjälpmedel.

Efter ett år tar Försäkrings­kassan över ­ansvaret.

Både Arbetsförmedlingen och Försäkrings­kassan ger ekonomiskt stöd efter en bedömning av ­vilka hjälpmedel som behövs.

ur Lärarförbundets Magasin