Läs senare

Skolministern bad om en tyst minut

08 Dec 2015

Cyrille GuirNär jag skriver det här har det gått tio dagar sedan terroristattackerna i Paris och i Saint-Denis.

Jag var inte bekant med offren.

Men då och då drabbas jag av djup sorg över att unga människor kan förvandlas till monstersoldater, som tar livet av sig genom att döda jämnåriga. Och av oro för att vårt samhälle kanske blir hårdare och mer stängt, bara för att några vanvettiga lyckas med att sprida skräck.

Därtill kommer förstås alla grubblerier kring orsakssammanhangen: inhemska, geopolitiska, historiska, ekonomiska, psykoanalytiska …?

Det bästa botemedlet är att röra sig ute bland folk. Stänga av TV:n. Släcka ner internet. Prata med livs levande människor. Växla några ord med Monsieur Mathieu som meckar med bilen, eller Madame François som är ute och letar efter sin katt.

Samtal med några livs levande skol­ledare funkar också bra.

– Vi var mycket bättre förberedda den här gången, berättar till exempel René Hirschi.

Han är rektor för ett av Frankrikes ”fattigaste” gymnasier (= föräldrarna har mycket låga inkomster). Många elever är barn eller barnbarn till invandrare från Nordafrika som kom hit till Lorraine för att jobba i de numera nerlagda gruvorna.

Morden på Charlie-Hebdo-redaktionen och i en judisk matvarubutik i januari möttes också av ett massivt fördömande. Men några elever var kluvna på grund av satirteckningarna av Muhammed.

”Det ger inte rätt att döda, men …”

Vissa påstod att det var en konspiration. Några hävdade till och med att attackerna inte hade ägt rum.

Den här gången var alla invånare presumtiva måltavlor för terroristerna.

– Jag har inte hört någon av mina tusen elever tvivla på att Daesch ligger bakom, säger René Hirschi.

Under helgen efter attentaten skickade skolministern Najat Vallaud-Belkacem ut förhållningsregler. De handlade om samtal med barnen på måndag morgon och om en tyst minut.

Säkerhetsreglerna är i stort sett desamma som i januari. Vem som helst kan inte trava in i lokalerna. För att undvika ansamlingar på trottoaren utanför ska det finnas en rökruta. Och framför vissa skolor är det parkerings­förbud.

Sedan höstterminsstarten får de franska eleverna också undervisning i ”etik och medborgarskap”.

– Det har verkligen gett oss nya redskap för att arbeta med frågor som handlar om hur vi ska leva tillsammans, säger René Hirschi.

Knepigare är skolornas uppdrag att vara uppmärksam på elever som håller på att radikaliseras. De ska anmälas.

– Men hur ska vi kunna upptäcka att en person i en klass på 30 elever är på väg att bli jihadist? När inte ens föräldrarna märker hur det är fatt, säger en lärare.

Under de kommande månaderna råder det undantagstillstånd i Frankrike, vilket framför allt betyder att polisen får ökade befogenheter.

Men det är förstås omöjligt att förutse vad attentaten betyder för utvecklingen av det franska samhället. Mer rasism och främlingsfientlighet? Fler attacker mot muslimer och judar? Fler röster på extremhögern?

Vissa väljer att vara optimistiska. Som Michel Richard, rektor vid en högstadieskola i Versailles. Han säger att det förstås finns en rädsla för fler attentat och för att vi går mot ett samhälle där säkerhetskraven är överdrivna.

– Vi är nära Paris och många elever har varit skräckslagna. Men jag har en känsla av att reaktionerna annars är måttfulla. Terroristerna attackerade ju toleransen, gemenskapen och det mångkulturella.

Anna Trenning-Himmelsbach

Bor: I Frankrike sedan 25 år, i dag i en liten by nära Metz, 30 mil öster om Paris. Har följt det franska utbildningssystemet inifrån, från förskola upp till högskola, genom sina två döttrar.
Yrke: Utbildad till journalist i Göteborg, arbetade på lokalradion före emigrationen. Frilansar för en rad olika radioredaktioner och tidskrifter i Sverige.

ur Lärarförbundets Magasin