Läs senare

Svenskan kämpar i motvind

av Pamela Granskog
22 Aug 2017
22 Aug 2017

Torsdagen den 1 juni 2017 var en strålande nordisk dag i Finland. Kung Carl Gustaf och drottning Silvia jämte de andra nordiska kungligheterna och presidenterna anlände till ett kyligt Helsingfors för att fira 100-åriga Finland. Sällan har republiken varit så rojalistisk. Många värmande tal om vikten av det nordiska samarbetet hölls och alla var eniga: vi behöver varandra.

Dessvärre sträcker sig inte den nordiska värmen till att omfatta vikten av att också kunna svenska i Finland. Landets andra nationalspråk får kämpa i motvind, inte minst under den pågående regeringsperioden. Men allt ska inte skyllas på den nuvarande regeringen.

2004 infördes frivillig studentsvenska i Finland. Själva undervisningen är obligatorisk, men eleverna kan välja om de vill avlägga studentprov i språket eller inte. Tanken var att öka intresset för språk överlag genom att göra svenskan valbar. Fungerade det?

Att påpeka att svenskan är en bro till engelskan är att tala för döva öron.

Nej. Det gick exakt som många förutspådde. 2017 har antalet studenter som avlägger provet i svenska halverats. Även i andra främmande språk har antalet studentskrivningar minskat radikalt.

Socialdemokraten Tuula Haatainen var undervisningsminister då studentsvenskan gjordes frivillig. I dag oroar hon sig för att intresset för både svenska och andra språk minskar. Och inte utan anledning.

Pamela Granskog

Bor: Helsingfors, Finland.

Yrke: Biträdande rektor på studieförbundet Arbis i Helsingfors.

Bakgrund: Utbildad modersmålslärare (svenska) och journalist. Har jobbat som gymnasielärare. Är en av initiativtagarna till projektet Den finlandssvenska läsambassadören.

Sällan har det känts så utmanande att vara finlandssvensk som just nu. Landskaps- och vårdreformen, den största regionförvaltningsreformen i historien, försvagar den svenska servicen på många håll. I fortsättningen har 18 landskap hand om sådana tjänster som i nuläget handhas av kommunerna eller staten. Och i de stora landskapen blir svenskan ofta ett marginellt minoritetsspråk.

När den obligatoriska studentsvenskan slopades kunde man inte förutse vad som väntade bakom hörnet – en kall vind med främlingsfientlighet och oro i världen. I Finland kom det också att i viss mån omfatta inställningen till svenska.

På finska talar man om ”pakkoruotsi”, det vill säga tvångssvenska, och motiverar motståndet med att svenskan står i vägen för andra språk. Med facit i hand vet vi att det inte är så. Att påpeka att svenskan, rent språkligt sett, är en bro till engelskan är att tala för döva öron.

Det sannfinländska partiet går hårt ut mot svenskan och har bland annat lyckats genomdriva ett regionalt språkförsök där skolsvenskan blir frivillig för 2 200 sjätteklassare nästa år. Enligt undervisnings- och kulturminister Sanni Grahn-Laasonen gäller den stora frågan vilken inverkan detta har på elevernas framtida arbetsmöjligheter. I många statliga tjänster krävs nämligen kunskaper i svenska. Men sannfinländarna jublar. För dem är språkförsöket det första steget till att helt avskaffa den obligatoriska skolsvenskan.

En återvändo till det gamla systemet med obligatoriskt prov i det andra inhemska språket är knappast aktuellt. Det är bara ett faktum att det är det frivilliga tillvalet som gäller. Utmaningen blir därför att visa på de möjligheter och den rikedom som svenskan de facto innebär för hela Finland.

Och tacksamt tar vi emot de signaler som statsmakten ibland ger. När president Mauno Koivisto begravdes, en sann nordist genom hela livet, förrättades jordfästningen på landets två officiella språk – på de anhörigas begäran. Dylika ställningstaganden är viktiga och välbehövliga språkliga markörer.

ur Lärarförbundets Magasin