Läs senare

Utbildad UTBILDARE

I våras gick han sin sista termin på rektorsutbildningen i Uppsala. I höst gör han sin första termin som rektorsutbildare.
– Jag tror inte att de jag utbildar i första hand kommer att tänka på mig som förskollärare, säger rektorn och före detta förskolläraren Dan Granström.

15 Dec 2003

Den rektorsutbildning som riktas till nyutnämnda rektorer och andra skolledare utgår tydligt och klart från läroplansuppdraget. I mål och riktlinjer för utbildningen talas på ett likartat sätt om skolledaruppdraget över hela linjen, från förskola till gymnasieskola.
  Rektorsutbildningen bedrivs i åtta regioner. Den mellansvenska har sin verksamhet förlagd till Uppsala universitet och fy siskt till gamla seminariet i Uppsala. Där har man valt att anlägga ett socialpsykologiskt perspektiv på rektors uppgifter och därmed på rektorsutbildningen.

Utgångspunkten är att en rektor är en person som utövar ledarskap över andra personer. Därmed kan ledarens uppdrag bry tas ned i och beskrivas som ett antal viktiga relationer. Ett demokratiskt, lärande och kommunikativt ledarskap innebär någonting i relationer till omvärlden, till andra, till uppdraget, till sig själv och till sin organisation.
  –Det är därmed, säger utbildningschefen Anita Hård af Segerstad, vår förhoppning att det ska hända något med den person som går på rektorsutbildning hos oss.
  En person som det har hänt något med, det intygar inte minst hans personal, är den tidigare förskolläraren, fotbollsspelaren och politikern Dan Granström, boende i Orsa och rektor i Mora. I våras gick han sin sista termin på rektorsutbildningen i Uppsala. Redan i höstas var han tillbaks och gjorde sin första termin som utbildare.

Han blev den första rektorsutbildaren i Uppsala med förskollärarbakgrund men det var inte därför han fick jobbet. Anita Hård af Segerstad valde honom snarare på grund av hans personliga egenskaper.
  –Dan har både en integritet och en lyhördhet. Han står stark i sin egen värdegrund men han är också beredd lyssna till andra.
  Anita Hård af Segerstad tillägger att det är en fördel att få in förskollärarerfarenheten då allt fler deltagare i rektorsutbildningen har en sådan bakgrund.
  –Men det väger lika tungt att Dan står med en fot kvar i verkligheten, alltså tjänstgör som rektor samtidigt som han är utbildare. Han är den enda utbildare som vi har idag som jobbar kvar i skolan.
  För övrigt har hälften av rektorsutbildarna i Uppsala egen undervisningserfarenhet. Hälften har läraroch skolledarbakgrund och hälften är beteendevetare, vilket förefaller naturligt med det tydliga socialpsykologiska perspektiv som präglar utbildningen.

Men skolvärlden betraktas, åtminstone av utomstående, som en av de mer stelbenta inrättningarna i samhället. Är det trots allt inte så att traditionerna från olika skolformer – som talar om olika bildningstraditioner och ytterst om en samhällsoch människosyn som vi officiellt försöker lämna men som i praktiken fortfarande skiktar elever efter kön och klass – trots allt influerar utbildningen av rektorer och sätter sin inofficiella men tydliga prägel? Blir man inte betraktad som en främmande och konstig fågel om man som förskollärare ska utbilda rektorer. Är inte själva sammansättningen av ord, rektorsutbildaremed förskollärarbakgrund, i praktiken en anomali?
  –För 10 år sedan hade jag kanske svarat, säger Anita Hård af Segerstad, att det är poängfyllt att fundera över de olika traditioner som rektorer med rötter i olika skolformer för med sig. Men då gällde det snarare skillnader i synsätt mellan gymnasieskolans och grundskolans rektorer. De skillnader man kunde se försvann dock helt i samband med första kursinternatet i skolledarutbildningen. Då blev alla snabbt överens om att utbildningen handlar om ledarskapet, inte om olika skolformer och de traditioner som kan vara förknippade med dem.

Det är naturligt att fråga Dan Granström, rektor F 6 vid Morkarlby skola i Mora, vad han tycker att den utbildning som han så snabbt blev lärare i, gav honom själv.
  Han svarar genom att berätta vad personalen tycker. Det har han nämligen en klar bild av.
  –Jag vågade inte första året men sedan mitt andra år som rektor har jag låtit personalen utvärdera mig, säger han. Därmed kan jag också avläsa om de uppfattar mig annorlunda jämfört med tidigare.
  En baktanke med att rektorn låter personalen utvärdera sig är att lärarna själva ska kunna bli mer öppna för att ta emot feedback från eleverna.
  –Den största förändring som personalen pekar på är att jag verkar tryggare och säkrare i min roll. De uppskattar att jag vågar ta i obekväma frågor och sätta ner foten och fatta beslut men också att jag är beredd att lyssna.
  –Personalens bild stämmer helt med min egen. Under tiden som rektorsutbildningen har pågått har jag blivit tryggare i min ledarroll.
  –Jag har träffat många ledare, både inom idrotten och politiken och haft min egen syn på dem. Men jag hade från början svårt för tanken att andra skulle bilda sig en uppfattning om mig som ledare. Men det har blivit lättare.

Dan Granström har spelat fotboll i både pojkoch juniorlandslagen och i Hammarby. Han flyttade till Moraoch Orsatrakten i början av 80-talet. Det första jobbet efter förskollärarutbildningen blev som lärare i årskurs 2 i Älvdalen. Då var det inte förskollärarnas marknad.
  –När Ny Demokrati 1991 knep fyra mandat i kommunfullmäktige i Orsa kunde man inte längre sitta i kök och personalrum och gnälla, säger Dan Granström.
  Han blev politiker och hade tunga uppdrag som bland annat ordförande i socialnämnden men släppte de politiska uppdragen när han kom till Morkarlby skola som vikarierande rektor 1998.
  Den här bakgrunden ger de tre ben som Dan Granströms uppfattning om ledarskap vilar på:
  –Förskollärarutbildningen blev den första stora kicken då jag kunde uppleva skola och utbildning som något positivt. Plötsligt visade man intresse för vad jag tycker och tänker som människa. Det gav en bra aha-upplevelse. Jag fick också insikten att talesättet att ensam är stark inte stämmer, men fortfarande lever det kvar i skolan i föreställningen om den ensamme tappre läraren.
  –Jag har när jag idrottade alltid haft svårt att förstå poängen med ett diktatoriskt ledarskap. För att kunna vara tydlig måste man ha skaffat sig en grundplatta av förtroende. Annars har man kort hållbarhetsdatum som ledare.
  –Livet i politiken har givit mig en förmåga att leda möten, se till att beslut blir fattade och att folk förstår vad de har beslutat. Och så tycker jag att det är jättebra att ha varit där, så man vet hur man tänker på politikersidan.

Dan Granström uppfattar inte att det idag skiljer sig så mycket i synen på skolledaruppdraget mellan rektorer med bakgrund i olika skolformer –I synnerhet inte efter 1998 då vi fick läroplanen för förskolan. Därmed kunde man säga att uppdraget i de olika skolformerna i grunden inte skiljer sig åt, fast jobbet är ju annorlunda med olika åldrar i målgruppen och därmed kan det uppstå olika traditioner.
  –Förskollärare är vana att arbeta i lag och att fixa mycket själva. Skolan är mer hierarkiskt uppbyggd – ”Jag gör det och någon annan gör det…”
  Dan Granström upplever att dessa skillnader gör att det är svårare att vara rektor i skolan än att vara förskolerektor.
  –Att med den bakgrund som jag har kliva in i skolmiljön och leda lärare är inte helt lätt. Om det är något som har hänt i en klass så att man måste gå in och ordna upp situationen… Även om inte lärarna har sagt det rakt ut har jag känt hur de tänker: ”Du vet inte hur det känns att stå inför 25 elever…”

En annan skillnad mellan skolfolk och förskollärare som betyder något för ledarskapet är att lärare kan vara tydligare. De har ofta en känsla av att det de gör är viktigt. Man behöver inte lika ofta tala om för dem att det är viktigt, det som de gör.
  –Det här faller tillbaks på att skolan betraktas som skola och det är något viktigt för där ska man lära sig. Förskola, däremot, kan fortfarande betraktas som en omsorgsinrättning där barnen kan få leka av sig. Det här gör att många förskollärare känner sig underlägsna i förhållande till lärare och kan behöva en hel del uppmuntran.
  Traditioner i arbetet påverkar även valet av ledarstil, påpekar Dan Granström. Tidigare föreståndare som blivit rektorer är enligt hans erfarenhet ofta fortfarande föreståndare, det vill säga fixare av rang.
  –I och för sig är de chefer men de är beredda att fixa all administration, ordna med beställningar, ringa in vikarier och i allmänhet hålla ordning och reda. De har inte tagit sig den makt som de egentligen har. Att vara rektor är inte så enkelt, det är en tjänst som man måste erövra.
  En annan ledartyp som Dan Granström känner igen är den tidigare fackligt aktiva läraren som uppmanats av sina kolleger att söka rektorstjänsten på högstadiet eller i gymnasieskolan.
  –Det finns en risk där att lärarna gärna vill se Kalle på rektorsstolen för att han ”vet hur jävligt vi lärare har det och kommer inte att gå för hårt fram…”.

Den som inte har hittat sin ledarroll tenderar att backa när det uppstår oro, bland annat på grund av rädsla för att den egna verksamheten och kanske identiteten och tryggheten ska naggas i kanten. Dan Granström lärde sig detta för några år sedan i Mora kommun.
  Inför det besparingsprogram som då var aktuellt ansåg han tillsammans med samtliga kolleger att det inte skulle gå att ta ansvar för verksamheten. Man var överens om att begära omplacering från sina skolledartjänster om politikerna fattade det fruktade beslutet. Det gjorde politikerna men bara tre kolleger, däribland Dan Granström, begärde att få bli omplacerade med omedelbar verkan.
  –Att vara rektor, en titel som fortfarande är hyfsat fin, är man ofta inte villig att riskera. Om man hotar med att säga upp sig eller begära omplacering kan det ju faktiskt bli så att man också måste stå för vad man har sagt.
  –Men mitt liv står inte och faller med om jag är rektor vid Morkarlby skola.

I mixen av deltagare i rektorsutbildningen dominerar kvinnor och förskolerektorer. Utbildarna arbetar hela tiden två och två. Dan Granström och hans utbildarkollega har hand om ett härligt spann, som han säger.
  –Ska man tro på utbildning hela tiden, livslångt lärande, för dem som växer och utvecklas hela tiden så är det en viktig utmaning att upprätthålla intresset för hela det här spannet. Jag tror att man kan klara det om man tänker på att rektorsutbildningen är en ledarutbildning, inte i första hand en befattningsutbildning för ett visst stadium eller skolform.
  –Samtidigt så måste man ju vara förankrad i den verksamhet som man arbetar i. Därför är det bra med de praktiska övningar i den egna skolformen som ingår i utbildningen. Men det är också bra att förskolerektorerna genom de andra deltagarna känner till något om att arbeta på gymnasiet, för förhoppningsvis ska ju deras barn komma dit så småningom, säger Dan Granström som i hemma Morkarlby skola tagit initiativ till ett pedagogiskt utvecklingsarbete som riktar in sig på barn och föräldrar till barn i åldrarna 0–16 år. Helst skulle han även ha velat inkludera gymnasieeleverna och deras föräldrar, helhetsgreppet, men det är en annan historia för de går på en annan skola…

BO SILFVERBERG

ur Lärarförbundets Magasin