Läs senare

Värdet av att växa i grupp

Grupphandledning blir allt vanligare, inte minst för chefer. Här är böcker som ger perspektiv på problem och utmaningar som den trenden för med sig. Vad skiljer egentligen en handledning från ett vanligt möte med ledningsgruppen?

17 Nov 2015

Handledning i grupp för chefer och ledare efterfrågas allt mer. Ibland kan jag undra varför. Att personal i skola, vård och omsorg tillsammans med kolleger och en kunnig handledare får dryfta de utmaningar de möter med barnen, patienterna eller klienterna har ett självklart värde. Men de gånger jag själv haft ledningsgrupper i handledning har fokus varit ett annat: verksamhetsfrågor och förändringsarbete. Och det jag bidragit med som handledare har inte precis känts som rocket science, såsom att hjälpa gruppen att synliggöra, strukturera och prioritera frågeställningar de egentligen redan har rätt bra koll på. Ändå har jag vid årets sista inbokade handledningstillfälle fått höra: ”Vi vill fortsätta även till hösten.”

Vad är det då som upplevs som värdefullt när en ledningsgrupp får handledning eller annat processtöd? Siv Boalt Boëthius och Marie-Louise Ögren skriver i sin bok Möjligheter och utmaningar i grupphandledning om olika former av lärande och påpekar att redan Kurt Lewin på 1940-talet konstaterade att lärande som har sin grund i konkreta upplevelser är effektivare än kunskaper som införskaffas genom läsning eller att lyssna på en före­läsning. Vygotskij var som bekant ännu tidigare med att betona betydelsen av att interagera med andra för att lära sig någonting nytt.

Boalt Boëthius och Ögren skriver att grupphandledning erbjuder ”unika möjligheter till lärande eftersom metoden bygger på ett lärande som sker i interaktion med andra gruppmedlemmar”. Men, tänker jag, det är inte unikt för ett handledningstillfälle att medlemmarna i en ledningsgrupp interagerar med varandra. Det gör man ju även på ett vanligt ledningsgrupps­möte! Ändå är det uppenbart även för mig att deltagarna finner ett särskilt värde i just handledningstillfällena.

Både Boalt Boëthius och Ögren har under lång tid forskat om handledning. Ett av deras gemensamma intressen har varit hur gruppens potential bäst tas till vara i grupphandledning. De påpekar att trenden under lång tid varit att grupphandledning ersätter individuell handledning, inte bara för att grupphand-ledning är mer kostnadseffektiv utan också för de mervärden som handledning i grupp ger, såsom det stöd den kan ge i en utsatt arbetssituation.

Möjligheter och utmaningar i grupphandledning tar upp grupphandledning ur ett allmänt perspektiv, men många av exemplen är hämtade från klientorienterad verksamhet eller utbildning. Tomas Kroksmarks och Karin Åbergs gedigna, om än inte helt nyutgivna antologi Handledning i pedagogiskt arbete har däremot helt fokus på skolans och pedagogikens värld.

I antologin ger drygt tjugo nordiska forskare olika perspektiv på handledning. Karin Åberg, forskare och lektor i pedagogik, skriver om grupphandledning för lärare, och hennes resonemang är relevanta även för en ledningsgrupp. Efter att ha undersökt skolledares syn på handledning konstaterar hon att grupphandledning kan ha olika syften, såsom pedagogisk utveckling, hantering av specifika problem i arbetet, grupputveckling, stöd och personlig utveckling.

Hon menar att handledning har potentialen att vara ett kraftfullt medel i dessa olika avseenden, men också att det behövs mer kunskap för att med större säkerhet kunna säga hur den bäst ska utformas. Åbergs intervjuer med skol-ledarna låg till grund för hennes avhandling 2009. I arbetet med den visade det sig att skolledarna upplevde ett starkt behov av grupphandledning även för egen del, och att handledning av dem sågs som den viktigaste formen av kompetensutveckling och kompetens-utnyttjande.

De insikter Tomas Kroksmark formulerar i sitt bidrag i antologin – där han berättar om sitt kreativa, lyhörda sökande efter metoder för att klara av ett eget handledningsuppdrag – ger några ledtrådar till det speciella värdet med handledning. ”Handledning har alltid som yttersta syfte att utveckla människor”, skriver han, och betonar att handledning är en förändringsprocess; den ger oss ett tillfälle att se hur andra ser på saker och ting och att ”etablera gemensamma möjligheter”.

Kroksmarks erfarenheter är hämtade från handledning av doktorandgrupper, men är relevanta även för en ledningsgrupp och pekar på det faktum att när handledning fungerar som bäst tar en arbetsgrupp chansen att samverka på ett annat sätt än i den vanliga mötes-vardagen. Och handledarens roll är här helt central: En skicklig handledare gör så att invanda status- och kommunikationsmönster bryts, alla deltagare blir lika behandlade, får talutrymme och blir motiverade att anstränga sig för gruppens bästa.

Hur skapar man då förutsättningar för att ledningsgruppens handledning ska präglas av de här kvaliteterna, utöver det självklara att alla i gruppen ska ge sitt godkännande till både upplägg och handledare? Just handledaren som person är viktig, både att hen inger förtroende och har rätt kompetens. En fallgrop är, som jag ser det, att handledning traditionellt främst har fokus på individens behov i gruppen, såsom en lärares behov av att få dryfta en utmanande undervisnings-situation, inte en arbetsgrupps gemensamt formulerade behov samt i förlängningen dess resultat. Långt ifrån alla handledare är vana att hantera den typ av grupprocess som krävs för att åstadkomma det i en ledningsgrupp.

Även upplägget behöver tänkas igenom noga i förväg. Boalt Boëthius och Ögren presenterar i sin bok en modell för hur man kan beskriva de fenomen som kan observeras i arbetsgrupper; det ”dynamiska kraftfält” som exempelvis en grupp som får handledning omfattas av i form av organisatoriska ramar, kärninnehåll och gruppens relationer och samspelsprocesser. När en handledningsinsats inte fungerar beror det ofta på att man inte haft syftet och de olika rambetingelserna klara för sig. Deras modell kan vara ett redskap för att säkerställa att upp-lägget svarar mot gruppens och hela förskolans/skolans behov.

Men även alla vanliga ledningsgrupps­möten borde kunna ha de här kvaliteterna! En ledarskapsfilosof har sagt att varje positivt möte med någon annan, på jobbet eller i våra privata relationer, i grund och botten är ett möte med sig själv; med det inom oss själva som skänker mening och tillfredsställelse. Så även om man tycker att det är andras fel att jobbmötena blir dåliga finns det en väg framåt som alltid kan prövas: att rikta blicken mot sig själv.

Ett sätt att börja kan vara att skaffa Tomas Gustavssons och John Johanssons Ledarskapsdagbok – boken för din utveckling, där tanken är att utveckling sker genom eget reflekterande, skrivande och träning. Ännu bättre är förstås om alla i ledningsgruppen är beredda att göra samma sak: ödmjukt och nyfiket pröva nya sätt att förhålla sig till själva, varandra och till verksamheten. Tänk så mycket energi det skulle kunna frigöra – utan en enda timmes extern handledning.

 

Siv Boalt Boëthius och Marie-Louise Ögren Möjligheter och utmaningar i grupphandledning – teori och verklighet  Studentlitteratur (2012)

 

 

 

 

 

Tomas Kroksmark och Karin Åberg (red.) Handledning i pedagogiskt arbete Studentlitteratur (2007)

 

 

 

 

 

Tomas Gustavsson & John Johansson Ledarskapsdagbok – boken för din utveckling TUK Förlag (2014)

 

 

 

 

 

ur Lärarförbundets Magasin