Ingår i temat
Olämpliga lärare
Läs senare

Vem passar att bli lärare?

TemaVarje missad avrådan blir ett problem för skolan. Men att under utbildningen avråda någon från att bli lärare är ett känsligt och svårt samtal som kräver kompetens. En kompetens som inte alltid finns.

30 Sep 2010

Lärarutbildningarna har ofta kritiserats för att alltför sällan avråda studenter från yrket. Är det en rättvis bild?

Ja, i alla fall tidigare, menar professor Anders Arnqvist – i många år lärarutbildare men i dag dekan för estetisk-filosofiska fakulteten vid Karlstads universitet.

Men han anser att det under de senaste åren har blivit bättre.
­

– Nu finns det på de flesta lärosäten mer eller mindre tydliga kriterier för hur studenter ute på verksamhetsförlagd utbildning (VFU) ska bedömas.

Det är framförallt frågor om läraren som ledare för elevernas lärande som har kommit upp på dagordningen på ett helt annat sätt än tidigare. På 1980-talet skulle läraren i större utsträckning vara vägledare och frågan om ledarskap i klassrummet fanns inte alls med i diskussionen.

– I dag pratas det mycket mer om ledarskap. Lärare måste ha sådana kvaliteter, vilket de senaste utvärderingarna av lärarutbildningarna har visat att många studenter saknar. I och med att ledarskapet har lyfts fram tror jag vi har blivit bättre på att prata med dem som inte klarar av att vara ledare i klassrummet. För det är därför vissa inte riktigt klarar av att vara lärare.

Studenter som inte blir godkända på sin VFU brukar få en eller två chanser till, ofta med särskild stöttning.

– Det är ju mycket som kan hända under en tre- eller fyraårig utbildning och som gör att man inte funkar just den gången.

Eftersom VFU-perioderna kommer vid olika tidpunkter under utbildningen kan man följa upp studenterna från en termin till nästa, men viktigt är att det är samma bedömare vid de olika tillfällena, anser Anders Arnqvist.

Uppföljningen underlättas också av om man – som många lärosäten – har sina studenter inom samma skolområde under hela utbildningen.

– På det sättet tror jag att det är mycket bättre i dag. Förr var kontakten med skolorna sämre, man hade inte tydliga kursplaner för VFU och inte tydliga kriterier för bedömning av studenterna. I och med förändringarna har det också blivit lättare att avråda.

Men det förekommer inte så ofta. Och det är klart att varje missad avrådan blir ett problem för skolan när det kommer ut någon som inte passar för yrket, säger Anders Arnqvist. Han har inga siffror men uppskattar att det är mindre än fem procent av studenterna som avråds.

– Det verkar som de flesta som avråds gör studieuppehåll och sedan väljer en annan yrkesbana.

Har han då själv mött någon student som han ville avråda?

– Ja, och det är förstås ett känsligt och svårt samtal. Det handlar ju om personer som har satsat mycket tid och energi på ett yrke som de tror att de passar för. När de sen kommer ut i verkligheten och känner att det inte var så, då behövs det någon utifrån som talar om det. Men att byta livsväg och yrkeskarriär vill man helst komma på själv.

I Karlstad brukar avrådande samtal skötas av en utbildningsledare från universitetets lärarutbildningskansli plus aktuella lärare. Anders Arnqvist påpekar den psykosociala aspekten, att det behövs kompetens för sådana här samtal. En kompetens som kanske inte finns på alla lärarutbildningar, vilket möjligen gör att man drar sig för att avråda studenter, tror han.

– Men nu inser man väl att det här är en kompetens som vi måste bygga upp och då kommer förutsättningarna att bli bättre.

Från 1 juli 2012 krävs enligt regeringens förslag legitimation för att vara behörig att undervisa och anställas utan tidsbegränsning. Efter sin examen ska den nyblivna läraren då göra ett introduktionsår och kan sedan – efter att ha bedömts som lämplig för yrket – få legitimation.

Anders Arnqvist tror att det föreslagna året är bra som en ytterligare kvalitetsgaranti för att skolan får de lärare som den behöver. Samtidigt beklagar han att det hittills är så få kAnders Arnqvistommuner som har infört den introduktion som man började tala om redan för flera år sedan.

– I de flesta kommuner arbetar fortfarande nyexaminerade på samma villkor som erfarna lärare. Det är synd att det inte blev som det var tänkt, introduktion i yrket är väldigt viktigt. Möjligen är den nu föreslagna modellen ett steg i den riktningen, vi får väl utvärdera systemet med legitimation och se om det underlättar yrkesstarten.

I Lärarutredningen, som ligger till grund för förslaget, kallades det provår men regeringen anser att introduktionsperiod är ett bättre uttryck. Provår kan uppfattas som ett år som ingår i utbildningen, menar man. Vilket det alltså inte gör, även om det är ett krav för att få legitimation och därmed en förutsättning för att bli behörig och tillsvidareanställd.

Och även om Anders Arnqvist är positiv till introduktionsåret ser han problem med att läraren inte är färdig i och med avslutad utbildning. På något sätt blir det två delar av en examen – för att bli godkänd lärare krävs både lärarexamen och intyg om lämplighet efter slutförd introduktion.

Men han har svårt att tänka sig, att de som har blivit godkända på utbildningen skulle underkännas när de kommer ut på en skola eller förskola – givet att det inte händer något dramatiskt.

– På något sätt måste ändå kommunerna och arbetsgivarna komma med i bedömningen av studenterna. Men det måste finnas ett samtal mellan utbildning och kommun, så att kommunerna inte ställer andra krav än utbildningen gör. Om en lärare först har blivit väl godkänd men sen inte alls passar i yrket när skolan gör sin bedömning, då blir det som två parallella system.

Det måste också till en samordning så att både kommuner och skolor har likartade kriterier för att bedöma lämplighet, påpekar Anders Arnqvist, Och så förstås mentorer med utbildning och tid för uppdraget.

I Umeå har mentorskap stått på dagordningen från år 2000. Från att ha varit ett projekt har det utvecklats till ett reguljärtprogram, inductionsprogrammet.

Lennart Stenmark, områdeschef och rektor inom Ersboda skolområde, minns fortfarande blicken hos en av de nyutbildade lärare som haLennart Stenmarkn anställde för några år sedan.

– Den tacksamhet som strålade ut när jag talar om att han kommer att få en mentor. Den här delen i programmet har varit fantastisk.

Lennart Stenmark tycker att lärarutbildningen borde vara tuffare på att avråda studenter från yrket, särskilt när skolan signalerar att det inte går bra. Han anser att VFU-handledarna har en viktig men ibland också svår roll när de i sin bedömning ska uttrycka vad de verkligen anser om studentens lärarförmåga.

– Några lärare har jag fått stödja och uppmana att skriva som det faktiskt är. Samtidigt vet alla att det är nödvändigt, att det är det enda incitamentet att tydliggöra för lärarstudenter att de inte är lämpliga.

Han har ingen hel bild av vilken effekt det har haft, men berättar att studenter som enligt skolans bedömning inte fungerar som lärare ibland har kommit tillbaka på ny VFU.

– Det är inte ofta men det är för ofta.

Lennart Stenmark hoppas på att den nya lärarutbildningen medför en förbättring. Han har hört att man vid Umeå universitet planerar för en längre VFU på en termin, vilket han menar är ett gott tecken.

– Då blir praktiken mer seriös, studenterna får en större inblick och inte minst bättre möjligheter att öva på ledarskapet i klassrummet, som i dag är den stora utmaningen. Om det i stället för tre veckor blir en hel termin kan handledarna lättare dra med sig studenterna i alla olika arbetsuppgifter.

Att det efter examen blir ett introduktionsår ser Lennart Stenmark som ett lyft och en markering av hur viktigt det är med förståelse för hela läraruppdraget. Han menar också att systemet ger en möjlig utgång utan att det behöver bli en katastrof.

– Då kan den nya läraren komma fram till att det här passar inte mig. Det går att hoppa av utan att känna sig totalt misslyckad.

Han tillägger att om någon hunnit så långt som till introduktionen, då måste det vara närmast osannolikt att personen bedöms som olämplig.

– I synnerhet om man tar frågan på allvar och vässar systemet på vägen fram. Det bygger förstås på att man under utbildningstiden stoppar dem som man ser inte kommer att fungera som lärare.

Lennart Stenmark har varit rektor i tjugo år och kan bara komma på en gång då han har anställt en olämplig lärare, något som visade sig i mötet med eleverna.

Det var en total miss av mig, jag blev grundlurad, konstaterar han.

Den läraren har i dag blivit ett bekymmer på en annan skola.

Lärarlegitimation

I elfte timmen före valet skickade regeringen en remiss om lärarlegitimation till Lagrådet.

Förslaget innebär:

  • Legitimation ska visa lärares och förskollärares behörighet. Fritidspedagoger och förskollärare som även har ett ämne/ämnen kan bli legitimerade i delar av grundskolan.
  • För nya lärare krävs ett introduktionsår med mentor.
  • Skolverket tar fram kompetensprofiler för likvärdig bedömning.
  • Ansökan om legitimation görs hos Skolverket. Yttrande från rektor eller förskolechef om lämplighet bifogas. Nya lärare betalar en avgift.
  • Förslagen ska träda i kraft 1 juli 2011 och börja tillämpas fullt ut ett år senare.
  • Utbildade lärare och förskollärare som har arbetat minst ett läsår kan ansöka om legitimation så snart lagen träder i kraft. Ingen avgift tas ut.
  • Legitimation krävs för fast anställning och för att få sätta betyg.
  • Det gäller inte modersmålslärare och yrkeslärare, den som undervisar i tvåspråkiga skolor eller i vissa fristående skolor med viss pedagogisk inriktning, vilket avser Waldorfskolor.
  • Övergångsregel om att lärare utan legitimation får sätta betyg fram till juli 2015.
  • Legitimation kan omprövas och återkallas. Sköts av Lärarnas ansvarsnämnd placerad inom Skolverket.

 

Skotsk modell med två alternativ

Skottland har ofta framhållits som en modell för det svenska förslaget om legitimation. Alla skotska nyexaminerade lärare måste göra en provperiod för att visa att de håller måttet och kunna få ”full registrering”, som det kallas.

Men introduktionsåret, induktionsprogrammet ”Teacher Induction Scheme”, är inte det enda sättet utan det finns också ett annat alternativ, ”Flexible Route”. Den vägen rymmer flera möjligheter, till exempel att arbeta som resurslärare eller vikarie, som lärare i privata skolor eller välja att göra sin prövotid utanför Skottland.

Den flexibla vägen tar dock längre tid än induktionsprogrammet, minst 270 dagar jämfört med 190, vilket är ett skolår.

I induktionsprogrammet garanteras de nykvalificerade lärarna en ettårig praktikplats med en erfaren mentor i någon av de fem kommuner som de har önskat sig till. Hur många provlärare som man har plats för avgörs i varje kommun.

Under provåret får lärarna en bestämd lön (21 430 pund från april i år), ägnar högst 70 procent av en heltid åt lärararbetet och resten av tiden åt sin egen professionella utveckling.

Efter avslutad godkänd prövotid blir man en fullvärdig lärare med den kvalitet som krävs av The General Teaching Council (TGC), den myndighet som sköter registreringen, Ungefär två procent av provlärarna lever inte upp till kraven och blir underkända av skolan. TGC har också hand om avregistrering av lärare som av olika skäl inte längre bedöms som lämpliga.

Skottland gör för närvarande en bred översyn av sin lärarutbildning, inklusive provperioden. Särskild vikt läggs vid hur väl lärarutbildningarna kan möta framtidens behov. Rapporten ska vara klar i slutet av året.

England och Wales har ett liknande system som Skottland med provperiod, mentor, tid för egen utveckling och registrering men garanterar inte praktikplatser.

ur Lärarförbundets Magasin