Läs senare

Vilket krav ställer tillsynsansvaret på skolledare och lärare?

02 Dec 2010

Fråga Vi har på skolan (en 7–9-skola) inget förbud för eleverna att lämna skolområdet. Det gör att våra elever under håltimmar, luncher och ibland om de skolkar lämnar skolområdet under dagen. Hur ser ansvarsfrågan ut om det händer eleven något, till exempel en trafikolycka? Hur ser ansvarsfrågan ut om eleven snattar, klottrar eller begår annat brott?
Kerstin

Svar Under den tid som barn och unga är i skolan har huvudmannen och personalen i skolan ansvaret för att de får den tillsyn och omsorg de behöver för en trygg och säker skolmiljö. Detta framgår av skollagen, arbetsmiljölagen och av praxis. Tillsynsansvaret gäller även för de frivilliga institutionerna (förskolan och fritidshemmen) och är kanske som allra påtagligast i förskolan. Ansvaret för omsorgs- och tillsynsansvaret tunnas ut i och med att barnen uppnår högre ålder och mognad, men ett grundläggande tillsynsansvar kvarstår till och med gymnasiet. Något direkt svar på vilken tillsyn som krävs i en viss situation finns inte preciserat.

En gemensam utgångspunkt för att bedöma vilket ansvar som gäller i olika situationer är hur tillsynsansvaret formuleras för vårdnadshavare i föräldrabalken. Där framgår att vårdnadshavaren ska se till att barnets behov av omsorg, trygghet och fostran tillgodoses, samt att barnet ska få den tillsyn som behövs med hänsyn till ålder, utveckling, och övriga omständigheter. För att hindra att barnet skadar sig självt eller någon annan har vårdnadshavaren ansvaret för att det står under uppsikt eller att lämpliga åtgärder vidtas.

Ett fall i Högsta domstolen, HD, gällde ett skadeståndskrav mot en kommun som var arbetsgivare för personalen på ett fritidshem, där ett barn hade skadat ett annat barn med ett stämjärn. HD uttalade att det för barnens sunda utveckling är viktigt att de tidvis får sysselsätta sig utan närmare övervakning och att de efter hand får lära sig att ta ett större ansvar för vad de gör. Foto: Fredrik HjerlingHD konstaterade också att det varken var önskvärt eller genomförbart att barnen (7–12 år) på fritidshemmet skulle stå under ständig uppsikt. Barnen och deras föräldrar hade samtidigt befogade anspråk på att miljön i fritidshemmen var säker och tillsynen betryggande.

I detta fall hade potentiellt farliga verktyg lämnats framme. För att de anställda skulle ha visat tillräcklig omsorg krävdes att de planmässigt hade gett barnen träning och instruktioner om hur verktygen skulle användas. Dessutom krävdes att de skulle ha en välgrundad anledning att utgå från att barnen följde de lämnade instruktionerna. Så var inte fallet. De anställda kände till att barnen då och då hade använt verktygen på ett sätt som inte var meningen. Eftersom detta inte hade kompenserats med direkt uppsyn ansåg HD att de hade varit vårdslösa. Därför blev kommunen, som arbetsgivare, skadeståndsskyldig.

Slutsatsen är att skolorna ska arbeta medvetet och planmässigt för att minimera de risker som finns och att det får ställas något högre krav på institutioner än på vårdnadshavare.

Tillsynsansvaret för skolan gäller inte bara under den schemabundna skoltiden utan även under en viss tid före och efter skoldagens början, enligt Justitieombudsmannen, JO. Lokala förhållanden och behov avgör den närmare omfattningen.

När en elev avviker från skolans område måste skolan vidta de åtgärder som är rimliga, med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet, för att eftersöka eleven och informera föräldrarna. Rutiner för vilka åtgärder som ska vidtas när en elev avviker måste finnas. Omständigheter som behöver vägas in, utöver elevens mognad och ålder, kan vara tillgång på personal, vad som hände innan eleven avvek från skolan, risker i omgivningen och dylikt. Detta framgår av ett uttalande av Skolverket i ett ärende som rörde en särskoleelev.

Den 12-åriga eleven hade sprungit från klassrummet i ett upprört sinnestillstånd och lämnade skolan för att ta sig hem. Hon hade långt hem och eftersom hon var särskoleelev med språksvårigheter var hon i större behov av stöd och tillsyn än den genomsnittliga 12-åringen. Eftersom det hade dröjt flera timmar innan kommunen aktivt letade efter eleven och sökte kontakt med elevens vårdnadshavare hade kommunen brustit i fråga om tillsyn och omsorg, menade Skolverket.

För att bedöma i vilken omfattning det är befogat för skolan att begränsa elevernas rörelsefrihet med hjälp av ordningsföreskrifter har det betydelse vilka normer som allmänt gäller i samhället och i skolan för en viss ålderskategori. Eleverna ska med stigande ålder få en utsträckt personlig frihet. Samtidigt ska skolan kontinuerligt göra professionella bedömningar av tillsynsbehovet med hänsyn till omständigheterna. Det innebär att det kan bli aktuellt med fostrande åtgärder, tillsägelser, ordningsregler, extrainsatser och restriktioner. Restriktioner måste vara väl motiverade och svara mot ett verkligt behov. Det får aldrig bli fråga om en kollektiv bestraffning.

I den nya skollagen, SFS 2010:800, har rektor och lärare i alla skolformer, inklusive fritidshemmen (men inte förskolan), fått uttryckliga befogenheter att vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som behövs för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elev som stör ordningen. Denna allmänna bestämmelse gäller enbart rektor och lärare och befogenheterna gäller inte bara då en lärare, till exempel i en klassrumssituation, är den som har ansvaret för den omedelbara tillsynen av eleverna.

Skolan har, oavsett om det är tillåtet för eleverna att lämna skolområdet eller inte, alltid en skyldighet att verka för att eleverna inte skolkar. Har det förekommit problem med att elever har snattat eller ägnat sig åt skadegörelse under skoldagen, på håltimmar eller lunchrast, ska skolan ta upp detta med både elever och vårdnadshavare. Skolan har en viktig roll men vårdnadshavaren har det grundläggande ansvaret för att fostra sina barn. Huvudansvaret är alltså vårdnadshavarnas.

Kom också ihåg att skolans personal, enligt socialtjänstlagen, ska göra en anmälan till socialtjänsten så snart det finns anledning att anta att den kan behöva agera till skydd för barnet. En underlåtenhet att anmäla kan leda till straffansvar för tjänstefel, enligt brottsbalken. Som lärare kan man vidare, enligt ett särskilt straffstadgande i brottsbalken för fostrare av barn, ha en skyldighet att ingripa för att förhindra att en elev begår ett brott. Brister i tillsynsplikten kan också leda till ansvar för olika vållandebrott.

För barn som gör sig skyldiga till brott gäller en 15-årsgräns för straffrättsligt ansvar. När det däremot gäller skadestånd har även barn under femton ett ansvar, om än begränsat, för skador som de vållar. Från och med 15 års ålder har de vanligtvis fullt ansvar för skador som de har orsakat. Dessa åldersgränser bygger på att 15-åringar anses ha nått en sådan mognad att de självständigt kan ansvara för sina handlingar.

För att understryka vårdnadshavares ansvar för sina barn har lagstiftaren från den 1 juli i år infört en ny bestämmelse i skadeståndslagen som innebär att vårdnadshavare har ett så kallat principalansvar för skador som har orsakats av brott som deras barn har begått.

Som anställd är man personligt skadeståndsansvarig endast om det föreligger synnerliga skäl. Det betyder att det krävs uppsåt eller grov vårdslöshet. Arbetsgivaren har principalansvar för skada som anställda orsakar.

Fråga förbundsjuristen

Har du frågor om juridik, skriv till

chefochledarskap@lararforbundet.se

ur Lärarförbundets Magasin