Läs senare

»Yogan läkte mig«

StressTidigare förskolechefen Sanna Byrsell hjälper andra att återfå balansen i livet. Yoga och meditation var också hennes egen väg tillbaka från utmattning.

av Enikö Koch
28 Mar 2017
28 Mar 2017
Kum Nye-yoga är en traditionell tibetansk, buddhistisk yogaform. Det finns bara fyra utbildade lärare i Sverige, en av dem är Sanna Byrsell.
Foto: Anders Andersson

Andas in, håll andan, håll andan, håll andan och andas uuuut.

Sanna Byrsell håller en av sina yogaklasser i Hotel Continentals vackra sekelskifteslokal mitt i Halmstad. Det är Kum Nye-yoga, en tibetansk buddhistisk yogaform med långsamma rörelser och meditativa inslag.

Vi sluter ögonen. Sanna Byrsells behagligt varma röst ber oss att tänka på en bild, en situation då vi upplevt stark lycka. Vi andas långsamt, håller händerna på knäna, ser bilden framför oss. Hon ber oss tänka bort själva bilden, men behålla känslan. Vi lär oss, genom hennes instruktioner, att låta känslan av glädje fylla kroppen. Och nu kommer momentet där hon vill att vi ska vidga den här känslan av lycka även till världen utanför oss. Det är inte lätt att beskriva den här typen av inre rörelser, Sanna Byrsells yoga känns mer som en stretchning för själen än för kroppen. Själv kallar hon den passande nog för en ”inre massage”.

Vi är helt enkelt inte skapta för att göra tusen saker samtidigt.

Efter en timme är jag, och troligen de flesta av oss, varmare och lugnare. Av de tiotalet deltagare har flera varit med förr, men ett par är nya den här tisdagskvällen.

Medan Sanna Byrsell fortsätter med nästa klass, på en mer avancerad nivå nu, sätter sig några av de andra i köket över en kopp te. Det visar sig att de har gjort en liknande resa som sin yogaledare och är på väg tillbaka efter utmattningssyndrom. De är här för att komma bort från stress och krav en stund, slappna av och bli stärkta. En kvinna berättar om tiden strax före kollapsen:
– Jag märkte inte ens att jag var stressad. Jag var bara mest sur och irriterad, men var väldigt lösningsfokuserad hela tiden. Allt skulle gå att fixa.

Sanna Byrsell har inte stängt dörren till att bli skolledare igen. Ledarskaps- och utvecklings­frågor intresserar henne fortfarande.
Foto: Anders Andersson

Dagen efter yogan möts vi igen på Tylösands strand. Sanna Byrsell bor ett stenkast från sanddynerna och det vidsträckta, i dag helt stilla, havet. Hon ler och berättar att det är här hon brukar promenera och få återhämtning. Det är först när vi kommer in på hennes egen historia som leendet bryts. Ibland söker hon efter orden. Och hon vill helst inte att vi ska fastna där, varken i begreppen eller det som har hänt. Men hon berättar ändå kort om en situation, en period i livet, som säkert fler förskolechefer känner igen sig i.

Hon blev chef igen efter att i 14 år ha jobbat som gymnasielärare. Tre förskolor skulle hon leda, och snart efter att hon börjat fick hon uppdraget att lägga ner en av dem. Därför blev starten svår, förtroendekapitalet naggat i kanten när personal skulle sägas upp och ledningens stöd var otillräckligt. Hon försökte lösa allt ändå, jobbade på med höga krav på sig själv. Hon höll i gång på många fronter samtidigt, och när tiden inte räckte till fortsatte hon hemma på kvällen.
– Förskolechefsjobbet är ett så stort uppdrag. Man är strateg samtidigt som man måste vara operativ. Vi hade en fantastisk kvalitetsutvecklare, men jag hade behövt mycket mer stöd från min chef.

Sanna Byrsell berättar hur hon själv fick söka hjälp från kvalitetsutvecklaren, personalenheten och företagshälsovården för att reda upp olika situationer i verksamheten. Främst av allt saknade hon engagemanget från sin chef. Tiden före sjukskrivningen beskriver Sanna Byrsell som en period då allt prioriterades bort, bara jobbet fanns kvar.
– Först skalade jag bort vänner, sedan även min egen yogaträning. Det fanns inte så mycket ork.

Hennes familj märkte förstås förändringen, men hon hade svårt att erkänna sin svaghet, till och med för sig själv. Sanna Byrsell tycker att det är viktigt att berätta för andra hur man mår, men i det läget var det svårt.
– Det var så mycket skuld och skam kring det, att inte klara sig. Som chef har man också ett ansvar för sina medarbetare och dessutom ett ansvar gentemot sin chef.

Hon fick stöttning av både kollegor och andra i att se att utmattningen inte handlade om hennes person utan om hennes yrkesroll.

Yogan, som hon återupptog så fort hon orkade, hjälpte henne att komma i balans igen.
– Det var viktigt att träffas i grupp där det inte fanns någon prestation. Det handlade om att stilla sinnet.

Tylösands vida stränder erbjuder återhämtning och avkoppling för Sanna Byrsell som bor ett stenkast bort.
Foto: Anders Andersson

Sanna Byrsell hade tidigare lett andra typer av yogaklasser, men gick en utbildning för att bli Kum Nye-ledare efter att ha testat yogaformen. För just återhämtning tycker hon att den är bäst lämpad.
– Den är som ett läkande verktyg för kroppen. Man kommer åt ett annat, djupare system i sig själv.

I sina yogaklasser har Sanna Byrsell mött många högpresterande personer både inom skolan och andra branscher, som har gått in i väggen. De har berättat för henne hur de började ha för många lösa trådar runt sig, efter långa perioder av för hög arbetsbelastning.
– Vi är helt enkelt inte skapta för att göra tusen saker samtidigt, konstaterar hon.

Att hjälpa andra att hitta tillbaka till ett liv med större balans har stärkt henne själv.
– Det är något jag kunde göra, även när jag själv var sjuk. Jag kunde inte gå upp för att ge yogan till mig själv, men att hålla kurs för andra gick. Jag gjorde det en gång i veckan även när jag mådde som sämst.

Efter en promenad på stranden äter vi lunch på Tylösands hotell dit Sanna Byrsell gärna går då och då. Hon bor så nära att hennes hus kan skymtas från hotellets parkering. Väl inne hälsar hon inte bara på personalen, utan även på några unga vuxna som förser sig från lunchbuffén. Det visar sig vara hennes gamla gymnasieelever.
– Det är så roligt att se dem så här några år senare igen.

Vi pratar om skolans värld, om att hon inte riktigt har släppt den. Hon har visserligen slutat på sitt arbete som förskolechef men lämnar dörren öppen för nya chefsjobb i framtiden. Sedan några veckor är hon inte längre sjukskriven och den aktuella frågan är vilka jobb hon ska söka, eller om hon ska satsa på egen verksamhet.
– Förskolechefsjobbet är inget omöjligt jobb, men det kräver mycket. Samtidigt är det också ett väldigt meningsfullt arbete. Det vore bra om det fanns mer tid för det pedagogiska innehållet och bättre förutsättningar att hinna med.

Sanna Byrsell ler igen när hon pratar om framtiden, ibland blickar hon ut genom hotellets stora fönster mot havet. Drömmarna handlar om att fortsätta leda, om inte en hel förskola eller skola, så i alla fall många yogaklasser i skolan. Hon har ungefär tio år kvar i yrkeslivet, konstaterar hon, och får frågan var hon befinner sig om fem.
– Då är jag ute på skolor och arbetar med att utbilda lärare i barn- och tonårsyoga, i att hantera stress. Det tror jag kommer att behövas mer av framöver.

Alla artiklar i temat Hur mycket tål en chef? (9)

ur Lärarförbundets Magasin