Läs senare

Bland trollkonstnärer och politiska utspel

av Gertrud Svensén
18 maj 2018
18 maj 2018
Gertrud Svensén, chefredaktör.

”Antalet blivande lärare som tar examen de närmaste åren räcker inte. Andra lösningar måste till, som att locka tillbaka pedagoger som sökt sig till andra branscher. Det handlar alltså om att göra skolan mer attraktiv som arbetsplats.”

Det här hade kunnat vara en beskrivning av läget i år. Men raderna i TT-telegrammet är från i juni 2002. Redan då utbildades för få lärare och alltför många redan yrkesverksamma sökte sig bort från skolan.

Vi vet att lärare är överrepresenterade i sjukskrivningsstatistiken och att både skolledare och lärare dignar under en orimlig arbetsbelastning. Det är också ett faktum att lönen fortfarande är jämförelsevis låg och att resurserna ofta är alldeles för knappa.

Det krävs mer än ­schysta ­villkor – det fordras respekt.

Men det krävs mer än schysta villkor för att en arbetsplats ska vara attraktiv. För det fordras respekt för yrkeskunnandet och tillit till professionen. Det krävs att ägare, beslutsfattare och förståsigpåare inser vikten av att lyssna på dem som besitter den djupaste kunskapen om arbetsplatsens behov och potential. Annars riskerar förändringar att träffa snett och åstadkomma helt andra resultat än de önskade.

Den svenska skolan har under en lång rad av år framställts som en verksamhet på dekis. Inte bara på grund av Pisa-ras och sjunkande likvärdighet – i den kritiska bilden av skolan ingår flumpedagogik, regellöshet och lärare som överlåter lärandet på eleverna själva. Vem vill inte hjälpa till att få en sådan bransch på rätt köl?

Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet har sammanställt väljarnas viktigaste frågor vid riksdagsvalen sedan 1979. Det året var det bara 6 procent som tyckte att utbildning var den fråga som hade störst betydelse för vilket parti de skulle lägga sin röst på. 1988 var det 2 procent. I valet 2014, däremot, svarade 41 procent att skolan var den fråga som avgjorde deras val av parti.

När en fråga hamnar högt upp på den politiska dagordningen riskerar den att bli ett medel för partierna att profilera sig och visa handlingskraft. Det främjar inte nödvändigtvis utvecklingen, eller den berörda professionens ställning. En förklaring som ofta nämns till det finländska skolundret är att skolan där inte är politiskt laddad och därför inte utsätts för snabba skiften. I stället råder politisk konsensus och en stark tillit till lärarnas professionalitet.

Här i Sverige haglar utspelen om skolan redan tätt i vårens valrörelse: Tidigare betyg, förstatligande, stopp för religiösa friskolor och mobilförbud är bara några. Få är förslagen som gynnar professionens ställning eller tar tag i de riktigt stora utmaningarna.

Fram till år 2031 behöver det examineras 227 000 lärare och förskollärare för att täcka behoven. Blir kullarna mindre försämras behörighetsläget ytter­ligare. Då kommer det att krävas ännu större färdigheter i att trolla med knäna, något skolledare redan tvingas excellera i. I temat för detta nummer kan du läsa hur kollegor klarar vardagen med alldeles för få behöriga lärare och förskollärare.

ur Lärarförbundets Magasin