Läs senare

De tar fart tillsammans

Förändra skolkulturenFörskole­chefer i Mölndal har styrt personalen mot mer samarbete.

av Emilie Stendahl
04 Okt 2018
04 Okt 2018
Förskolläraren Ajla Besic gillar att personalens samarbete gjort alla barn till allas. Foto: Emelie Asplund

När förskolechefen Camilla Stensholm insåg att rektorerna på ­skolor i Mölndal såg skillnad i hur väl rustade barnen var för förskole­klass blev hon betänksam. I skolan var det allmänt känt att barn från vissa förskolor hade lärt sig mer och var bättre förberedda inför skolan än andra.

Likvärdigheten i kommunens förskolor haltade, med andra ord. Så hur kunde man råda bot på det?

Samma fundering hade även en annan förskolechef, med det förvillande lika namnet Camilla Stenman Svensson.
– Det var där det började, säger Camilla Stensholm och nickar mot chefskollegan som hummar instämmande.
– Vi möttes i det.

Vi vågar testa. Blir det inte som vi tänkt får vi tänka nytt.

De två cheferna sitter i ett mötesrum vars väggar är vita och rena och där det luktar svagt av plast och målarfärg. I ett hörn står fortfarande några ouppackade flyttkartonger. Balltorpskogens förskola är alldeles ny – inflyttningen påbörjades bara en vecka tidigare.

Men nu pratar de inte om allt det nya som väntar, utan försöker sammanfatta hur det sett ut i deras områden tidigare. I korthet: Chefsbytena hade varit många. Förskollärarna få. Tiden för att diskutera läroplan och visioner för arbetet snålt tilltagen. Många i personalen hade jobbat länge på en och samma avdelning.

Få personalen att börja dela

Formulera en tydlig ­vision av hur ni önskar att kulturen ska vara och varför.

Uppmuntra fler till att lyfta blicken och se hur kollegan eller grann­avdelningen jobbar.

Ge tid för reflektion.

Se till att den pedagogiska utvecklingstiden används gemensamt i någon form.

Kartlägg vilka behov som finns hos just er.

Tydliggör roller och förväntningar.

Hitta en chefskollega i närområdet att dela ­ledarskapet med.

Källa: Camilla Stenman Svensson och Camilla Stensholm

Sammantaget krävdes det en kulturförändring mot större öppenhet och samarbete över gränser på förskolorna för att säkra likvärdigheten, så att det goda arbetet som gjordes inte stannade på en avdelning eller ens en förskola, resonerar de.
– Målet har varit att få fler att lyfta blicken. Få dem att känna att ”som förskollärare har jag ett uppdrag att inte bara se till det lilla på avdelningen utan till hela området – så att jag i min kapacitet kan gagna fler”.

För att nå dit har de arbetat på flera sätt. Ett konkret exempel är att de låter personal byta avdelning eller förskola med varandra under en till två dagar. Efter varje byte ges tid till reflektion, antingen tillsammans med den de bytt med, eller ihop med hela arbetslaget, beroende på hur personalen väljer att lägga upp det.

Till en början skedde utbytet inom en och samma förskola, bland annat därför att avdelningarna fungerade likt isolerade öar. I dag sker utbytet mellan förskolor och förskoleområden, beroende på vilka behov av kompetensutveckling som finns.

Den här delningskulturen uppmanar cheferna till även annars.
– Det handlar också om hur vi dokumenterar, för det är också en möjlighet att dela tips och idéer med andra, säger Camilla Stenman Svensson.

Att dela med sig av sitt pappersarbete eller planering har inte alltid fallit sig helt naturligt. ”Varför ska jag bjuda på det som jag slitit att sammanställa?” har en invändning varit.
– Tills man ser att man får något själv nästa gång! säger Camilla Stensholm.

Förskolecheferna Camilla Stensholm och Camilla Stenman Svensson gör eleverna sällskap på gården. Foto: Emelie Asplund

Kanske spelar även deras nära arbete som chefer viss roll för att kulturen av samarbete slagit igenom allt mer, funderar Camilla Stenman Svensson. För även om de har eget ansvar för ett antal förskolor var, med lönesamtal och medarbetarsamtal var för sig, arbetar de tillsammans i många andra frågor.
– Vi möts löpande och byter av varandra. Jag kan säga att ”det här kan inte jag, utan vi får ta hjälp av Camilla”. Vi vågar visa vår okunskap, säger hon och får genast medhåll.

Kulturen de strävar efter att etablera ska vara sådan att ingen ska känna att de måste kunna allt. Eller veta allt på förhand.
– Vi vågar testa. Vi kör på i tre månader och sedan utvärderar vi. Blev det inte som vi tänkt, får vi tänka nytt, säger Camilla Stensholm.

En annan konkret och viktig fråga för chefen är att organisera kalendariet på ett sätt som gynnar en kultur av samarbete, säger Camilla Stenman Svensson. Att vara tydlig.

All personal är med i någon av de olika lär­grupper som finns på enheterna, med inriktning mot språk, litteratur, digitalisering eller miljö och skapande.

Relativt nytt är deras system med baspedagoger, det vill säga en förskollärare per avdelning som fått särskilt ansvar för det systematiska kvalitetsarbetet. Det har inte varit helt okontroversiellt att införa – det funnits en oro för att baspedagogen skulle anses förmer. En lillchef på avdelningen.

När cheferna kunde hänvisa till litteratur och forskning som visade att den här strukturen varit framgångsrik, accepterades förändringen på ett annat sätt. Nu möts baspedagogerna med lednings­gruppen varje månad och pratar om hur det går på avdelningen och vad de behöver stöttning med.

Ibland får man bara säga: Nu ska vi göra det här.

En tydlig rollfördelning med ordentliga uppdragsbeskrivningar är alltså en förutsättning för att samarbetet ska löpa väl, och en uppgift för ­chefen att ordna, så att förväntningarna på kollegan är rimliga, anser de.

Men även om kulturen successivt kan sättas med relativt enkla grepp, som att öka utbytet och planera för möten och reflektion tillsammans, finns det förstås gånger då chefen stöter på patrull.
– Ibland får man bara säga: Nu ska vi göra det här, säger Camilla Stenman Svensson och nickar beslutsamt med armarna i kors.
– Då får man inte stå kvar på perrongen utan kliva på tåget även om det är obekvämt. Vi har en skyldighet att driva vissa saker.

En bit därifrån, en stund senare, inne på avdelningen Tingeling på Katrinebergs förskola är belysningen nedsläckt och stämningen dämpad. Det är efter lunch och de yngsta sover. Förskolläraren Ajla Besic kliver ut i korridoren för att prata utan att störa.

Hon berättar hur det var att byta jobb med en kollega i ett närliggande område.
– Jag var lite nervös! Men jag tvekade inte – det var en möjlighet att komma ut och träffa andra. Och det var väldigt lärorikt!

Under två dagar bytte hon avdelning med en kollega och fick en handledare som var språk­utvecklare, precis som hon själv. Med sig tillbaka fick hon flera idéer och tankar kring hur de kunde lägga upp dagen och lärmiljön.
– När de skulle ha samling tog de till exempel fram en magisk filt som alla samlades på. Små saker som påverkar men som man inte tänkt på.

Att mötas och kliva in och ur i arbetet på andra avdelningar fyller också en funktion för kulturen på arbetsplatsen, tycker hon. Alla barn blir allas.
– Det skapar en större vi-känsla, där man kan stötta och hjälpa varandra. Det innebär en trygghet både för oss och för barnen.

Sedan är det lättare att utvärdera arbetet när det är fler ögon på det. Hon tystnar och funderar lite på hur hon bäst ska beskriva diskussionerna med kollegerna. Lite som de där öppna samtalen de kunde ha under förskollärarutbildningen?
– Mer kraftfulla.

Alla artiklar i temat Förändra skolkulturen (6)

ur Lärarförbundets Magasin