Ingår i temat
Elevhälsa
Läs senare

Delad bild ger full koll

ElevhälsaÖkat samarbete, mer förebyggande arbete och bättre undervisning. Det är effekten av Kastellegårdsskolans elevhälsomöten, där elevhälsa och arbetslag samlas.

Delad bild ger full koll
Specialpedagogen Annika Eliasson är mötessekreterare och samlar deltagarnas inlägg till en tankekarta över årskurs fyra. Foto: Nicke Johansson

Måndag eftermiddag är det arbetslagsmöten på Kastellegårdsskolan i Ytterby strax utanför Kungälv. Den här gången används tiden till årskurs 4 på terminens andra gemensamma möte med elevhälsan, ett så kallat EHM (elevhälsomöte). Dessutom har arbetslaget för lärare i praktisk-estetiska ämnen valt att vara med. De har sett ett behov av öka samverkan med klasslärarna i årskurs 4 kring elevhälsofrågor.

När jag arbetade som klasslärare tänkte jag inte på hur lite vi lärare i praktiska ämnen vet om enskilda elever.

Rektor Maria Kempe Olsson hälsar välkommen. Mötet inleds med en nulägesbeskrivning där alla lärare ger sin syn på hur elevgrupperna fungerar.
– Det är för att vi ska få ut allt vi har i våra huvuden. Vi pratar om det vi tycker är svårt, men också om det som är bra, säger Maria Kempe Olsson.

Det är elva personer på mötet och eftersom det händer mycket i elevgrupperna tar det sin tid att gå en runda där var och en får prata till punkt. Under tiden skriver specialpedagogen Annika Eliasson, som är mötets sekreterare, upp allt i en tankekarta på whiteboarden. Den är snart full med punkter som rör sig från enskilda elever och problem i grupper till insatser som visat sig fungera bra.

Anne-Berit Timbrelli, idrottslärare. Foto: Nicke Johansson

När alla lärare har sagt sitt tar det reflekterande teamet, som här består av speciallärare, kurator och skolsköterska, över ordet. Under ett par minuter diskuterar de sinsemellan om vad de tänker kring det som framkommit. Lärarna har möjlighet att reagera på det som sägs i efterhand, men nu ska de tänka att de ”lyssnar på radio”. Syftet är att de ska få ta del av andra yrkesgruppers synpunkter – och därmed bli både bekräftade och utmanade.
– Det verkar som att lärarna vet vilka bitar det brister i. Det gör att de vet vilka problemen är och att det inte finns så mycket allmän frustration, säger specialläraren Anna Strömmer Willems.
– De funderar också över hur organisationen ser ut och försöker hitta sätt de kan arbeta tillsammans. Det är bra att de fokuserade på lösningar, fyller skolsköterskan Gun Thedin i.

Lärarna nickar igenkännande. Det finns en samsyn kring nuläget. Huvuddelen av elevhälsomötet är ”fördjupning”. Utifrån det som sagts tidigare formuleras en frågeställning som ska analyseras. Mötet landar i ”att samarbeta kring extra anpassningar på ett effektivt sätt”. Det har föranletts av diskussioner om hur lärarna på ett enkelt sätt kan delge varandra dagliga händelser, men också hur andra kan använda framgångsrika anpassningar som någon enskild lärare har kommit på.
– När jag arbetade som klasslärare tänkte jag inte på hur lite vi lärare i praktiska och estetiska ämnen vet om enskilda elever. Men vi är ju inte med i det dagliga snacket, och det understryker hur viktigt det är att hitta ett sätt att samarbeta, säger idrottsläraren Anne-Berit Timbrelli.

Syftet med den här delen av mötet är att nå en ökad förståelse och ett gemensamt lärande. Det handlar om att beskriva och analysera det problem man valt ut. Lösningarna sparas till mötets fjärde del, ”planering”. Här upprättas en lista över vilka insatser som ska göras fram till nästa möte om sex veckor och vem som ansvarar för vad. I och med att frågan redan diskuterats igenom ordentligt går det fort att hitta lösningar. Man enas kring några åtgärder som rör enskilda elever, men viktigast är att framöver hitta sätt att snabbt delge varandra händelser och diskutera hur samverkan mellan olika lärare och andra yrkesgrupper kan ske. Besluten förs över till ett delat ”spindeldokument” som uppdateras kontinuerligt mellan mötena.

Klassläraren Ulrika Olsson berättar hur hon upplever fyrorna. Foto: Nicke Johansson

Mötet avslutas med en utvärderingsrunda. Det är dels ett sätt att avsluta mötet på ett bra sätt, men också ett sätt att vidareutveckla modellen.

Idén till Elevhälsomötet väcktes när Maria Kempe Olsson var rektor på Bergsjöskolan i en av Göteborgs förorter. Hon är i grunden specialpedagog och ville överbrygga den klyfta som fanns mellan elevhälsans personal och lärarna på skolan.
– Vi hade en välbemannad elevhälsa, samtidigt som lärarna kände sig lämnade ensamma. Det gick inte ihop. Det fanns stöd att få, men lärarna upplevde inte att de fick något. I stället gjorde elevhälsan hela tiden akuta brandkårsutryckningar.

Ökad samverkan var alltså den första utgångspunkten. Maria Kempe Olsson säger att forskning har visat att det sker för lite samarbete i det främjande och förebyggande arbetet. Det är först när det kommer till åtgärdande arbete som elevhälsa och lärare arbetar tillsammans.

De som gynnas mest är de elever som vanligtvis inte berörs av elevhälsan. De får del av generella anpassningar och ändrad undervisning.

Den andra utgångspunkten var att få till ett gemensamt lärande.
– Elevhälsoarbetet handlar om att utveckla verksamheten. Det är många olika professioner som ingår i elevhälsan och vi har mycket att vinna på att berika varandra.

Den tredje utgångspunkten i det som kom att kallas EHM var ett fokus på det salutogena.
– Elevhälsan är ofta inriktad på det som inte fungerar, på alla brister. Vi ville vända på det. Det är viktigt att också lyfta det som fungerar och det man är stolt över. Det ger hopp att bekräfta de bra saker som vi faktiskt gör. Allt är inte problem och svart. Sedan ska vi göra mer av det som fungerar. Ofta ältar vi det som är problematiskt och slätar över det som fungerar med att säga att solen sken eller att det var en onsdag. Men varför blev det bra den där onsdagen när solen sken? Det behöver vi bli bättre på att förstå.

Det nya arbetssättet gav flera positiva effekter på Bergsjöskolan. Upplevelsen av att arbeta ensam förbyttes mot en känsla av att man arbetade tillsammans, elevhälsans brandkårsutryckningar blev färre och undervisningens kvalitet ökade.
– Lärarna blev medvetna om hur de kan ändra sin undervisning. Tidigare hade många tänkt att det handlade om något hos eleverna. Det lyckades vi vända. Eleven kan ha ett behov, men det är vi vuxna som kan påverka situationen.

Maria Kempe Olsson, rektor. Foto: Nicke Johansson

I stället för att hantera enskilda elevärenden hamnade fokus på främjande och förebyggande arbete, och på gruppnivå och undervisning. Man försökte anpassa undervisning till alla elever och öka deras delaktighet.

Bergsjöskolan och Kastellegårdsskolan är som två olika världar. På Bergsjöskolan i den socioekonomiskt utsatta förorten Bergsjön har nästan alla elever ett annat modersmål än svenska, många är nyanlända och måluppfyllelsen är låg. På Kastellegårdsskolan är det nästan tvärtom. Men Maria Kempe Olsson tror att elevhälsomötet är lika relevant i båda skolmiljöerna.
– De som gynnas mest av den här modellen är de elever som vanligtvis inte berörs av elevhälsan. De som är i behov av särskilt stöd ska få det oavsett, men med detta arbetssätt får alla elever tillgång till elevhälsans kompetens via till exempel generella anpassningar och en förändrad undervisning.

Maria Kempe Olsson tycker inte det går att separera skolans kunskaps- och hälsouppdrag.
– Ändå har skolan gjort det i många år. Man har låtit lärarna köra på i sitt spår, och elevhälsan i sitt.

Alla artiklar i temat Elevhälsa (6)

ur Lärarförbundets Magasin