Ingår i temat
Hemmasittare
Läs senare

”Det är som att gå på tunn is”

HemmasittareSpecialpedagogen Marie Glad har skrivit två böcker om hemmasittare. Nu kan hon för första gången ta tag i problemet som rektor.

av Sara Djurberg
15 mar 2019
15 mar 2019
”Det är som att gå på tunn is”
Marie Glad är rektor på Sunnerbyskolan (4-9) och Kyrkskolan (F-3) i Nynäshamn. Foto: Johanna Henriksson

Som nybliven rektor på Sunnerbyskolan fick Marie Glad sent i höstas ett samtal från en mamma. Hon ville byta skola åt sin 13-åriga dotter och var intresserad av Sunnerbyskolan. Men något i mammans vaga formuleringar väckte onda aningar hos rektorn. När ansökan sent omsider kom in till skolan ringde Marie Glad därför upp mamman.

Då kom det fram att flickan haft 70 procents frånvaro under höstterminen på sin förra skola. Det Marie Glad därefter gjorde är typiskt för hennes sätt att arbeta med elever som varit hemma länge. Hon kallade veckan därpå till ett möte med eleven, vårdnadshavarna, blivande mentorn och kuratorn i kommunens närvaroteam. Det blev ett långt möte där läraren i detalj förklarade hur det fungerar på skolan och vad som skulle hända när flickan började. Skolpersonalen nystade försiktigt i varför hon varit hemma mycket.

Mötet blev avgörande för att flickan sedan infann sig på skolan första dagen efter jullovet, tror Marie Glad. Syftet var att få eleven att känna sig trygg samtidigt som hon fick en förväntan på sig från läraren att dyka upp. (Du kan läsa elevens egen berättelse i artikeln här.)
– Jag visste att vi måste ha ett möte direkt, annars kommer hon inte. Det hade inte räckt med att mentorn skickade ett välkommen-sms, säger Marie Glad, när hon tar emot på skolan en kall januaridag.

Marie Glad är specialpedagog och har arbetat med elever som har långvarig frånvaro på olika sätt i femton år. Tillsammans med psykoterapeuten Krysmyntha Sjödin har hon skrivit två böcker om sin arbetsmetod, Nyckelmetoden. Den senaste är Saknad i skolan – en vägledning för lärare, att arbeta tvärprofessionellt med hemmasittare.

Jag visste att vi måste ha ett möte direkt, annars kommer hon inte.

Sedan i november förra året är hon rektor på en 4–9-skola med 282 elever. Hennes kompetens behövs här, även om hon påpekar att hon inte är rekryterad på grund av sin expertis inom frånvaroproblematik. Flera elever på skolan har stannat hemma under lång tid. Enligt kommunens egen statistik är var tionde elev i grundskolan frånvarande mer än 20 procent av tiden.

På väg till arbetsrummet går vi genom skolans slitna korridorer. Det är lågt i tak och ont om öppna ytor. På en vägg har orden ”kunskap, trygghet, framtidstro” målats, men skicket på lokalerna väcker tvivel om vilka resurser som finns att förverkliga orden.
– Skolan ska byggas om under våren. Det behövs, kommenterar Marie Glad.

Det nya uppdraget som rektor är roligt men också lite skrämmande med tanke på anmälningssituationer som kan uppkomma, tycker Marie Glad.
Foto: Johanna Henriksson

Hon släpper in oss i rektorsrummet som också fungerar som ett mötesrum med ett stort avlångt bord och stolar i mitten.

Det är både roligt och lite skrämmande att gå från specialpedagog/konsultroll till att bli rektor och faktiskt kunna ”göra verkstad” av sin egen metod.
– Det läskiga är att jag vet vilket ansvar som vilar på mig om vi skulle hamna i olika anmälningssituationer med familjer. Det är också okänt än så länge exakt hur man ska göra med nya utredningsansvaret. Jag vet inte hur skolinspektionen kommer att ställa sig till det.

Nyckelmetoden går i korthet ut på att pedagoger och kuratorer/psykologer ska samarbeta för att fånga hela människan, och problematiken bakom frånvaron. Orsakerna till långvarig frånvaro brukar delas in i tre huvudkategorier: en sårbarhet hos individen, faktorer i skolmiljön och omständigheter i hemmet, men är ofta en kombination av alla tre, enligt Marie Glad. Metoden förespråkar ett nära samarbete med föräldrar och utgår från elevens intressen i vägen tillbaka.

Hur man skapar systematik i arbetet kan hon inte riktigt svara på än, men tycker att förutsättningarna finns på Sunnerbyskolan med ett elevhälsoteam och enheten för närvarostöd som ett extra stöd. Enheten för närvarostöd garanterar att eleverna har tillgång till en kurator som bara arbetar med frånvaroproblematik. Det viktigaste är ändå att det finns engagemang på ledningsnivå, anser hon.
– Rektor och huvudman måste uppfatta det här som ett problem, som man äger gemensamt. Det tycker jag att man gjort här i Nynäshamn eftersom man satsat på teamet. För att de ska göra skillnad behöver skolpersonalen förstå att man måste lägga ner tid på att bryta frånvaro. Du måste ha det där mötet med eleven även om du inte har tid. Jag har sett att det ibland behövs väldigt lite för att få saker att vända, där skiljer jag mig kanske från andra rektorer.

Eftersom varje fall av problematisk frånvaro är unikt blir tillvägagångssätten olika för varje elev. Ibland är det skoluppgifter som skapar motivation och även blir nyckeln till att eleven fungerar bättre socialt, ibland är det förändringar på det sociala planet som leder tillbaka till skolarbetet.
– Rektor måste sätta i gång processer så att elevhälsopersonal samverkar tätt med specialpedagoger eller lärare, så att man drar i det från olika håll. Både gå med eleverna i deras önskan att slippa gå i skolan, och att samtidigt locka tillbaka dem, säger Marie Glad.

Jag har sett att det ibland behövs väldigt lite för att få saker att vända.

Små undervisningsgrupper är nödvändigt för många elever som varit hemma länge i en övergångsfas, menar Marie Glad. För andra kan en tillfällig placering i en liten undervisningsgrupp behövas för att förhindra att man utvecklar en problematisk skolfrånvaro.

För att främja närvaro är lärarna och fritidspersonalen på skolan involverade i elevhälsoarbetet, i något de kallar ”pedagogisk elevhälsa”. Arbetslagen pratar regelbundet om hur eleverna mår och om eventuella anpassningar behövs. Ambitionen i alla elevrelationer är att fokusera på, och göra mer, av det som fungerar.

Marie Glad tar upp Mathilda Holmström igen.
– Där hade vi hade kunnat bli problemsökande och fastna i ett bristtänkande. I stället såg vi vad hon behövde för att komma i gång. Vi tog fasta på att hon ville ha en nystart på den här skolan.

Samtidigt är hon medveten om att bakslag kan komma.
– Man får vara öppen för att det när som helst kan krascha, det är som att gå på tunn is. Det gäller att stå på tårna.

Om Mathilda får ett ”återfall” ska lärare, kurator och rektor snabbt vara där och ta reda på vad som hänt. Lärare och övrig personal bör uppmärksamma hur Mathilda har det utan att hon känner sig tjatad på, enligt Marie Glad. Ett uppföljningsmöte med Mathilda och hennes föräldrar är redan inplanerat tre veckor efter terminsstarten.

Efter en timme måste rektorn rusa i väg till nästa möte, och sedan står avtackning av personal på schemat.

Hur mycket tid har du att ägna dig åt hemmasittare bland alla andra uppgifter?
– Skriv inte att jag jobbar dag och natt. Det får ju inte bli allt överskuggande, det finns ju andra problem. Jag tänker att om man är flera så får man vara dragare var sin gång, när man tappar hoppet är den andra där och drar och ser, och tar kontakt med föräldern.

Fotnot:

Här kan du läsa mer om nyckelmetoden och få tips om hur du upptäcker varningstecken.

Alla artiklar i temat Hemmasittare (6)

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com