Läs senare

Det pedagogiska ledarskapets ideala modell – finns den?

LitteraturJakten på det pedagogiska ledarskapets kärna och framgångsfaktorer fortgår med oförminskad styrka. Skolforskarna Jan Håkansson och Daniel Sundberg har med Utmärkt ledarskap i skolan presenterat sin tredje bok där internationell och svensk skolforskning sammanfattas – med fokus just på att leda för elevers måluppfyllelse.

11 okt 2019
Peter Fowelin är lärare, organisationskonsult och skribent med inriktning på ledarskapsfrågor.

I likhet med deras tidigare böcker nöjer de sig inte med att enbart sammanfatta forskningen, utan syftet är att presentera en forskningsgrundad handlingsteori. De presenterar forskningsresultaten inom ramen för en förbättringscykel de själva formulerat: ”åtta punkter som (…) ger kompassriktning för att kunna ta ut riktningen mot uppsatta mål i skolan”. Tanken är att man på en skola med dessa punkter som grund kan analysera, formulera och följa upp sina förändringsinitiativ systematiskt.

Att skolledares arbete med lärares lärande har effekt på elevers resultat anses numera belagt. Håkansson och Sundberg förespråkar ett sådant ”undervisningsnära ledarskap”, inte som något slags enmansshow utan i ett spritt ledarskap där även lärares ledarskap ingår.

Utmaningen att få innovationer att spridas på en skola förutsätter därutöver det författarna kallar intelligent implementering – en innovationsprocess som är grundad i en analys av förhållandena på den egna skolan och i en handlingsteori för hållbar förändring.

Anette Forssten Seiser

Skolförbättring med vetenskaplig grund – så stärktes ett peda­gogiskt ledarskap

Studentlitteratur (2019)

Jan Håkansson & Daniel Sundberg

Utmärkt ledarskap i skolan – forskning om att leda för elevers måluppfyllelse

Natur & Kultur (2018)

Handlingsteorin är för Håkansson och Sundberg en karta som bidrar med hållpunkter och vägmärken, så att man gemensamt kan finna vägen framåt. Bokens förbättringscykel i åtta punkter är det stöd författarna ger för detta navigerande. Avslutningsvis formulerar de dessutom ett antal konkreta ”vägmärken” för skolans pedagogiska ledarskap.

Det handlar bland annat om att sprida ledarskapet, koppla samman ledarskapsfunktionerna, stärka det kollegiala lärandet, skapa en stark utvecklingsorganisation och att som ledare vara fast förankrad i etiska och moraliska värden för att kunna förhålla sig självständigt till resultatpress och annat tryck utifrån – en aspekt som den anglosaxiska effektivitetsforskningen annars inte brukar lägga stor vikt vid.

Ett perspektiv från en annan forskningstradition än Håkanssons och Sundbergs finns i Skolförbättring med vetenskaplig grund Anette Forssten Seiser, lektor i pedagogiskt arbete på Karlstads universitet. Utgångspunkten även för henne är att skolan visat sig vara motståndskraftig mot förändringar i undervisningen.

Hon konstaterar att det ofta finns en förväntan på att de modeller som identifieras i metaanalyser och forskningsöversikter ska kunna överföras lokalt och ändra en skolas praktik. Men förbättringsarbete är komplext och fyllt av motsägelsefulla relationer som skapar en dynamik som är unikt lokal och inte kan förutsägas i metaanalyser. Jakten efter den ideala metoden är därför dömd att misslyckas, menar hon.

Forssten Seisers svar på vetenskaplighet i praktisk skolförbättring är aktionsforskning, i samverkan med en forskare eller genomförd av skolledare och lärare själva. Genom att ”vetenskapligt kunskapande [sker] parallellt och synkront med att förbättringar genomförs i praktiken” kan avståndet mellan forskning och det dagliga arbetet i skolan överbryggas.

I boken skildras ett sådant aktionsforskningsprojekt: Under hennes ledning träffades två grupper med rektorer regelbundet under ett och ett halvt år, med pedagogiskt ledarskap och skolförbättring i fokus. Syftet var att inspirera till kritisk reflektion, så att deltagarna kunde hitta handlingsvägar som fungerade lokalt.

Till en början fanns i en av rektorsgrupperna en föreställning om att pedagogiskt ledarskap innebär att implementera slagkraftiga undervisningsmodeller. En rektor beskrev hur han sedan ett år tillbaka arrangerat ett antal aktiviteter på sin skola för att styra undervisningen mot en specifik modell som syftade till att öka elevernas inflytande på undervisningen. Till sin förvåning märkte han att modellen inte realiserades, trots att han kommit överens med lärarna om att det skulle ske. Det han gjort fungerade uppenbarligen inte.

I takt med att grupperna i forskningsprojektet fördjupade sin förståelse blev han och de andra deltagarna övertygade om att jakten på den effektivaste undervisningsmetoden är slöseri med tid – det fungerar helt enkelt inte att styra för hårt i sitt pedagogiska ledarskap. Fokus hos skolledarna förändrades då till att skapa förutsättningar för lärares lärande och att stimulera en kultur där alla tar ansvar för skolans undervisningsmönster.

Rektorernas aktioner kom därmed alltmer att handla om att stimulera lärares delaktighet i förbättringsarbetet, så att nya metoder och tänkesätt förankrades i upplevda behov. Rektorn som misslyckats med sin modell prövade nu, med framgång, att låta lärarna auskultera hos varandra och utvecklas vidare tillsammans i grupper.

Rektorerna i projektet kom fram till att i stället för att vara otåliga och ha alltför starkt mål- och resultatfokus gäller det ”att hålla i och hålla ut”, som de uttryckte det. Pedagogiskt ledarskap utifrån vetenskaplig grund handlar därmed heller inte om att söka efter ”de bästa” metoderna, varken när det gäller undervisningen eller i ledarskapet, utan att inta ett klokt och väl underbyggt förhållningssätt.

Hur stor motsättning finns då mellan dessa båda böckers synsätt? I praktiken inte så stort som det principiella avståndet är mellan skoleffektivitetsforskning och kritisk aktionsforskning, inte minst genom att Håkansson och Sundberg distanserar sig från en del inslag i den anglosaxiska forskningen och bekänner sig till svensk/nordisk skoltradition. Ingen skugga faller över deras ambition och slutsatser, men med tanke på den strida ström av böcker med liknande infallsvinkel som ges ut blir för mig Forssten Seisers den mest angelägna boken av dessa två.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com