Ingår i temat
Drivkrafter
Läs senare

”Det viktigaste är att eleverna lyckas”

Global, verbal och digital är ledorden för nystartade Igelsta grundskola i Södertälje. En tydlig idé om vilken skola hon vill leda och utveckla driver Ingela Netz framåt.

25 jan 2015

Bild: Robert Blombäck

Ingela Netz har velat bli rektor sedan hon började arbeta i skolan. Först och främst för att hon kände att hon var bra på att leda andra – både barn och vuxna.

– I rollen som grundskolestrateg ägnade jag mycket tid åt att stödja och coacha rektorer. Det blev tydligt att jag hade så mycket tankar och idéer som jag måste få pröva.

För drygt ett år sedan fick hon sitt drömjobb och dessutom möjlighet att starta en ny skola. I augusti slogs dörrarna upp till Igelsta grundskola, som när den är fullt utbyggd, ska rymma omkring 550 elever i årskurs F–9.

Under året som gått har de som läser Ingela Netz blogg kunnat följa med i hennes tankar om vad skolan ska vara. Förra våren var hon, enligt egen utsago, skolstrateg och kaxig blivande rektor utan vare sig skolhus, medarbetare eller elever. Nu har det gått en termin. Är smekmånaden över?

– Ja, absolut! Men vi kan uppleva den igen, eftersom vi hela tiden får nya elever och lärare.

– Och apropå att det är lätt att snacka … De som tycker att jag är naiv har nog rätt i det på ett sätt, men naiv betyder inte att jag inte förstår att det är svårt. Jag är övertygad om att det går!

Den tre våningar höga skolan är skinande nymålad. Det före detta vårdgymnasiet har fått sig ett ordentligt ansiktslyft. Även om förutsättningarna var givna, har Ingela Netz kunnat påverka lokalerna och verka för flexibilitet. Ett exempel är slöjdsalarna som har en ateljé mellan sig.

– Här kunde jag påverka och etablera en lokal som stödjer att vi ska samarbeta.

Flexibiliteten gäller även kollegiet. Elevernas behov måste styra hur klasser och scheman ser ut. Lärarna har inga fasta scheman och hittills har de gjort om dem fem gånger.

– Jag har format idén, i ett konstant reflekterande, i mitt uppdrag som skolutvecklare. Jag har lyssnat på många och läst mycket forskning. Det har landat i en självklar syn i hur lärande går till och vilka drivkrafter och strukturer som behövs för att sätta det i rullning.

Hur hamnade hon här? Vägen tycks inte helt spikrak, även om den på något sätt ändå är det, tycker Ingela Netz som började sin yrkesbana inom media.

– Jag hoppade av den karriären med en känsla av att jag skulle tycka om att arbeta i skolan.

Hon började vikariera som lärare, tyckte att det var roligt och bestämde sig för att utbilda sig till lärare. Ganska snabbt blev hon ombedd att vikariera som biträdande rektor. I stället för lärarutbildning blev det projektledning på lärarhögskolan och fortsatta vikariat. Hela tiden med tanken att det var i skolan hon ville vara och att den bästa rollen var rektorns.

– Jag har varit chef sedan jag var 22 och hamnar hela tiden i ledarskap.

Ingela Netz sökte sig till utbildningskontoret i Södertälje för att lära sig skolan ur förvaltningsperspektiv. Åren som skolstrateg och rektorscoach var lärorika. Till slut kom tillfället. Hon sökte, men var inte alls säker på att få tjänsten som rektor för den nya skolan.

Att få starta en ny skola är förmånligt och innebär en chans att göra saker i rätt ordning, anser Ingela Netz, som tänkt mycket på hur man skapar en skola som är attraktiv och viktig både i dag och i framtiden.

– Det finns höga förväntningar på den här skolan och att den ska våga utmana normer och traditioner.

Höstterminen startade med sex gemensamma planeringsdagar som bland annat handlade om skolans grund och vad det innebär att vara global, verbal och digital. Som stöd har skolan, det första året, ett aktionsforskningsprojekt tillsammans med en forskare. Det är viktigt att inte tappa det långsiktiga målet.

Första terminen har varit intensiv, konstaterar hon.

– Jag har aldrig jobbat så mycket som nu och var medveten om att det skulle bli så. Jag tror nog att lärarna skulle säga samma sak. Men det finns en känsla av nybyggaranda. Att våra elever ska lyckas är den starkaste drivkraften.

En sak som förvånat henne är hur mycket tid och kraft som måste läggas på de sociala strukturerna för att skapa sammanhang där lärande är möjligt. Det handlar om relationsbyggande på alla nivåer.

Att se elever som inte har det bra är också tufft.

– Jag har ett hjärta som bultar för eleverna. Det är klart att det bor en slags världsförbättrare i mig. Jag vill göra nytta.

Det svåraste har också varit det roligaste – pendlandet mellan det övergripande tänket om lärande och små vardagsdetaljer som att åka och köpa en bultsax. Det är också, precis som alla säger, svårt att räcka till, tycker Ingela Netz.

– Men jag kan fascineras över att det gör mig så lycklig att få diskutera lärandeteorier!

Att ha en tydlig idé, men ändå tillåta att det inte är färdigt och våga göra det tillsammans, är viktigt, betonar hon.

– Jag måste träna mig på att ha tålamod. Man kan inte revolutionera ett system på åtta veckor. Men jag tycker att vi är på väg mot något väldigt nytt.

ur Lärarförbundets Magasin