Läs senare

Djuren leder barnen rätt

ReportageDavid Neveling är arrendator och tillförordnad förskolechef på en bondgård i Tyresö. Skötseln av djuren är en del av pedagogiken.

David Neveling ger värmlandsfåren mat på vägen.
Foto: Marc Femenia

Det är en grå novembermorgon och dimmorna svävar över åkrarna. Dugg­regnet hänger i luften och barnen är påpälsade för att klara av de våta och leriga djur­hagarna på förskolan Rödkullan, som ligger på en bondgård i Tyresö.

– Det är lite som att komma till Bullerbyn, konstaterar förskolläraren Lotta Hansson.

I djurstallen är det full rulle. Fyra barn i färgglada galonkläder – Hildur, Milia, Nathalie och Milian – har påbörjat sin morgonrunda bland djuren, med städning, matning och djurmys.

Vi kan få med nästan alla målområden i läroplanen i vårt arbete med djuren.

Rödkullan startade i december 2017 med lantbruksdjur som höns, får, getter. Djurlär, som förskolan kallar verksamheten med djuren, sker i små grupper fyra förmiddagar i veckan. Den utgör navet i förskolans pedagogiska inriktning.

Med på turen går tillförordnade förskolechefen David Neveling, som också är den som driver alla verksamheter på gården.

Morgonpromenad från hästhagen till stallet.
Foto: Marc Femenia

– Innan var jag med och startade en liten förskola i Tyresö som personalkooperativ. På Uddby såg jag möjligheten att driva en bondgård och samtidigt låta gården vara den pedagogiska platsen för en förskola, säger han.

Tidigare har han även läst ekonomi, gått naturbruksgymnasium och drivit en fårgård i Hälsingland. I konkurrens med elva andra sökande fick han överta arrendet av Uddby gård från kommunen. Gården drivs i dag som ett aktie­bolag, där det förutom lantbruket även bedrivs förskola, visningsverksamhet, kafé och inackorderingsstall. På förskolan med 30 barn arbetar två förskollärare, tre barnskötare, en djurpedagog och ett köksbiträde,

– Här finns en fantastisk miljö med lantbruk, beteshagar och naturreservat runt om. Det är ett väldigt bra pedagogiskt rum. Barnen kan börja uppleva och lära sig om natur och djur i vardagen, säger David Neveling.

Förskolans pedagogik med närhet till djur och natur är viktig för barnens utveckling, både socialt och kognitivt, menar han.

Den pedagogiska verksamheten utgår från djuren.

– Sen kopplar vi på läroplanen. Och det visar sig att vi kan få med nästan alla målområden i läro­planen i vårt arbete med Djurlär. Vi kan arbeta med värderingar, lärande, utveckling och inflytande på samma gång.

Han ger flera exempel.

– Språk och matematik utvecklas, barnen vidgar sitt ordförråd och mäter och väger foder och strö. Med djuren lägger barnen grund för en djur-, natur och människosyn utifrån välvilja, kunskap och respekt. Vi ser inte bara djurverksamheten som något gulligt utan som en viktig del i förskolans uppdrag.

Djurpedagogen Elisabeth Johansson hämtar shetlandsponnyn Piffen som har huserat i hagen med en större kompis.
Foto: Marc Femenia

Men att driva en förskola med lantgårdsinriktning är inte enkelt.

– Man måste ha kunskap om skötsel och djurs beteende, och känna trygghet kring djur. Djuren är snälla men kan ha ett behov av att gå undan från nyfikna barn. Och det är såklart viktigt att alltid ha ett säkerhetstänk, både för ­djurens och barnens skull. En viktig del av pedagogiken är att barnen ska vara glada och lugna nära djuren.

En förskolechef i en liten enhet får rycka in på många olika områden.

– Det blir framför allt väldigt många sidouppgifter, till skillnad mot en stor enhet med många servicefunktioner. Jag får sköta allt från ekonomi, snickeri till planering, bemanning, säkerhet och trygghet – och även vara med i den pedagogiska verksamheten.

Lösningen, enligt David Neveling, är att hitta bra pedagoger och att bygga ett arbetslag som fungerar bra ihop.

Man får hela tiden vara beredd att rycka in där det behövs.

– Sedan får man hela tiden vara beredd att rycka in där det behövs, säger han.

På frågan om kombinationen småskalighet och djurinriktning kompletterar varandra eller gör det mer komplicerat, svarar han:

Foto: Marc Femenia

– Det går hand i hand. Det går inte att ha en lantdjursinriktning med stora barngrupper. Dels funkar det inte med 10–15 barn inne hos djuren, dels blir det inte samma kvalitet i samspelet mellan barnen och djuren. Här spelar djurpedagogen, som har väldigt bra hand med både djur och barn, en otroligt viktig roll. I en förskola med 80 barn skulle det inte fungera praktiskt eller organisatoriskt och det skulle inte bli kvalitetstid med djuren för barnen.

Hela gårdens verksamhet, förskolan inräknad, kommer enligt David Neveling att omsätta cirka 4,5 miljoner kronor och göra en liten vinst i år.

– Det är ekonomiskt tufft att driva ett lantbruk med få djur och detsamma gäller för att driva en liten förskola. Men kombinationen av visningsverksamhet, naturvård, stall och förskola gör att verksamheten ger ett mindre överskott, och vi kan också återinvestera.

Det är roligt att kunna gå emot utvecklingen mot allt större för­skoleenheter, tycker han.

– Tyvärr är det en ekonomisk verklighet som gör att även barnomsorg går mot stordrift. Men också vi måste tänka i ekonomiska banor. Vi skulle gärna anställa en kock och laga maten själva, men av ekonomiska skäl så behöver vi köpa in maten externt.

Till en början var kommunen tveksam till om det skulle fungera att driva en förskola på bondgården, framför allt när det gällde vilka investeringar som behövde göras i fastigheten. Men efter starten har verksamheten ökat från 24 till 30 barn – och ett 50-tal står i kö. Tyresö kommun genomför en granskning av förskolan, så som är fallet vid nystartade förskolor. Inga problem i verksamheten har hittills uppdagats, utan från kommunens sida upplever man att föräldrar är nöjda och att kön är lång. Däremot påpekas att skolan behöver hantera vissa organisatoriska aspekter, däribland rekryteringen av en förskolechef.

David Neveling berättar att rekrytering pågår för fullt. Han är medveten om problemet med att han som tillförordnad förskolechef inte har den nödvändiga utbildningen:

– En av våra utmaningar är att rekrytera en förskolechef som kan vara chef till 30–40 procent och som sedan kan arbeta som pedagog i barngrupperna. Det är svårt att hitta någon som vill ha de dubbla rollerna, säger han.

Det är svårt att rekrytera en förskolechef som också vill arbeta i barngrupperna.

På Rödkullan har alla djur sitt eget lynne, vissa är sällskapliga och andra behöver vara för sig själva. Lammen håller gärna samman när de äter i ett hörn, men getterna är desto livligare i barnens sällskap.

Vad tycker då barnen är det bästa med att vara hos djuren?

– Att klappa dem och ge dem mat, säger Milian.

Morgonturen går först till fåren, sedan kaninerna och sedan är det fruktstund. Därefter besöks getterna. En av dem blir så till sig av lukten från barnens äpplen att han knuffar till Nathalie lite försiktigt. Personalen är snabbt framme och hjälper henne. Hon är lite förvånad men vid gott mod.

Mycket av pedagogiken handlar om att inte bara väcka barnens upptäckarglädje utan även att lära dem att vara lugna i stallarna och hägnen, så att inte djuren blir skrämda.

– Det handlar om att man inte kan rusa i väg. När barnen är lugna hos djuren går det även att återföra i andra situationer i förskolan, säger förskolläraren Lotta Hansson.

ur Lärarförbundets Magasin