Läs senare

Förskolechef med perspektiv

Ulla TedsjöLyssna på personalen. Skapa en positiv spiral. Och våga backa om det går fel. Så sammanfattar förskolechef Ulla Tedsjö sitt chefskap inför pensionen efter 46 år i barnens tjänst.

15 mar 2019
Efter 46 år, varav 30 år som förskolechef, går Ulla Tedsjö i pension. Möjligen har hon kvar några coachande uppdrag åt yngre kollegor i kommunen.
Foto: Emelie Otterbeck

Ulla Tedsjö har perspektiv. När hon går i pension lagom till midsommar kan hon se tillbaka på ett långt yrkesliv inom Eskilstunas fritids- och förskoleverksamhet. Av totalt 46 år har hon varit chef i 30.

Första chefsjobbet inkluderade även 13 ”dagmammor” som man sa på den tiden – ett stort och spretigt ansvar. Men hon har alltid varit nyfiken på människor och när hon ser sin personal växa så får hon energi.
– Det ger så mycket att få vara en del av deras utveckling, säger hon.

Ulla Tedsjös filosofi är att stärka sin personal så att de i sin tur stärker varandra. Hon bortser inte från det som är mindre bra men då väljer hon att se det som utmaningar att jobba vidare med. Den positiva spiralen är starkare än den negativa, brukar hon säga. På de två förskolor samt på ett av kommunens nattis som hon ansvarar för i dag finns ett dokument, en verksamhetsidé, som personalen diskuterat fram gemensamt och som man kan ta stöd av i olika situationer.
– Som kollega kan man alltid hänvisa till dokumentet och prata sinsemellan om något inte känns bra. Det är inte bara jag som ska gå in och ta diskussioner om olika saker.

Som chef måste jag försöka höra vad personalen verkligen säger, precis som vi gör med barnen.

Vi befinner oss på Tunavallens förskola i Eskils­tuna och välkomnas av en angenäm doft av lunch. Det finns en anledning till att Ulla Tedsjö har stämt träff här. Maten är inte bara lagad på plats, kockarna Emma Lund och Therese Andersson har även fått White Guide Juniors pris Årets Förskolekock.

Ulla Tedsjö

Namn: Ulla Tedsjö

Ålder: Fyller 65 i maj.

Familj: Sambo, en dotter, tre barnbarn.

Gör: Förskolechef i Eskilstuna. Började på fritids som 19-åring, går snart i pension.

Bor: I fasters villa i Eskilstuna, på mormors gård i Leksand och släktens sommarhus i Finland.

Intressen: Odlar blommor, planerar nya rabatter och funderar på förbättringar.

Skrattar åt: ”Mycket – humor är viktigt. Såg Krister Henriksson i Påklädaren häromveckan och skrattade jättemycket.”

Utmärkelsen är inte hennes förtjänst, det är Ulla Tedsjö noga med att påpeka, förskolornas mat hanteras av en annan avdelning inom kommunen. Men hon är stolt ändå.
– Jag brinner för mat. Redan när jag jobbade på fritids som 19-åring hade jag diskussioner med köket – vad är viktigast, att barnen är mätta när de går till skolan eller att de äter gröt?

Över en smakrik pastarätt och en generös salladsbuffé talar vi om vägen till ledarskap när det är som bäst. Lyssna är en viktig nyckel, menar Ulla Tedsjö. Lyssna på diskussionerna och sammanfatta det som sägs.
– Jag är både en igångsättare och en visionär. Jag har ett mål, ganska långt bort, som jag vill att vi ska sträva efter. Visst har jag trollat in mina medarbetare ibland men alla måste känna sig delaktiga i beslutsprocessen, säger hon.

Lika viktigt som att lyssna är att visa personalen att du finns där som chef.
– Som chef måste jag försöka höra vad de verkligen säger, precis som vi gör med barnen. Om någon är arg, skäller eller är missnöjd är det ju ett symptom på något. Då försöker jag tänka ett steg till för att förstå vad de vill uttrycka. Jag frågar mycket.

Och hon tar strid för sina anställda. Trycket på förskolan är hårt i Eskilstuna, med alltför många barn i kö i förhållande till antalet platser. Men när kommunen kräver högre intag än vad Ulla Tedsjö anser är rimligt, då säger hon ifrån.
– Det är klart att jag måste förhålla mig till kommunens direktiv, men jag måste också ta hänsyn till personalens arbetsmiljö. Bara för att kommunen är pressad kan jag inte gå med på vad som helst. Jag måste se till personalens situation och deras möjlighet att göra sitt jobb. Det är det ingen annan som gör, det är mitt ansvar.

Ulla Tedsjö tycker att hon har ett starkt mandat och att hon blir lyssnad på, såväl av politiker som tjänstemän. För elva år sedan då Tunavallens förskola skulle byggas ville hon vara med och starta något från början. För första gången under chefs­karriären sökte hon ett jobb.

Med en klar bild av hur hon ville ha det på den nya förskolan såg hon också till att det blev så. Vid ett tillfälle kallades hon ”jättetrevlig”, men en annan gång för ”en bengalisk tiger”. Ulla Tedsjö skrattar åt minnet.
– Jag är duktig på att försvara både mina åsikter och min flock. Jag är inte rädd för dem som sitter högre upp utan argumenterar alltid för min sak. Samtidigt är det viktigt för mig att vara konstruktiv i min kritik. Jag är inte den som gnäller.

Foto: Emelie Otterbeck

För en tid sedan var hon inbjuden att tala på en utbildning för politikerna i kommunens förskolenämnd. Ulla Tedsjö tog tillfället i akt och berättade hur hon ser på organisationen och hur den kan bli bättre. Bland annat lyfte hon en fråga som ingen riktigt velat ta tag i tidigare.
– Jag anser att ett av våra två nattis är överflödigt, dyrt och svårt att organisera. Det är bättre att vi satsar på ett fungerande nattis som ligger mer centralt. Jag hade redan förankrat min uppfattning i organisationen och pratat med mina chefskollegor och nu fick jag möjlighet att ge min syn även för politikerna. Jag tycker det är en information som de ska ha.

Att jobba inom förskolan var inte tanken när Ulla Tedsjö gick ut naturvetenskaplig linje på gymnasiet 1973. Hon älskade biologi, kemi och fysik och planen var att gå via sjuksköterskeutbildningen och vidare mot forskning – men så kom hon inte in.

Plan B var förskoleseminariet men ett inhopp på Snickarbackens fritids avgjorde saken. Hon trivdes med barnen och verksamheten – mycket bra dessutom.
– Och så fick jag ett förtroende ganska fort, jag kände att jag blev litad på, berättar hon.

I början på 1970-talet var det stor brist på fritidspedagoger och efter en tid, med sin erfarenhet, kunde Ulla Tedsjö gå en utbildning på ett och ett halvt år. Hon fick en tjänst, jobbade fackligt, blev biträdande föreståndare och den som skötte ekonomin. När föreståndaren gick i pension var det aldrig tal om något annat än att hon skulle ta över.
– Det var inte så att jag sökte tjänsten, jag blev uppgraderad kan man säga. Så här i efterhand kan jag ju tycka att den skulle ha utlysts, så att fler fick möjlighet att söka.

Fritids flyttade närmare skolan. Föreståndare Tedsjö blev biträdande rektor, fick ansvar för förskolor och så småningom titeln förskolechef. Och så kom läroplanen för förskolan, Lpfö 98.

Oron för att förskolan skulle bli skola var stor och diskussionerna många. Men Ulla Tedsjö tycker att det har blivit bra och att förskolan generellt har ett sunt förhållningssätt till läroplanen.
– Förr kopplade vi barnets utveckling till ålder och inställningen var att utveckling var något man kunde uppfostra fram. Det har vi fått bort. Nu tar vi hänsyn till var barnet är och vi diskuterar vilka förmågor barnet har möjlighet att utveckla i den här miljö och med de här pedagogerna.

När den första läroplanen kom för drygt 20 år sedan fick förskolan lång tid att anpassa sig. Den här gången, med Lpfö 18, hoppas Ulla Tedsjö att det går fortare. Särskilt i fråga om de olika yrkesgruppernas ansvarsområden. Att jobba i arbetslag är naturligt i förskolan och det bör inte hotas av att förskollärarna har huvudansvaret och andra uppgifter i kraft av sin utbildning, menar hon.
– Barnen behöver oss alla, städare, barnskötare och förskollärare. Vi har olika roller och olika ansvar men vi är precis lika viktiga. Det avgörande är att vi alltid har ett barnperspektiv.

Visst har det hänt att hon gått för fort fram under åren, att hon har tagit beslut som ingen hängt med på och sprungit på nitar.
– Då har jag fått backa och det är jag inte rädd för. Jag lärde mig ganska tidigt att om jag inte har personalen med på mitt tänk så kommer jag inte en millimeter.

ur Lärarförbundets Magasin