Ingår i temat
Rektor i kläm
Läs senare

Förtroende och dialog är nyckeln till framgång

Rektor i klämGenerella åtgärder på specifika problem leder ofelbart till att alla kommer i kläm. Förtroende och dialog – i alla led – är nycklarna till en framgångsrik skola.

09 okt 2019
Foto: Linus Meyer

Det beror på. Hon återkommer till det, Elisabet Nihlfors, professor i pedagogik med inriktning mot ledarskap vid Uppsala universitet. Lärare och skolledare på 70-talet, fackligt arbete och skolchef på 80-talet. Sedan dess har hon forskat, utrett och utvecklat skolan i olika roller. I dag ser hon tydliga linjer i en komplicerad struktur, men hon vänder sig mot begreppet ”skolan”:

– Vi har så nära till att prata om skolan i singularis, bestämd form, men i verkligheten finns det 25 000 skolor som drivs av fler än 1000 huvudmän. I sin likhet är de väldigt olika, säger Elisabet Nihlfors.

– Jag månar om att se likheterna, men ta hänsyn till olikheterna.

Strukturen i organisationen, till att börja med. Hur många lager tjänstemän det är mellan rektor och skolchef? Det kan vara stor skillnad mellan en kommunal skola någonstans inom Stockholms stad och en privatdriven skola på en mindre ort. Kulturen i organisationen, påverkar förstås också förutsättningarna. För det tredje individerna som driver skolan, vilken kapacitet och uthållighet har rektor, skolchefen?

– Det krävs att man stannar på sin tjänst i minst sex år för att få en förändring till stånd, säger hon.

Och inte minst påverkar närsamhället, medborgarnas syn på skolan på den ort man verkar. Om föräldrar inte delar rektors syn på att det är viktigt för barnen att nå sina mål i skolan är det väldigt svårt att få dem att göra det. Jodå, nickar hon, det finns samhällen där ambitionen på skolgång inte är så hög. Där människor anser att avklarad skola är gott nog, bara en passage till jobb på orten, ”det behövs inte mer för att jobba här, vi vill ju inte att de flyttar”. Hur man ser på utbildning kan skilja sig mycket mellan Vasastan och Värnamo, och det påverkar definitivt hur rektor måste jobba för att nå framgång, hävdar Elisabet Nihlfors.

Avgörande för ett sunt skolledarskap där ingen kommer i kläm är förtroende och tillit mellan rektor och förvaltningsledning.

Hon vill sammanfatta i fyra ordpar: Ansvar och befogenhet. Ska man ta ansvar måste man också få befogenhet. Kunskap måste få praktiseras och bli kompetens.  Kommunikation måste ske i en dialog mellan båda parter.

– Då får du ett klimat där förtroende kan växa till tillit, säger Elisabet Nihlfors.

Hon påpekar att det sannerligen inte bara är rektor som kommer i kläm i skolans värld. Hela skolsystemet är ett enda stort kläm. Kommunpolitikerna är i kläm mellan olika krav på medborgarservice och skatteintäkter. Skolans huvudman är i kläm mellan statliga krav och kommunens skolbudget.

– Allt med skolan är statligt, utom ekonomin, som utöver statligt skatteutjämningsbidrag vilar tungt på komunerna. Det är ett systemfel. Skolan bör vara statligt finansierad, säger hon och anser att pengarna ska direkt ner till huvudmännen, skolchefen, som har den kommunala överblicken, och jobbar tillsammans med rektor, som har den konkreta kompetensen.

– Vänd på kuttingen. Den som är närmast verksamheten är den som vet vad som behövs var.

Om man ska nå målet en likvärdig skola för alla, så betyder det inte att lösningarna ska vara lika, påpekar Elisabet Nihlfors. Tvärtom: eftersom människor, samhällen och skolor är olika, krävs olika åtgärder för att skapa likvärdighet för barnen.

– Det förutsätter att du vet var du är; känner din ort, dina förutsättningar. Rektor behöver stöd i att analysera sin situation och lösa problemen.

Just det är skolchefens uppgift: att ha överblick, samordna resurser och stötta rektorer.

– Nationella insatser slår väldigt olika på 25 000 olika skolor. Sedan är rektors huvuduppdrag i sig mångfasetterat: att leda många olika lärare, att utveckla många olika sorters undervisning, påpekar Elisabet NIhlfors.

Efter 30 år i olika utredningsfunktioner, forskningsprojekt, kommittéledningar har hon sin åsikt klar om vem som ska göra vad: staten ska ta ett ökat ansvar för ekonomin och låta professionen sköta verksamheten utifrån de lokala förutsättningarna.

– Riksdagspolitiker har i 25 år lagt sig i professionen, säger hon.

Det finns de som kallar rektorsuppdraget omöjligt. Det håller hon inte med om:

– Svårt ja, men inte omöjligt. Det är absolut möjligt, men man måste ha förutsättningarna.

Men för att göra den långa historien kort så hade vi statlig skola 1956-1990. 1990 skedde kommunaliseringen och därefter har det skett en rad skolreformer som inte varit finansierade av staten, hävdar hon.

– Då skjuter man på huvudmannen. Det är inte schyst.

Förklaringsmodeller i all ära, men hur ska en enskild skolchef göra i praktiken? Hur har hon gjort själv? Under sju år, 1987-1994 var Elisabet Nihlfors skolchef i Botkyrka kommun.

– Jag satte mina mål. Tolkade uppdraget och tydliggjorde det för mina rektorer, säger hon och visar med både ansikte och händer hur strama ramar det behövs för att tygla en spretande skolverksamhet som lätt åläggs nya uppgifter.

Nu har skolchefsrollen på huvudmannanivå åter skrivits in i skollagen. Men det som krävs för att skolverksamheten ska flyta smidigt i praktiken är fortfarande förtroende och tillit mellan rektor och skolchef. Att skolchefer erbjuds utbildning av Skolverket och huvudmän är bra anser hon, men mer behövs även i skolkorridoren. I framtiden ser hon för sig en lärarutbildning som innebär mer ledarskap och starkare vetenskaplig grund samt en rektorsutbildning som ger fler verktyg inom ekonomi, HR, organisation.

– Så att rektorer får bättre kompetens inom hela rektorsuppdraget, säger Elisabet Nihlfors.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com