Läs senare

”Gruppstorlek avgör inte kvaliteten”

Pia WilliamsSom ung förskollärare demonstrerade hon mot förslag om större barngrupper. I dag är Pia Williams professor och konstaterar att gruppstorleken fortfarande väcker känslor, men inte är avgörande för kvaliteten.

Pia Williams är stolt över forskningsmiljön hon är en del av på Göteborgs universitet. Den har stärkt kunskapen om barn och lyft fram förskolläraryrket. Foto: Nicke Johansson

Två stora burkar proppfulla med namnskyltar från konferenser står på en hylla i Pia Williams arbetsrum. Det har hunnit bli några stycken under drygt 20 år som forskare. På väggen bredvid skrivbordet hänger också en bild av en gymtränande Marilyn Monroe som en påminnelse om att en professor kan behöva lite girl power för att orka.

Det är jätteviktigt att forskningen kan förstås och vara praktiskt användbar.

Pia Williams växte upp i ett radhusområde i Lerum utanför Göteborg som yngst av tre systrar. Förskolan blev det första steget ut ur familjen för sexåriga Pia, som älskade det. Hon gick i det som då kallades deltidsförskola, tre timmar varje förmiddag. Vid sin klädkrok och på sin materiallåda hade hon en flugsvamp som symbol, och hon berättar målande om pysslet med kritor och vävar, och om skridskoåkning på dammen nära förskolan. På sitt skrivbord har hon ett svartvitt foto av sig själv och kompisarna i dockvrån.

Förskolan väckte reflektioner om människors olika förutsättningar. Pia Williams noterade att vissa barn hade alldeles nya fina skridskor, medan andras var gamla och slitna, och hon såg också hur olika barn var även i övrigt, som när det kom till fallenheten för att rita.
– Jag minns delar av min barndom väldigt väl: vad vi lekte, vad som var besvärligt, vem man var lite rädd för, vilka leksaker jag hade, säger hon.

Pia Williams

Gör: Professor vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet.

Aktuell: Förskolans läroplan fyller 20 år och Pia Williams arbetar med material för Skolverket om en pågående revidering.

Ålder: 56 år.

Bor: I Lerum utanför Göteborg.

Brinner för: ”Rättvisefrågor och att sätta barn i centrum i många sammanhang, så att de får det de har rätt till.”

Så är jag som person: ”Inkännande och med stark integritet.”

Har du någon nytta av det i din forskning?
– Ja, jag var själv blyg och tyckte inte om när vuxna ställde många frågor, så jag kan identifiera mig med barnen i mina studier och är uppmärksam på om de tycker att det blir jobbigt. Jag är lyhörd för stämningar och bra på att läsa av kroppsspråk.

Barns lärande genom samarbete och lek har varit en röd tråd i Pia Williams forskning. Hon skrev sin avhandling om barns samlärande.
– Att få vara med andra i samma ålder är så viktigt för barns lärande och utveckling; att få prata och skoja.

Den i år tjugoårsjubilerade läroplanen för förskolan beskriver hon som ”otroligt viktig”:
– Den har bidragit till att göra förskolan till en del av utbildningssystemet och visar att man räknar också med de yngsta barnen, säger hon.

Just nu revideras läroplanen. Pia Williams arbetar med material till Skolverket som ska förtydliga och förklara nya skrivningar, bland annat kring begreppet undervisning. Hon möter nyfikenhet men ibland också oro hos förskollärare, som förknippar undervisning med begränsningar och prestationstvång och hellre pratar om lärande. Pia Williams påpekar att undervisning stärker barns lärande och styr det mot strävansmålen i läroplanen.
– Det handlar om att ha en målinriktad verksamhet, inte om att lärare ska överföra kunskap till barnen. Leken ska genomsyra även undervisnings­begreppet i förskolan.

Leken är också grundläggande för att bevara och utveckla barns lust att lära och bör fungera som bas i alla aktiviteter, säger Pia Williams. Att ta vara på barns nyfikenhet och låta deras röster höras och påverka vad som händer på förskolan är delar i det.
– Den vuxne bör också vara en förebild och visa att man tycker att det som händer är roligt och betydelsefullt.

Mycket har förändrats sedan Pia Williams började som förskollärare i slutet av 1980-talet. Då sågs förskolan främst som en rättighet för föräldrarna så att de skulle kunna arbeta eller studera. I dag betraktas den mer som en rätt till en god start i livet för alla barn, menar Pia Williams. Med läroplanen har kraven på innehållskunskaper för förskollärarna blivit höga och det krävs mer av dokumentation och utvärderingar. Sam­tidigt fanns mer resurser på 80-talet och barngrupperna bestod av max 15 barn.
– Vi till och med demonstrerade när det togs beslut om 16 barn, säger Pia Williams och ler.

Det var också tal om att strejka, men Pia Williams tycker inte att hon har någon aktivist inom sig.
– Min aktivistiska sida sträcker sig nog mest till min penna. Genom att forska, skriva och sprida resultat kan jag bidra till förändring.

Foto: Nicke Johansson

Efter bara två år ute i verksamhet sökte hon sig till en magisterutbildning vid Göteborgs universitet, eftersom hon tyckte att det var kul att plugga. Kurserna hölls av en grupp ledande förskole­forskare och deras uppmuntran blev avgörande för valet att själv fortsätta som forskare. Hon låter stolt när hon berättar om den starka forskningsmiljö hon blev en del av, med fint internationellt renommé och föregångare i sina studier av yngre barns lärande och lärmiljöer.
– Vi satte agendan och publicerade oss både vetenskapligt och populärvetenskapligt och var ofta ute och föreläste. Några ansåg kanske att vi var för utåtriktade men jag har fortsatt att tycka att det är jätteviktigt att forskning kan förstås av dem ute i verksamheten och vara praktiskt användbar. Dessutom är det spännande att ställa frågor till professionen om vilka ämnen de tycker är viktiga.

Ett projekt som tillkommit genom att lyssna till vad förskollärare anser är viktigt är det Pia Williams genomfört tillsammans med kollegor om betydelsen av barngruppernas storlek för kvaliteten i förskolan. Hon konstaterar att frågan är lika brännhet som då hon demonstrerade som ung.
– I dag går ju i princip alla barn i förskolan och den stora skillnaden är att hälften är mellan ett och tre år. För de yngsta barnen är en stor barngrupp och många relationer mer känsligt än för de äldre.

Pia Williams och kollegorna gjorde observationsstudier, enkäter och intervjuer med förskollärare och kunde dra slutsatsen att barngruppernas storlek har betydelse för kvaliteten, men är inte avgörande. Andra faktorer spelar också roll, som utbildningsnivån hos personalen, personaltäthet, lokalernas utformning och barngruppernas sammansättning. Något de var kritiska till är trenden att organisera förskolegrupper i storarbetslag, för att kunna utnyttja personalen mer effektivt och låta de anställda täcka upp för varandra. Tanken var ofta att bilda mindre grupper med barn under dagen, men forskarna kunde se att det var vanligt med mycket stora grupper under omfattande delar av tiden.
– Det finns en smärtgräns för hur stora barngrupper kan vara för både barn och vuxna. Många barn har långa dagar i förskolan och behöver ha stunder då det är lugn och ro, när de kan leka i små grupper och det finns möjlighet för personalen att arbeta med bara några barn.

Pia Williams konstaterar också att många av de förskollärare som intervjuades menade att stora barngrupper hindrade dem att arbeta utifrån läroplanens intentioner.

Rapporterna och artiklarna fick stort genomslag och resulterade i så många föreläsningar för förskolepersonal och politiker att Pia Williams ett tag kände sig som ”resande i pedagogik”, berättar hon och ler.

Som forskare är Pia Williams nyfiken, plikttrogen, bra på att samtala och både tålmodig och otålig.
– Jag vill att folk ska fatta snabbt vad jag menar!

En typisk vecka består av många möten, både på institutions- och fakultetsnivå. Pia Williams handleder för tillfället också fyra doktorander, som hon träffar regelbundet för att stötta och utmana när de skriver sina avhandlingar. En hel del tid går även åt till att skriva ansökningar om nya forskningspengar – men den största delen av hennes tid läggs på forskning och att skriva om forskningen.
– Jag längtar efter att göra fler studier med barn. Att få möta barn och samtala med dem är ett av de stora glädjeämnena i mitt arbete.

Det bästa med ­jobbet är kanske också dess baksida – jag behöver en bra avvägning.

Eftersom hon tycker att jobbet är så kul kan hon ibland få svårt att avgränsa sig från det.
– Jag jobbar och läser ju fackböcker för att jag tycker att det är roligt, så det bästa med jobbet är kanske också dess baksida – jag behöver få till en bra avvägning.

Fritiden är därför viktig. Pia Williams sjunger i Dollykören, uppkallad efter Dolly Parton, med runt 25 grannar hemma i Lerum och tränar på Friskis för att hantera stress och stärka kroppen. I arbetsrummet hänger, utöver bilder på barnen, henne själv och kollegor, en stor plansch som påminner om en plats där hon känner sig avslappnad. Den har rubriken ”Färgtraditioner i Bohuslän” och visar typiskt färgsatta, traditionellt byggda hus. I Tjurpannan utanför Grebbestad har hon ett sommarhus ihop med sina systrar.

De två äldre systrarna är viktiga förebilder för henne, båda med viktiga jobb och förmåga till kloka reflektioner, enligt lillasyster. De kollegor hon samarbetat med och som hon beskriver som starka kvinnor som blev professorer i en tid då det fortfarande var ovanligt för kvinnor, har också varit mycket betydelsefulla.
– Systerskap är väldigt viktigt för mig.

De båda nyligen vuxna barnen är också inspiratörer.
– Jag tycker att jag är framsynt men de är ögonöppnare på många områden, som när det gäller könsnormer. Jag lär mig mycket av dem. Unga människor i dag är så kloka. Genom dem får jag syn på mig själv i ett nytt ljus.

Precis som för de barn Pia Williams studerar är samlärande en viktig del i hennes eget liv, både som människa och forskare.

ur Lärarförbundets Magasin