Läs senare

Här är det pedagogerna som byter avdelning

På förskolan Herrgården i Kristinehamn finns inga småbarns- eller storbarnspedagoger. Här jobbar alla tillsammans i huslag — och byter avdelning var 18:e vecka.

10 dec 2012

Bild: Øyvind LundSkillnader i barnsyn, olika uppfattning om förskolans uppdrag och dålig vi-känsla. Det var några av de saker som präglade atmosfären på förskolan Herrgården i Kristinehamn. Dessutom började flera av pedagogerna på småbarnsavdelningen få ont i kroppen och var sugna på att börja jobba med större barn.Inger Althage kom som ny förskollärare till Herrgården för ungefär nio år sedan, samtidigt som förskolan fick en ny chef. Hon märkte ganska snart att fokuset inte alltid låg på det pedagogiska uppdraget.

– En del hade en lite gammaldags syn på barn och vi kunde diskutera helt onödiga grejer som vilket förhållningssätt vi skulle ha till om barnen måste äta upp maten och smaka på ärtorna hundra gånger. Sådana där små enkla grejer som ändå tar jättemycket energi.

Skillnaden mellan de olika personalgrupperna var också tydlig. Trots att Herrgården bara har sju anställda och två avdelningar var spretigheten stor.

– En del utgick mest från hur det ”skulle vara” medan andra ville utgå mer från barnen. Det krockade verkligen. Det märktes inte minst när vi var ute tillsammans. Tänk hur stort problem det måste vara för barnen – att de inte blev sedda på samma villkor!

Den nya förskolechefen lyfte idén om att börja arbeta i huslag. Tanken var att få en större helhetssyn genom att all personal skulle rotera och därmed arbeta med alla barn.

Men motståndet i personalgruppen var stort. Många pedagoger var osäkra och det skulle ta nästan två år innan de nya tankarna hade hunnit landa och mogna hos alla.

– Men till slut hade vi kommit dit att alla kände samma sak: Vi var tvungna att göra något! säger Inger Althage.

De lånade en stuga vid kusten en helg och pratade igenom allt ordentligt: Vad var syftet? Vad ville de uppnå?

­– Det blev många turer fram och tillbaka, men till slut landade vi i att vi ville fokusera på uppdraget, vi ville nå en ökad måluppfyllelse. Vi ville se oss som en helhet och det skulle vara allas ansvar.

I parken utanför den gamla herrgårdsbyggnaden i utkanten av Kristinehamn har ett träd fått påmålade ögon. På marken runt stammen ligger höstlöv i glada färger. Trädet står i centrum för det tema som hela förskolan arbetar med just nu. Det genomsyrar både rörelselekar, samlingar, ateljéarbete och skogsutflykter. Här byggs det kunskap om kretsloppet, årstidernas växlingar, naturen och miljön. På förskolans bottenvåning har de små barnen gjort igelkottar i trolldeg med taggar av tändstickor. På övervåningen hänger de stora barnens konstverk med djurmotiv.

– Vi har en gemensam tråd i hela förskolan även om vi jobbar på olika nivåer i temat på de olika avdelningarna. Det gör att barnen alltid har någon att reflektera mot, vem de än möter, säger Inger Althage.

Varje pedagog på Herrgården byter avdelning var 18:e vecka. Då byter man alltid med samma person: när Inger Althage kommer ner till småbarnsavdelningen tar förskollärare Eva Andersson hennes plats på storbarnsavdelningen. Det innebär att just de två bara arbetar tillsammans vid öppning och stängning. Därför byts även roteringsschemat ut efter tre år, så att alla pedagoger verkligen ska få arbeta med alla.

För barnen innebär det att de får en ”ny” pedagog till avdelningen var sjätte vecka. Pedagogerna informerar så klart både föräldrar och barn om bytet, men det brukar inte orsaka någon större dramatik.

– ”Jaha, är du här?” kan barnen säga. De känner ju oss alla lika väl.

Förutom helhetssynen bidrar roterandet till att alla pedagogers styrkor kommer till sin rätt, tycker Inger Althage. Man får helt enkelt jobba mer med det som man tycker om och är bra på.Bild: Øyvind Lund

– Jag tycker om massage och rörelselek, det är en inlärningsstil som passar mig. Någon annan är duktig på bild, en tredje är musikalisk. Nu blir det ett jämnt flöde där alla inlärningsstilar kommer barnen till del.

I början fanns en oro för att kontakten med pedagogernas ”ansvarsbarn” skulle bli lidande. Hur kan man ha särskilt ansvar för ett barn som man inte arbetar med på 18 veckor? Hur ska man kunna följa barnets utveckling?

– Men vi har kommit fram till att vi inte behöver dissekera de här barnen, vi behöver inte gå ner på detaljnivå och ha superkontroll över varje tappad tand och varje steg de tar. Det viktiga är att vi har koll på att utvecklingen går framåt och kan göra en liten sammanställning, säger Inger Althage.

När Helén Skott kom till Herrgården som förskolechef hade pedagogerna redan börjat jobba i huslag. Hon tycker att verksamheten fungerar bra och att barn, pedagoger och föräldrar är nöjda med sin förskola.

– Jag ser ju att det är ett öppnare klimat här. Man tar tag i problem som uppstår mycket snabbare. Det kan vara små saker som skorrar, irritation i ett arbetslag. Här känner man en större trygghet i arbetslaget eftersom man jobbar ihop på ett annat sätt. Man vet om varandras svårigheter och kan även se möjligheterna.

Helén Skott basar över fyra förskolor i Kristinehamn och lägger sig inte i schemaläggning eller beslut på detaljnivå. Däremot blir det mycket pedagogiska diskussioner om kvalitet och förhållningssätt.

– De brukar ringa mig inför våra apt och berätta att de har lite nya tankar som de vill diskutera med mig. Det känns väldigt tryggt. Jag har tillit till att de gör ett bra jobb och att de diskuterar viktiga frågor med mig.

Just nu arbetar de med att utveckla sin dokumentation, så att den verkligen blir pedagogisk. På förskolan Herrgården har personalen valt att lägga en större del av reflektionstiden på kvällar, så att hela arbetslaget kan tänka tillsammans.

Helén Skott tycker att kompetensen på förskolan har höjts generellt. Den ökar när man delar med sig till varandra inom huslaget, över avdelningsgränserna, menar hon.

Kanske är det lättare att hålla ihop organisation i huslag på en liten förskola. Det är lättare att rotera mellan två avdelningar än om man skulle gå runt mellan fyra fem olika. Ändå tycker inte Helén Skott att litenheten är en förutsättning. För har man fyra avdelningar på en förskola kan man ändå byta personal mellan två av dem. Det viktiga är att inte stagnera.

– Att inte bli fast på en avdelning ökar kreativiteten. Man tvingas att samarbeta och tänka nytt eftersom man blir utmanad på ett annat sätt. Att tvingas jobba med pedagoger som man kanske har lite svårt för blir också en utmaning, och man kanske lär känna sig själv bättre av det.

En poäng är också att byta mellan små och stora barn. Med små barn kan det bli en hel del tröstande i knän och slitsamma lyft upp på skötbord. På storbarnsavdelningen blir det mindre fysiskt på-frestande för pedagogerna, men kanske desto mer utmanande verbalt och intellektuellt.

En sak som både Inger Althage och Helén Skott återkommer till är fokuset på uppdraget. De tycker båda att kommunikationen blir rakare och att gnället minskar när man jobbar i huslag.

– Man blir mer professionell i sina åsikter och pratar inte om att en pedagog är si eller så som person. Man kanske lär sig att uppskatta någon för den personens kompetens, i stället för personligheten, säger Helén Skott.

Samtidigt finns det inget utrymme för att ”stå bakom ett träd och gömma sig”. Engagemanget är högt och ingen smiter undan – även om man måste ha respekt för allas olikheter.

– Det här med atmosfär är sådant som sitter väldigt djupt i oss, som bottnar i hur vi är fostrade själva, och därför måste man gå varsamt fram. Men för att det ska hända något innan vi går i pension måste vi kunna lyfta upp konkreta saker. Annars går man bara och lullar omkring, säger Inger Althage.
Förskolechef Helén Skott tycker att kompetensen på förskolan ökar när pedagogerna delar med sig över avdelningarnas gränser. Kanske är det lättare att hålla ihop organisation i huslag på en liten förskola. Det är lättare att rotera mellan två avdelningar än om man skulle gå runt mellan fyra fem olika. Ändå tycker inte Helén Skott att litenheten är en förutsättning. För har man fyra avdelningar på en förskola kan man ändå byta personal mellan två av dem. Det viktiga är att inte stagnera.

– Att inte bli fast på en avdelning ökar kreativiteten. Man tvingas att samarbeta och tänka nytt eftersom man blir utmanad på ett annat sätt. Att tvingas jobba med pedagoger som man kanske har lite svårt för blir också en utmaning, och man kanske lär känna sig själv bättre av det.

En poäng är också att byta mellan små och stora barn. Med små barn kan det bli en hel del tröstande i knän och slitsamma lyft upp på skötbord. På storbarnsavdelningen blir det mindre fysiskt påfrestande
för pedagogerna, men kanske desto mer utmanande verbalt och intellektuellt. En sak som både Inger Althage och Helén Skott återkommer till är fokuset på uppdraget. De tycker båda att kommunikationen blir rakare och att gnället minskar när man jobbar i huslag.

– Man blir mer professionell i sina åsikter och pratar inte om att en pedagog är si eller så som person. Man kanske lär sig att uppskatta någon för den personens kompetens, i stället för personligheten, säger Helén Skott.

Samtidigt finns det inget utrymme för att ”stå bakom ett träd och gömma sig”. Engagemanget är högt och ingen smiter undan – även om man måste ha respekt för allas olikheter.

– Det här med atmosfär är sådant som sitter väldigt djupt i oss, som bottnar i hur vi är fostrade själva, och därför måste man gå varsamt fram. Men för att det ska hända något innan vi går i pension måste vi kunna lyfta upp konkreta saker. Annars går man bara och lullar omkring, säger Inger Althage.

Att lyckas med huslag

4 tips från Inger Althage och Helén Skott

    1. Början är viktig: Hela personalstyrkan måste vara med på tåget och förstå poängen med att arbeta i huslag. Den processen måste få ta tid.
    2. Målet måste vara ökad måluppfyllelse. Man ska inte börja med huslag bara för att någon pedagog har ont i ryggen.
    3. Våga lyfta upp saker som inte är bra till diskussion – men fokusera alltid på uppdraget. Varför ska inte de små barnen vara med och klä midsommarstången? Är det för att pedagogerna inte orkar eller för att barnen inte får ut något av det?
    4. Fokusera på sakfrågorna, men låt det också vara tillåtet att gnälla av sig – lite grann.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com