Ingår i temat
Att leda obehöriga
Läs senare

Här får chefen rycka in

Att leda obehörigaI Ydres förskolor är bara 30 procent av personalen förskollärare. Helena Adolfssons strategi som chef är att skapa en samsyn i hela personalstyrkan kring undervisning och kvalitetsarbete.

18 maj 2018
Det händer att Helena Adolfsson fyller luckor, men jobbar då oftare i köket än med barnen. Foto: Lasse Hejdenberg

Sporadiska bankningar hörs in genom fönstret som förskolechef Helena Adolfsson ställt på glänt. Ydreskolan i Österbymo, centralort i en av Sveriges minsta kommuner, bygger om och rustar upp. Här finns systembolag, sparbank, hönsbytardag – och 912 invånare. Helena Adolfsson hör inte till dem, utan kör genom skogen från Småland på morgnarna.

På hennes skrivbord en bit in i skolan ligger uppmärkta plastmappar i prydliga rader. Ur behållaren för returpapper sticker hårt nedtvingade broschyrer upp. Helena Adolfsson tömmer den själv.

Vi får lösa det på något sätt. I värsta fall får jag gå in.

Vid halv niotiden denna torsdag sitter hon med telefonluren mellan öra och axel och gör korta noteringar. Hummar. Lyssnar. Frågar. I andra änden finns berättelsen om ett barn som varit ledset. Skulle han må bra av en långhelg?
– Om han har varit lite ledsen, kan det bero på att han känner sig lite otrygg. Då är det kanske inte så bra att han är hemma fyra dagar på raken, säger Helena Adolfsson.

Det är nog bra om barnet ändå kommer en stund måndag och fredag. Diskutera med föräldrarna, föreslår hon.

”Jag vill inte se det som en hierarki. Jag vill ha en platt organisation”, säger Helena Adolfsson. Foto: Lasse Hejdenberg

Ett av dagens första samtal är avklarat. Denna gång av lite handledande karaktär. Sådana blir det rätt många för Helena Adolfsson. Ydre kommuns brist på behöriga förskollärare är ovanligt påtaglig.
– Men jag nyanställde faktiskt tre nyutbildade efter nyår. Annars hade siffrorna sett ännu värre ut. De har varit inne som timmisar och sommar­vikarier. Det är väl en strategi, att försöka hitta dem som faktiskt finns i kommunen. Så fort jag får nys om att någon läser till förskollärare, försöker jag kroka upp den.

Tre anställda barnskötare utbildar sig också till förskollärare. Men fyra av tolv avdelningar, med totalt 190 barn och 35 anställda, står i nuläget helt utan förskollärare.
– Jag tänker inte så mycket på att jag har si och så mycket obehörigt. Utan jag tänker utifrån verksamhetens och barnens behov: hur ska vi göra det här så bra som möjligt med de förutsättningar vi har? Om jag tänkte ”tänk om vi hade tre förskollärare på varje avdelning” skulle det bli väldigt jobbigt, säger Helena Adolfsson.

Å andra sidan har hon inget att jämföra med, konstaterar hon. När hon började 2015 hade hon många år som förskollärare bakom sig, men chefsrollen var ny. Hon märkte tidigt att det var svårt med det systematiska kvalitetsarbetet med så få förskollärare.
– Så ända från den tiden har jag funderat på hur vi ska göra så att alla faktiskt kan vara delaktiga i det här arbetet. Även om det är förskollärarna och jag som bär ansvaret, måste vi ha med oss allihop. Det går inte annars, säger hon.

Fortfarande ser hon att det systematiska kvalitetsarbetet är eftersatt. Under våren har därför outbildade och barnskötare fortbildats om grunderna kring det. Hon har också skapat ett särskilt ledningsteam, som består av henne själv och en enhetsledare för varje förskola. Enhetsledarna är en lösning hon har valt själv som stöd.
– De blir lite som min förlängda arm. Det kan handla om pedagogik men också om praktiska saker som beställningar av kost inför sommaren. Men i första hand är deras uppdrag att leda det pedagogiska arbetet och utvecklingen på förskolan.

Ledningsteamet träffas ungefär var tredje vecka och jobbar nu med utvecklingssamtal. Hur ska de se ut och genomföras när personalläget är som det är? Samtalen är förskollärarnas ansvar. Någon annan kan genomföra dem, men förskolläraren måste ha varit involverad. Därför har ledningsgruppen tagit fram ett dokument som ska användas i arbetet med samtalen.

Gruppen ska utarbeta förslag som medarbetarna sedan tycker till om. Helena Adolfsson återkommer gång på gång till vikten av delaktighet och samsyn.
– Jag vill inte se det som en hierarki. Jag vill ha en platt organisation. Det är viktigt att vi gör det här tillsammans, att jag inte bara pekar, säger hon och slätar i en cirklande rörelse ut pyramiden hon just har skissat i luften.

Plastfickor är en viktig del av Helena Adolfssons system för struktur. Foto: Lasse Hejdenberg

Bordstelefonen skräller till. ”Jaha … okej … precis … absolut.”
– Hon har ju semester, så vi får lösa det på något sätt. I värsta fall får jag gå in, tänker jag, säger Helena Adolfsson in i luren.

Det händer att hon rycker in när vikarierna tryter. Till exempel i köket ute på de enheter som sköter maten själva.
– Jag gör det inte jätteofta, men det händer. Ofta tar jag då disken, och då är jag jättetrött sen. Jag är inte van vid att stå och gå hela tiden.

Blommiga sandaler byts mot grövre skor. Nedför en slänt och förbi en grusad fotbollsplan ligger fyra av Österbymos fem förskoleavdelningar. Inne på Uttern trycker sig barn som inte ryms i barnskötaren Joakim Fribergs knä så nära intill som soffan tillåter. Blickarna är koncentrerade. Joakim Friberg vänder blad i dinosaurieboken.

Varje vuxen på Uttern har sina ”egna” fem barn. Tanken är att skapa trygghet i en ganska stor barngrupp. Tre i personalen är barnskötare. Den fjärde, Alexandra Bax, saknar utbildning. Ändå blev just hon pedagogiskt ansvarig på själva avdelningen när grupper slogs samman. Det är mycket så som Helena Adolfsson tänker när förskollärarna inte räcker till – att hitta dem som passar i olika roller, oavsett formell kompetens.
– Jag fick med mig Alexandra i tänket: Hur sjutton gör vi när vi får så här många barn? Så vi började diskutera det och hon har varit jätteduktig på att sprida det sättet att tänka. Så det är lite sånt man plockar med för att få ut det bästa, säger Helena Adolfsson.

Det är viktigt att inte skapa en klyfta där olika yrkeskategorier tittar snett på varandra.

Treåriga Zakaria Hassan kånkar fram ett stort Pippi-pussel och lockar med Helena Adolfsson i bygget. Det märks att hon inte är en total främling, men någon riktig koll på vem hon är verkar barnen inte ha.

Helena Adolfsson, Joakim Friberg och Alexandra Bax drar sig undan i ett intilliggande rum. Den igendragna dörren isolerar effektivt från lek och barnfötter. Det är handledning, en nedbantad variant denna gång. Annars är träffarna två timmar långa och med all personal på avdelningen.

Alla avdelningar har handledningsträffar. Två förskollärare håller i en del av dem och Helena Adolfsson i resten. Än så länge är träffarna ett utvecklingsprojekt, Tillgänglighet och samsyn i förskolan, inom ramen för ett pilotprojekt hos Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Samtalet hoppar mellan ämnen. En ommöblering där en stökig hemvrå flyttat ut i stora rummet och lässoffan in i ett mindre rum är ett av dem. Personalen berättar hur de har funderat och gjort. Bra tänkt, bekräftar Helena Andersson. Hon pratar om att lässoffan nu skärmas av bättre från ovidkommande stimuli. Funderar på om hela rummet kan bli ett temarum, där material kopplas till böckerna.

Joakim Friberg och Alexandra Bax är två av de medarbetare som Helena Adolfsson handleder. Foto: Lasse Hejdenberg

Och så kommer det där med det systematiska kvalitetsarbetet, nästan i förbifarten.
– Allt det här tänker jag nu att ni skriver ned, dokumenterar era tankar, hur ni gör och tar kort. Så att vi inte glömmer bort hur vi tänkte – för att ha det här och stämma av emot sen. ”Blev det som vi tänkte, eller blev det inte det? Hur kommer vi vidare i nästa steg?”

Helena Adolfssons inflikningar är medvetna. Många både tänker och gör rätt, anser hon.
– Det jag vill försöka få in är förståelsen i det också.
Hur fungerar det då med undervisning med så få förskollärare? Skolverkets förslag till ny läroplan innehåller skrivningar om förskollärares ansvar för undervisningen. Lärarförbundet vill att det ska tydliggöras att förskollärare ska bedriva all undervisning. Med den syn som hon har på undervisning skulle det inte fungera i Ydre, säger Helena Adolfsson. Hon ser allt i förskolan som undervisning och då skulle hela personalen behöva vara förskollärare.
– Jag tänker att det handlar om att bygga förhållningssätt. Mitt, förskollärarnas och enhetsledarnas uppdrag är att skapa förhållningssätten, kommunikationen, dialogen, samspelet med barnen och få till det klimatet.

När dagens handledningsträff rundas av är Helena Adolfsson noga med att understryka för Alexandra Bax och Joakim Friberg vilket bra arbete de gör.

Självklart vill hon ändå ha fler förskollärare. På vägen tillbaka till kontoret intygar Helena Adolfsson att hon stolt berättar om nyrekryteringar på samverkansgrupper.
– Samtidigt är jag lite försiktig, för det är viktigt att inte skapa en klyfta där olika yrkeskategorier tittar snett på varandra. Det är lätt att det händer om det blir för mycket fokus på förskollärarna, exempelvis.
– Jag kan inte ha 70 procent av min personalstyrka som känner att ”jag säger upp mig, jag går hem”. Då faller ju allt. De 70 procenten måste vara med på tåget och känna att de behövs.

Alla artiklar i temat Att leda obehöriga (9)

ur Lärarförbundets Magasin