Ingår i temat
Karriär
Läs senare

Karriärtjänster stärker lärarna

KarriärKarriärtjänsterna har stärkt lärarkåren visar en stor studie. Samtidigt har de tidiga intentionerna inte fått genomslag. Det beror på det som lärarna i studien själva kallar ”tabu”, att förstelärare skulle lägga sig i de enskilda lärarnas arbete i klassrummen.

23 maj 2019
Karriärtjänster stärker lärarna
Många lärare är kritiska mot förstelärarreformen men Johan Alvehus studie bekräftar inte kritiken. Foto: Aline Lessner

Utvärderingen av reformen är viktig också därför att karriärtjänsterna i skolan nu återfinns i regeringens 73-punktsprogram. Men hur mycket utmanar egentligen reformen, som kom 2013, lärarnas självbild? Och går det att öka professionalismen på byråkratisk väg? En av de tre forskarna bakom den nämnda studien, Johan Alvehus, svarar så här:

– Vi har inte i vår analys utgått från lärarnas åsikter utan bara sett hur vardagen förändrats och i den har lärarnas autonomi stärkts.

Han förklarar i nästa andetag att lärarnas självbild utmanas av reformen.

– Det är något med att ”Ingen ska visa mig hur jag ska undervisa”. Reformen skär djupt i en jämlikhetsorienterad arbetsplats. Den utmanar helt enkelt något grundläggande och skolans pedagogiska uppgift att sträva mot jämlikhet.

Hur har skolledarna reagerat på reformen?

– En del tyckte att det faktiskt varit för mycket prat om att alla lärare är lika duktiga. Men nu upplever många av dem att förstelärarna blivit ett känslospröt, en förlängd arm, ut i organisationen och på det sättet ett stöd för skolledarna. Det är en inte helt oproblematisk roll, säger Johan Alvehus.

Reformen skär djupt i en jämlikhetsorienterad arbetsplats.

Han är organisationsforskare med professionellt tjänstearbete som fokusområde:

– Dessa grupper är svåra att styra, tänk till exempel läkare och advokat. En viktig aspekt av en profession är att den huvudsakligen får diktera sina egna villkor i arbetet eftersom det är så komplext, säger han.

– Skolan befinner sig i ett gränsland. Lärarna äger inte rätten till vad som ska läras ut.

Reformen med förstelärare har nu blivit ett sätt att öka professionalismen på byråkratisk väg, menar han.

– Men paradoxalt nog så talar man om vad de ska göra.

Sju skolor i tre kommuner ingick i studien och  alla nivåer i grundskolan samt gymnasiet. Kommunerna representerade såväl storstad som     mindre orter.

Forskarna identifierar och renodlar sex roller som förstelärarna tagit.

Om studien

Studien är gjord av Johan Alvehus, institutionen för service management vid Lunds universitet, Sanna Eklund och Gustaf Kastberg, båda vid Förvaltningshögskolan i Göteborg.

I studien har forskarna under tre år studerat, skuggat, förstelärare i deras vardag. De har också gjort 111 intervjuer med lärare, förstelärare, skolledare och förvaltningschefer.

Den första är Bästeläraren, försteläraren som en förebild och en coach. Bland de svarande i studien används ordet ”tabu” kring att en lärare ska lägga sig i vad en annan lärare gör i klassrummet och detta gör att reformens grundidé, som handlade om just bästelärare, inte riktigt fått fäste.

Nästa roll, som forskarna identifierat, är Stöttepelaren, den som andra lärare söker stöd hos. Den rollen är inte ifrågasatt på samma sätt och ofta är detta lärare som redan tidigare agerat som ett stöd.

Så har vi Kunskapsspridaren, en roll där försteläraren med en tydlig professionell roll både stärker lärarens expertkunnande och utvecklar kunskaperna. Johan Alvehus tar några exempel:

– Om en skola väljer att satsa på läsning ett läsår, då kan försteläraren leda det arbetet och ta fram vilka texter som ska användas och hur. Det är positivt för övriga lärare som blir avlastade. Ett annat exempel är vid de nationella proven där förstelärarna kan stötta.

Nästa roll kallar forskarna Andrerektorn, ett slags förlängd arm för skolledaren. Risken med denna roll är att den läraren förlorar sin professionella identitet när hen närmar sig skolledningen mer och att försteläraren blir mer ett byråkratiskt verktyg än en företrädare för professionen.

Den näst sista rollen kallar forskarna Försteledaren. Det är en tydligt drivande ledarroll som inkluderar pedagogiskt ledarskap och skolutveckling. Denna roll stärker professionen.

Den sista rollen är den så kallade Ekvilibristen. Dessa personer lyckas både arbeta administrativt och professionellt. De kan skapa en balans mellan skolledningen och lärarna.

– Vår studie stärker inte lärarnas åsikter att reformen är dålig. Vi har noterat att den stärkt  professionen och att makten flyttat till lärarna när det gäller till exempel den kollegiala kunskaps-utvecklingen.

Vad har förvånat dig mest i arbetet med studien?

– Att lärarna inte engagerat sig mer i frågan hur förstelärarna utses. Jag tycker att lärarna kunde vara mer proaktiva och det är olyckligt att denna fråga hamnat utanför professionen, hos skolledningen, säger Johan Alvehus.

Alla artiklar i temat Karriär (6)

ur Lärarförbundets Magasin