Läs senare

Ledare leder uppror

AktuelltNu ger sig rektorer och skolledare in i upproret mot nedskärningar och besparingar.
– Det måste bli en balans mellan krav och resurser. Annars kommer vi snart att misslyckas med våra viktigaste uppdrag, säger Linnea Lindquist, en av initiativtagarna.

29 aug 2019
Foto: Ola Kjelbye

Med Facebookgruppen Skolledarupproret gör skolledarna gemensam sak med Lärarupproret. Gruppen har på bara ett par veckor fått runt 400 medlemmar, och allt fler ansluter sig.

Ett tecken på att många är rejält trötta på nedskärningarna i landets skolor, menar Linnea Lindquist.

Hon är rektor på Hammarkullsskolan i Göteborg och har tillsammans med Anna Pilebro Bryngelsson, rektor på Eriksbergsskolan och Silverdalsskolan i Sollentuna, tagit initiativet till Skolledarupproret – som nu formerar sig för att ta aktiv del i debatten.

Linnea Lindquist

Gör: Rektor på Hammarkullsskolan i Göteborg
Aktuell: En av initiativtagarna till Skolledarupproret som följer i spåren av Förskoleupproret och Lärarupproret

”Glappet mellan rektors statliga uppdrag och de resurser vi får i form av elevpeng ökar, vilket gör att allt fler rektorer bedömer att de måste bryta mot skollagen”, konstaterar de i sitt upprop.

Linnea Lindquist säger att nedskärningarna är ett mönster på nationell nivå, och att det är djupt oroväckande.
– Det låter ju fint när politikerna säger att de satsar 10 miljoner på språkutveckling eller 15 miljoner på digitalisering. Men när man i verkligheten inte gör några volym- eller kostnadsuppräkningar, eller ger någon kompensation för prishöjningar och löneökningar så blir det i själva verket nedskärningar.

Att skolchefer och rektorer säger upp sig för att de inte kan stå för verksamheten är inte så konstigt, menar Linnea Lindquist.
– De flesta kommuner gör besparingar i år, och 2020 ser det ännu värre ut. Som skolledare får man bara direktiv att fixa situationen. Man måste ju ha en lärare per klass, så det första man skär ner på är elevassistenter, särskilt stöd i olika former och kanske minskar på elevhälsan.
– Till slut står man där med personal som blir sjuk och elever som inte får det stöd de behöver. Ingen pallar med det i längden.

Hur många skolledare kan ni få med er i upproret?
– Det finns ju runt 5 000 skolor i Sverige, så vi borde kunna få med lika många rektorer och dessutom förskolechefer. Jag tror att det är en tröskel att kliva över för många skolledare – man är van att göra som man blir tillsagd och vara lojal mot sin huvudman. Men samtidigt är nu väldigt många trötta på situationen.

Ni är tydliga med att ni inte har för avsikt att hänga ut eller kritisera enskilda huvudmän eller arbetsgivare.
– Ja. Det är viktigt att vi gör det här för att väcka uppmärksamhet kring ett strukturellt problem. Det handlar inte någon enskild kommun utan finns över hela landet. Och det är alltid svårt för dem som är hårdast pressade att föra sin egen talan. Därför är det viktigt med ett uppror där vi talar med enad röst.

Vad händer om ni inte får gehör hos beslutsfattarna?
– Som det ser ut nu så måste i så fall kraven sänkas. Ingen vill egentligen sänka kraven och ambitionsnivån i skolan, men får vi inte de resurser som krävs får att nå kraven så behöver skollagen skrivas om, säger Linnea Lindquist.

ur Lärarförbundets Magasin